Jorden vaknar (2017)

Uppföljardags! Madeleine Bäcks Vattnet drar var utan tvekan tillräckligt välskriven för att jag omedelbums ville ta mig an Jorden vaknar.

Och här rullar det på – nu behövs ju inga omständliga introduktioner av Gunhild, Beata, Krister, Viktor, Jenny och de andra. Självklart fungerade inte den osmakliga ritualen som Gunhild, Beata och Krister genomförde ute på mossen. Självklart är spritlangaren Harta redan ute ur häktet. Det enda positiva som följer med läsaren torde vara att den tuffa tidningsfotografen Schirin faktiskt inte blev ihjälslagen av Harta och hans baseballträ. Bara halvt om halvt. Nu håller hon på att förgås av leda på sitt sjukhusrum samtidigt som journalisten Mattias Jäder tar sig an det där konstiga paketet Schirin fick med sig ut från helveteshuset.

Jorden vaknar börjar i hyfsat lugn takt så länge Krister, Beata och Gunhild tror att de fick bukt med ondskan genom människooffret i Vattnet drar. Viktors sten är kraftlös och han är återigen en liten lort som ingen kraft har att sätta bakom sina ord. Men sedan lägger Bäck i högsta växeln och det är plattan i mattan i så pass hög grad att jag nästan blir lite matt.

Det hela är fortfarande välskrivet och flyhänt, mitt problem blir snarare att insatserna, i princip från första början, är så höga att jag inte ser hur de skulle kunna höjas så mycket mer. Det Beata upptäcker i Celias lägenhet är så kraftfullt att det mer eller mindre på en gång blir en kamp på liv och död.

Detta är åtminstone den minst oroväckande förklaringen till min matthet. Den andra skulle nämligen vara att jag i Jorden vaknar inser att jag faktiskt inte bryr mig särskilt mycket om seriens huvudsakliga persongalleri. Som så ofta i böcker och filmer innebär tokösaction och extraordinära omständigheter med naturnödvändighet att det inte finns så mycket utrymme för personerna att utveckla…en personlighet. Istället tvingas de reagera på fullständigt irrationella och bisarra skeenden som de är långtifrån förberedda på. Vilket i sin tur förstås riskerar att leda till irrationella och oförutsägbara beteenden.

I ännu högre grad än i Vattnet drar upplever jag att Jorden vaknar har en cineastisk framställning, alltså att det mer eller mindre går att se en film framför sig under själva läsningen. Mycket snabba korsklippningar och målande beskrivningar. Möjligen är det det berättagreppet som leder till att det ibland kan bli väl många passager där en person är som paralyserad medan en eller två andra skriker på hen att se till och skynda sig att göra det som måste göras. Annars kommer alla att dö.

Det författaren också drar på med jämfört med Vattnet drar är äckelfaktorn, vilken hon emellertid lyckas oerhört bra med. Det är brutalt, köttigt och pulserande på ett sätt som nästan inte står David Cronenberg efter. En känsla som givetvis förstärks av att en nyckelingrediens i Gunhilds amuletter, ritualer och värn är blod. Kladdigt och kliande när det stelnar på huden.

Jag tyckte ju att det blev lite väl otydligt i slutet av Vattnet drar vad som egentligen var på gång. Någon slags svar får vi i Jorden vaknar och rent informationsmässigt funkar det absolut för min del. Jag behöver inte nödvändigtvis veta exakt vad Bäck menar med exempelvis ”bergsmän” för att uppskatta historien hon berättar. Tyvärr kommer upplösningen och många svar i form av en rejäl Deus Ex Machina-lösning. Den göder förvisso min längtan efter besked men tyvärr också en viss irritation över vad som för mig synes vara en berättarmässig nödlösning.

Upplösningen i Jorden vaknar var så pass slutgiltig att jag kände mig ganska mätt och nöjd och tyckte att Madeleine Bäck på det hela taget skrivit två riktigt bra böcker. Döm om min förvåning när jag inser att det hela (förstås) är (minst) en trilogi där den tredje delen, Berget offrar, annonserades för utgivning i augusti 2018. Trevligt att inte behöva vänta men det är å andra sidan en väntan som jag inte kände av efter Jorden vaknar. Nu blir jag nästan lite orolig över hur det ska gå att kickstarta det hela igen – vilka frågor finns kvar eller kommer det att dyka upp helt nya? Nå, den som inte blir tagen av Vandraren får se.