Det var en gång en man som hette Jim Grant. Han jobbade med brittisk TV under tre årtionden och läsare i min egen ålder känner kanske igen TV-serienamn som Brideshead Revisited (“my summer with Sebaaaaastian”), The Jewel in the Crown, Prime Suspect och Cracker? Nåvälan, mot mitten av 90-talet hade bland annat ett nytt chefsskap med hårdare business-nypor gjort att det inte längre var lika roligt att jobba och ovanpå det blev Grant uppsagd.

Killing FloorVad göra, vad göra? Vad fasen, att skriva en habil thriller kan väl inte vara så himla komplicerat?! Enter pseudonymen Lee Child, huvudpersonen Jack Reacher och debutromanen Killing Floor. Reacher är en föredetta militärpolis som av en ren händelse hoppade av sitt arméjobb på grund av trista omorganiseringar i leden. Och även om vanliga yrkesmilitärer, storstadspoliser och SWAT-killar kan framstå som tuffa och hårdkokta kan jag meddela att de ain’t got shit on militärpoliser!

En militärpolis i Lee Childs anda synes vara den perfekta avkomman av en klurig polisutredare parad med typ världens mest vapensäkra soldat. Han kan rota reda på information som är bortom oss vanliga dödligas grepp, har koll på förhörstekniker, brottslingars psykologi och vapenskillz långt utöver det normala samt är tack vare uppdrag i bland annat Afghanistan välbekant med nödvändigheten att ibland behöva ta till våld. Dödligt våld, och inte sällan rejäla mängder av det, dessutom.

Die TryingFör denne Jack Reacher har en osviklig förmåga att bli insyltad i den ena skumraskaffären efter den andra. Efter ett liv av militära rutiner (Jack är dessutom uppvuxen på militärbaser världen över tack vare sin militärpappa) är hans främsta mål att få vara fri som fågeln. Därför spenderar han dagarna med att driva runt på USA:s vägar antingen som liftare eller bussresenär, bo på billiga lopp-motell, köpa nya kläder allt eftersom de gamla blir smutsiga och ta kortare påhugg när andan faller på som byggnadsarbetare eller utkastare. Det säger sig självt att det är betydligt lättare att stöta på oegentligheter i sådana miljöer och Reacher har förstås också en historia som kan komma tillbaka och hemsöka honom när handlingen så kräver.

TripwireEftersom Childs skapelse fått uppmärksamhet genom (hittills) två Tompa Cruise-rullar tänkte jag att en thrillerförfattare är väl lika god som en ann’ och kastade mig därmed orädd rakt in i Jack Reachers trygga armar medelst ett elegant svanhopp. För är det något läsaren kan känna sig säker på är det att kvinnor inte har något att frukta i denne mans närvaro. Såvida man nu inte fruktar att hamna avklädda i samma säng, för det lär förr eller senare hända med samma oundviklighet som Twitter-explosioner över redan avslöjade fake news. I detta sammanhang kan jag passa på att slänga upp min misstanke om att Lee Child själv är ett fan av välformade bakdelar eftersom Reacher inte sällan noterar just den anatomiska detaljen hos sina olika partners.

Without FailMen i ärlighetens namn ska sägas att Jack Reacher är betydligt mer av en krigare än en älskare. Här gränsar mannen å andra sidan till nästan skrattretande superhjältenivå, inte minst i de tidigaste böckerna som jag testade. Eller vad sägs om att på ren stålvilja stirra ned två attackerande vakthundar? Ha så fasta bröstmuskler att de till och med stoppar en kula? En sådan skottprecision att en revolver kan användas istället för en borrmaskin när man måste fästa ett kulsprutestativ i taket?

Utöver det kan tilläggas att en av Reachers ledstänger är “I never work out” men att han givetvis ändå är björnstark och dessutom tål hur mycket stryk som helst. Han kan för all del göra tankemässiga misstag och dra fel slutsatser men väljer alltid rätt väg efter omständigheterna och tvekar förstås heller sällan över det valet.

PersuaderBortsett från att han aldrig är rädd för att identifiera sig med namn (om inte situationen kräver försiktighet på den punkten förstås) är Jack Reacher i många avseenden en moderniserad version av western-genrens ensamme revolverman som rensar upp bland lokala kriminella element innan han drar vidare. En upprensning som dock alltid beror på att han blivit indragen i något mer eller mindre ofrivilligt, antingen bara genom att vara på fel plats vid fel tidpunkt (och därmed inte sällan själv misstas för förövare under en period) eller för att en gammal bekant har bett om hjälp. I något läge lyckas emellertid det aktuella buset alltid döda eller hota en person som gör att Reacher kan förvandla det hela till en personlig hederssak att utkräva hämnd.

Bad Luck and TroubleOch även här är de där revolvermans-dragen tydliga. Att dra folk inför rätta är inte Jack Reachers grej om vi säger så. Sinom tid kommer alltid en situation när vår hjälte utan att tveka tar både skurkar och medhjälpare av daga med brutal kraft. Jag skulle säga att denna aspekt skiljer Lee Child från från andra tämligen generiska thrillerförfattare. Reacher plågas aldrig av samvetsförebråelser och kan i en grisblink ta beslutet att skjuta eller bryta nacken av någon smågangster om han bedömer att omständigheterna kräver det (samt sno innehållet i dennes plånbok om Reachers egen kassa är skral för tillfället). Det enda som kan hindra ett skott i rättan tid skulle möjligen vara risken för att skada oskyldiga i processen eftersom Jack Reacher självklart alltid har koll på sina potentiella rikoschetter.

A Wanted ManLee Childs böcker är själva essensen av lättsmält underhållning, en popcorn-rulle på fredagskvällen, en pocketbok på långflygningen. Det mesta glider ned lätt och ledigt (även om till och med jag kunde tycka att Childs “överraskande” vändningar ibland var väl uppenbara), ackompanjerade av ett hyfsat korthugget språk och en hårdkokt hjälte som står pall när snåla vindar blåser. Jag hoppade runt lite i författarens produktion och kan därmed inte uttala mig om huruvida böckerna är helt fristående eller om det finns någon löpande kontinuitet. Själv tyckte jag dock inte att det var några större problem att hänga med i de enskilda handlingarna. Så nu är det kanske dags för en Tompa Cruise-film?

Killing Floor (1997, bok 1)
star_full 2star_full 2star_half_full

Die Trying (1998, bok 2)
star_full 2star_full 2star_full 2

Tripwire (1999, bok 3)
star_full 2star_full 2star_half_full

Without Fail (2002, bok 6)
star_full 2star_full 2star_full 2

Persuader (2003, bok 7)
star_full 2star_full 2star_full 2

Bad Luck and Trouble (2007, bok 11)
star_full 2star_full 2star_half_full

A Wanted Man (2012, bok 17)
star_full 2star_full 2

Annonser