BaywatchDet fanns en gång ett gäng livräddare som gjorde så mycket mer än att springa i slow motion, iförda minimala badkläder och med bjärt orangea flytetyg i händerna. De löste mysterier till höger och vänster men tycktes ändå alltid finna tid för att inleda komplicerade förhållanden med varandra. Den orädde ledaren Mitch Buchannon drog sig i sin tur aldrig för att stöta på strandens fräscha 18-åringar. Gärna i sällskap med sonen Hobie som mest av allt verkade bli imponerad av faderns strandraggartakter.

Så, hur bra gick det då att förflytta hela Baywatchkonceptet från L.A. till Floridas Emerald Bay? Tja, ungefär så bra man skulle kunna förvänta sig att det skulle gå att tänja ut ett 40-minuters TV-avsnitt till en nästan två timmar lång film. De där ytterligare 80 minutrarna har främst fyllts ut med skämt om sex och snoppar samt en hel del referenshumor.

Problemet var kanske att jag, utifrån trailern (damn you, trailers!), hade kommit att förvänta mig ett betydligt mer dumroligt slutresultat. Visst var Baywatch både dum och rolig på sina ställen men jag hade velat ha innehållet mer uppskruvat för att kunna svälja hela anrättningen. Det krävs en betydligt högre nivå av crazy bananas-stämning för att man ska kunna acceptera det faktum att den rundnätte nörden Ronnie inte bara blir vänligt bemött av den undersköna CJ utan också antagen som livräddaraspirant.

Det som i viss mån räddar Baywatch från totalt haveri är de huvudsakliga skådespelarna Dwayne Johnson, Zac Efron och Alexandra Daddario. Johnson har som alltid en lättsam stil och en skön självdistans medan Efron redan visat att han inte räds för att driva med sin High School Musical-karriär och pretty boy-aura. Att hålla de två stången i egenskap av någon slags ”straight guy” är ingen lätt match men Daddario lyckas riktigt bra med det.

Nog för att det var någorlunda underhållande med skämt en masse om slow motion-springande och det faktum att ett gäng livräddare ständigt tar hand om sådant som bäst bör lämnas till polismyndigheter. Men i ärlighetens namn uppfylldes min hjärna närmast uteslutande av reflektionen ”Satan, så gammal David Hasselhoff har blivit!”

star_full 2star_full 2