Scener ur hjärtat (2018)

Scener ur hjärtatDet är inte så konstigt att den nya pocketupplagan av Scener ur hjärtat har skippat Malena Ernmans fejs till förmån för Greta och hennes skylt om ”Skolstrejk för klimatet”. I dagsläget är dottern betydligt mer hot shit än en tidigare världsberömd operastjärna som i princip lagt karriären på hyllan.

Och på ett sätt är bytet rimligt, inte bara ur perspektivet att man vill sälja många pocketböcker med ett välbekant omslag. Även om hela familjen Ernman-Thunberg står som författare till Scener ur hjärtat är 99% skrivna ur Malenas perspektiv och hon fokuserar på två saker: döttrarna samt klimatfrågan.

Och däri ligger kanske också det största problemet jag har med boken, sett till ren läsupplevelse. För medan bägge krisbeskrivningarna är både allmängiltiga och angelägna tycker jag att kopplingen mellan dem inte är helt klockren. Argumentationen pendlar beroende på omständigheter: både klimat och NPF-diagnoser för flickor utmanar rådande strukturer och normer, vi måste orka prata om att inte orka (vare sig det gäller psykisk hälsa eller klimat) eller vi måste se klimatfrågans lösning i ett samhälle där vi gjort oss av med ”det eviga machosamhällets koldioxider”. Det är dock något oklart om ett sådant samhälle är förutsättningen för att komma tillrätta med den färd rakt ner i helvetet vi är inne på nu eller om lösningen kommer att leda till både ett överlevnadsbart jordklot samt fred, frihet och jämställdhet.

Ja, ni märker, jag är lite förvirrad. Det betyder dock inte att bokens huvudsakliga budskap är oklara. Snarare är det så att de kastar sig ut från boksidorna, från författarens (författarnas?) hjärta med sikte på läsarens eget. De första 70 sidorna handlar i huvudsak om starten för familjen Ernman-Thunberg samt döttrarna Greta och Beatas kämpande med sina diagnoser. Högfungerande Aspergers, ADHD, OCD och lite annat smått och gott. Resterande 150 fokuseras i huvudsak på klimatet och försöker vara den där väckarklockan som alla de forskare som familjen varit kontakt med eller tagit del av menar behövs.

Inget av detta lyckas dock leta sig in i just mitt hjärta. Den personliga beskrivningen av erfarenheter från att slåss med skolor och vårdsystem med påföljande utmattning är mer intressant än berörande. Och medan jag inte hade stenkoll på alla klimatfakta gjorde nog den föregående sommaren betydligt mer för mitt tillstånd av det-går-åt-helvete-magont.

Scener ur hjärtat siktar dock febrilt, desperat, på vara den där nödvändiga väckarklockan som sliter upp en ur sängen, skakar vilt och skriker rakt in i örat att nu är det tamejfan dags att vakna i rödaste rappet. Inte köpa sig klimatkompenserat fri och fortsätta resa till Thailand. Inte källsortera och fortsätta köpa meloner från Brasilien. Inte vara generös och hoppfull när det kommer till mänsklighetens framtid. Istället låta insikten landa att det inte spelar någon roll hur många solpaneler vi installerar på sommarhuset, vad som krävs är en revolution. Det handlar om ekonomi eller ekologi, inte både-och.

Malena Ernman har såklart gjort det hon kan, inte minst genom att skriva den här boken. För att inte tala om Greta Thunberg. Men vi andra då? Här lämnar Scener ur hjärtat tyvärr läsaren en smula i sticket. Hur ska jag kunna se till att revolutionen kommer till stånd, vare sig det handlar om klimat eller ett samhälle som är mer tillåtande mot flickor som inte passar in? Det blir något att fundera på samtidigt som vi eventuellt kan se fram emot ännu en sommar av skogsbränder och katastrofalt låga grundvattennivåer.

star_full 2star_full 2star_half_full

6 reaktioner till “Scener ur hjärtat (2018)”

  1. Jag får erkänna att klimatdebatten inte ligger mig speciellt varmt om hjärtat då jag anser att gemene man (och säkerligen jag oxå) är lite väl korkad. Bensinupproret påhejat av media som borde veta bättre var nog droppen som fick bägaren att rinna över för mig . Men jag sympatiserar med Greta och hennes likar även om jag inte läser böckerna i ämnet det blir lite som att slå in en öppen dörr för mig.

  2. Bara så jag förstår: att du ogillar debatten innebär inte att själva frågan är oviktig? Där är det väl tyvärr så att de allra flesta debatter är mer till förfång för själva sakfrågan

  3. Frågan är den i särklass viktigaste i vår tid men folk verkar inte vilja förstå detta vilket gör mig trött – väldigt trött. Min mening är att det är inget att debattera – det är bara att agera

  4. Nä det är just därför frågan är så svår – så fort ngn försöker agera får man kritik. Det vettiga ledmotovet torde vara är det bättre för miljön? Då gör vi det men istället har t.ex Aftonbladen krigsrubriker typ ”Så slår flygskatten mot en barnfamilj som åker till Thailand” och där någonstans känner jag att jag kastar in handduken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.