Det känns faktiskt ganska sorgligt att behöva åse den oerhört tunna men samtidigt särdeles osmakliga soppa som är Lorry-gängets (typ…) ansträngningar att uppdatera sig själva till det sena 2010-talet. Det känns helt enkelt inte värdigt när de inblandade gång på gång omtolkar samtiden till sketcher som varken är träffsäkra eller roliga.
Yrrol-filmen från 1994 (där många delar fortfarande är briljanta) lyckade dessutom knyta ihop sin ramhistoria med innehållet i många av sketcherna kring temat kommunikation eller snarare avsaknaden därav. Lyrro tar ett ännu större grepp och börjar med Big Bang för att landa på en liten planet som är vare sig för varm eller för kall utan alldeles…lagom. Ok, jag är med, så det ska vara en drift med landet lagom, nationen vars främsta preferens är mellanmjölk?
Nehej, för sedan går vi raskt vidare med ett par grottmänniskoscener (redan Mel Brooks i History of the World, osv…) och så blir det lite humor kring korkade verktygsanvändare och språk. Jaha, så det kommer återigen att bli något på temat kommunikation? Nehej, för då hoppar vi vidare igen, berättarrösten säger något om Gud och livets mening och så landar vi i Josef och en gravid Maria och en åsna vid namn Ali men Josef har ändå en mobiltelefon och kan ni fatta så tokroligt det blir?!
Nej, jag fattar tyvärr inte men att döma av min med-publik som vid det här laget redan tycks ligga på golvet och vrida sig i skrattkramper är jag rätt ensam om den saken. Ska jag vara väldigt, väldigt, väldigt snäll kan jag möjligen se en tråd av sketcher på temat livets mening, den med Claes Månsson och Suzanne Reuter som paret vilka desperat försöker intala sig att de inte alls är för gamla för astrologisk magnetterapi, kite surfing eller racercykelspandex.
En hel del av humorn är tillkämpat PK samtidigt som det ändå blir snedvridet eftersom man gärna driver med normen när det gäller det välbekanta (kristendomen) men med nidbilden när det gäller det obekanta (islam). Hela den här PK-stämningen bryts dessutom av med en i sammanhanget närmast chockerande explicit sexscen som i sig egentligen inte är så upprörande.
Alla äldre män är skilda och hatar, alternativt saknar, sina fruar. Försöken till att driva med SD landar gärna i att det är lantis-loosers med dialekt som tycker att tjejer är jättedumma eftersom de inte vill vara ihop lantis-loosers som pratar dialekt. Just den här bilden tycker jag gör det extra tydligt hur långt Peter Dalles regi- och manusfinger befinner sig från samtidspulsen. Dagens organiserade rasister är inte längre enbart lantis-loosers eller överklassfjantar i jaktväst och tweedkeps.
Nej, detta var som sagt riktigt sorgligt att se. Det finns ingen som helst värdighet i de lama försöken att producera en humor som känns både oengagerad och föråldrad. I likhet med Claes Månsson som i sina tappra försök att motverka sin verkliga ålder med Yolo-tatueringar blir Lyrro bara mer och mer ledbruten och sliten. Och då har jag inte ens snuddat vid den skamlösa semesterkuppen eftersom större delen av filmen är inspelad på Aruba.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag hade på känn att detta var en desperat film man vill inte riktigt lämna rampljuset min intresse för denna rulle är 0 kelvin.
😁 Yup, den är inte ens i kategorin ”jag väntar tills den kommer på DVD”