Även om jag inte hela mitt vuxna liv bott i hyreslägenheter tror jag att jag ändå skulle ha tyckt att Hyresgästföreningen är en ganska vettig organisation. Alla varken kan eller vill äga sitt eget boende, alltså behövs det hyresrätter. Därför behövs det ibland också en hjälpande hand mot maktfullkomliga värdar eller grannkatter som pinkar på utemöbelskuddarna. Och skulle Hyresgästföreningen någon gång ha uppdragit åt en författare att skriva en roman som skulle förbättra deras medlemsantal skulle det ha kunnat bli något i stil med Maria Küchen Gamarna.

Framgångsrika författarinnan Sanna Wrede har med endast två publicerade böcker i bagaget tjänat ihop mer pengar än hon vet vad hon ska göra med. Därför är det kanske mindre märkligt att hennes senaste alster kommer att bli en svidande uppgörelse med kulturvärlden hon rör sig i. Sannas sanningssägande kommer att bränna djävulskt många broar, men det är som sagt en brasa som hon har råd att futta på. Men innan manuset ens hinner ta sig utanför agenten Runars kontor blir han bestulen och plötsligt är Sannas livsberättelse ute på vift.

Så då är det ju tur att hon får helt andra saker att tänka på. Någon galning där ute mördar starka och framgångsrika kvinnor och Sanna kände dem allihop. Typ. Hennes granne var patient hos gynekologen Bodil Ohlsson medan hon stött på både UD-tjänstemannen Louise Brink och journalisten Sofie Alberg ute i krogsvängen. Kan det vara så att Sanna, av en för henne okänd anledning, är mördarens nästa offer?

Istället för att sitta sysslolös och bara vänta in den annalkande katastrofen börjar Sanna göra egna efterforskningar och hon hittar snart ett annat samband mellan mordoffren, vars antal stiger med skrämmande hastighet.

Ok, så utifrån ovanstående är det förstås inte solklart hur Gamarna hänger ihop med hyresgästföreningen men ger man romanen lite av sin tid hamnar vi till slut i en rasande utläggning om giriga klippare som gör sig en god hacka på Stockholms omvandlingsivriga bostadsmarknad. Inte sällan på bekostnad av de som inte kan eller vill äga sin egen bostad. De stackare som råkar stå i vägen för bostadsrättssuget får betala dyrt för sin envishet.

I god ordning är det först efter avslutad läsning som jag förstår att Maria Küchen har många strängar på sin författarlyra. Hon har skrivit såväl poesi som ungdomsböcker och arbetar (eller i alla fall arbetade, beror helt på hur uppdaterad svenska Wikipedia är) på Dagen, ”Sveriges största kristna dagstidning”. Och så här i efterhand inbillar jag mig förstås att mångfalden märks.

Förutom sitt propagerande innehåll ger nämligen Gamarna ett splittrat intryck. Dels rent litterärt, ibland tar Küchen på sig deckarhatten medan hon i andra lägen tycks försöka efterlikna samma chick lit-stil som Sanna Wredes böcker sägs bygga på. Sannas ständigt återkommande tankereferenser till såväl lyrik som filmrepliker och låttexter blir nära nog skrattretande efter ett tag. Detsamma gäller tendens att vår hjältinna ska bli kåt på varenda mordoffers-partner som hon träffar, så länge de inte är allt för ålderstigna.

Dels rent berättelsemässigt, Sannas sökande efter både mördare och mysterium raglar än hit, än dit. Jag antar att beskrivningen på något sätt ska spegla Sannas egna hypoteser, de totar hon nämligen ihop snabbt som ögat så fort en ny del av pusslet tycks dyka upp. Ena sekunden drar hon sig för att gå till polisen med halvfärdiga misstankar för att i nästa ringa tipstjänsten och babbla osammanhängande om några förflugna anteckningar som hon råkat få syn på.

Och nog för att just deckare inte alltid behöver vara den mest tajta och strömlinjeformade av genrer men här finns lite väl många olika trådar. Misstänksam utbrändhet, Sannas försvunna bok och den resulterande relationen med agenten Runar, kärleksaffärer och grannsämja. Var för sig kan de stundvis vara helt ok men helhetsgreppet saknas. Jag förstår för all del poängen med epilogen som en sammanbindande punchline mellan både inledningen och bokens huvudsakliga tema men det hela blir alldeles för utdraget och ovidkommande.

Nej, om Gamarna var ett beställningsjobb från Hyresgästföreningen hoppas jag att de inte behövde skrapa kistbottnen för att betala för den.