Vi tar klivet från den senaste ”helgdagen”, Mors dag, och dyker rakt ned i nationaldagen tillsammans med Lisa Aschan.

***

På den gamla goda tiden gick det alldeles utmärkt att ducka en jobbig mamma-relation genom att inte vara hemma när telefonen ringde och totalignorera det därpå följande telefonsvarartjatet. Alternativt också strunta i att skaffa en telefonsvarare.

I dessa välsignade mobiltider blir duckandet lite snårigare eftersom mamma när som helst kan pocka på uppmärksamheten i fickan. Det skulle dock inte per automatik behöva innebära att man prompt svarar, särskilt inte om man samtidigt har ångande otrohets-sex med sin rektor (och arbetsgivare) i gympasalens redskapsförråd bland plintar och stinkande mattor.

Men det är precis vad gympaläraren Niki gör, varpå hennes halvstönande konversation omedelbart ger utslag på mor-dotter-relationens temperaturmätare via den anklagande frågan ”Sitter du och bajsar medan du pratar med mig?!” Nej, Nikis förhållande till sin mamma Sofia är inte det allra enklaste men detsamma skulle definitivt kunna sägas om Sofias förhållande till sin dotter.

Med förhållandet till Sofia hela tiden jäsandes i bakgrunden försöker Niki upprätthålla något slags vardagsliv med jobb, otrohetsaffärer, underlivsvaxningar, kompisbröllop och enstaka ströligg. Och så mitt i alltihopa dyker hennes gamla ex Alex (som hon aldrig riktigt lyckats glömma) upp.

Ring mamma! blev min första film från regissör och manusförfattare Lisa Aschan även om jag såklart minns allt snack som cirkulerade runt hennes Apflickorna från 2011. Och här fanns väl både lite heaven och lite hell att ta med sig hem. Utan att ge vare sig filmen eller dess innehåll allt för mycket tilltro är det eventuellt så att jag till och med skulle behöva fundera lite mer på Ring mamma!

Det som gör mig tveksam är ett par riktigt uppenbara och ganska krystade vändningar och kontraster, samt en halv-surrealistisk typ av humor som ibland störde mer än den tillförde. Extrem prettovarning utfärdas på det lesbiska parets bröllopsdans i billyktornas sken. Ansträngt är bara förnamnet i det fallet och scenen låter ana en älskling som Aschan inte förmått kväva i spjälsängen. Skådespeleri och dialog svajar nu och då. Min kräkfobiska sida blev lite för utmanad.

På det stora hela gillade jag emellertid Sanna Sundqvist i rollen som Niki och det tror jag krävs om filmen ska kunna funka det allra minsta. Å ena sidan känns Niki som en sådan där typisk självisk fuck-up-typ som av någon obegriplig anledning ändå har rätt bra kompisar. Å den andra glimrar hon nu och då till på ett sätt som gör att jag ändå kan förstå varför folk vill vara kompis med henne och killar vill ligga med henne. Aschan har gjort sin huvudperson ambivalent eller nyanserad på ett rätt intressant och, i slutänden, ändå mänskligt sätt. Om än en smula skruvad.

Då blir jag något mindre klok på Nina Gunkes Sofia, vilken å andra sidan inte alls får lika mycket utrymme som sin dotter. Det är väl kanske så enkelt att jag inte får ihop hur hon kan vara paralyserande rädd för att inte få sin kärlek till Niki besvarad, samtidigt som hon aktivt stöter bort dottern när denna faktiskt försöker få kontakt. Paradoxen att hon anklagar Niki för att alltid överreagera när hon själv är beredd att fly ut genom ett badrumsfönster för att undvika konflikter, känns i sammanhanget avsevärt mindre osannolikt.

På pluskontot kan Ring mamma! absolut tillgodoräkna sig Nikis icke-sexuella relationer som alla speglade olika facetter hos både henne samt hennes nära och kära. De sexuella dito hade väl i och för sig ett visst komiskt värde, men det var också allt. De många och hyfsat explicita sexscenerna kan säkert upplevas som befriande, men gav i alla fall inte mig särskilt mycket. Det blev lite för mycket fokus på kropp, på bekostnad av själen. Det lysande undantaget i det fallet blev vad som i Lektyrs läsarberättelsespalt kunde ha titulerats ”Kärleksmöte i biltvätten”. Filmad inifrån Alex Saab 9000 skapade tvättens färgade lampor, borstarna på vindrutan och det strömmande vattnet över fönstren en laddad bordellstämning som blev både erotisk, lyxig och vågad. Enkelt, smart och full pott.

I någon mening skulle man väl kunna säga att Ring mamma! handlar om Nikis sökande efter kärlek, i vilken relation det än månde vara. Det är ett sökande som inte får mig att hoppa upp i en oreserverad våg men som samtidigt är tillräckligt bra för att jag ska orka lyfta på rumpan ett par centimeter.