Scener ur hjärtatDet är inte så konstigt att den nya pocketupplagan av Scener ur hjärtat har skippat Malena Ernmans fejs till förmån för Greta och hennes skylt om ”Skolstrejk för klimatet”. I dagsläget är dottern betydligt mer hot shit än en tidigare världsberömd operastjärna som i princip lagt karriären på hyllan.

Och på ett sätt är bytet rimligt, inte bara ur perspektivet att man vill sälja många pocketböcker med ett välbekant omslag. Även om hela familjen Ernman-Thunberg står som författare till Scener ur hjärtat är 99% skrivna ur Malenas perspektiv och hon fokuserar på två saker: döttrarna samt klimatfrågan.

Och däri ligger kanske också det största problemet jag har med boken, sett till ren läsupplevelse. För medan bägge krisbeskrivningarna är både allmängiltiga och angelägna tycker jag att kopplingen mellan dem inte är helt klockren. Argumentationen pendlar beroende på omständigheter: både klimat och NPF-diagnoser för flickor utmanar rådande strukturer och normer, vi måste orka prata om att inte orka (vare sig det gäller psykisk hälsa eller klimat) eller vi måste se klimatfrågans lösning i ett samhälle där vi gjort oss av med ”det eviga machosamhällets koldioxider”. Det är dock något oklart om ett sådant samhälle är förutsättningen för att komma tillrätta med den färd rakt ner i helvetet vi är inne på nu eller om lösningen kommer att leda till både ett överlevnadsbart jordklot samt fred, frihet och jämställdhet.

Ja, ni märker, jag är lite förvirrad. Det betyder dock inte att bokens huvudsakliga budskap är oklara. Snarare är det så att de kastar sig ut från boksidorna, från författarens (författarnas?) hjärta med sikte på läsarens eget. De första 70 sidorna handlar i huvudsak om starten för familjen Ernman-Thunberg samt döttrarna Greta och Beatas kämpande med sina diagnoser. Högfungerande Aspergers, ADHD, OCD och lite annat smått och gott. Resterande 150 fokuseras i huvudsak på klimatet och försöker vara den där väckarklockan som alla de forskare som familjen varit kontakt med eller tagit del av menar behövs.

Inget av detta lyckas dock leta sig in i just mitt hjärta. Den personliga beskrivningen av erfarenheter från att slåss med skolor och vårdsystem med påföljande utmattning är mer intressant än berörande. Och medan jag inte hade stenkoll på alla klimatfakta gjorde nog den föregående sommaren betydligt mer för mitt tillstånd av det-går-åt-helvete-magont.

Scener ur hjärtat siktar dock febrilt, desperat, på vara den där nödvändiga väckarklockan som sliter upp en ur sängen, skakar vilt och skriker rakt in i örat att nu är det tamejfan dags att vakna i rödaste rappet. Inte köpa sig klimatkompenserat fri och fortsätta resa till Thailand. Inte källsortera och fortsätta köpa meloner från Brasilien. Inte vara generös och hoppfull när det kommer till mänsklighetens framtid. Istället låta insikten landa att det inte spelar någon roll hur många solpaneler vi installerar på sommarhuset, vad som krävs är en revolution. Det handlar om ekonomi eller ekologi, inte både-och.

Malena Ernman har såklart gjort det hon kan, inte minst genom att skriva den här boken. För att inte tala om Greta Thunberg. Men vi andra då? Här lämnar Scener ur hjärtat tyvärr läsaren en smula i sticket. Hur ska jag kunna se till att revolutionen kommer till stånd, vare sig det handlar om klimat eller ett samhälle som är mer tillåtande mot flickor som inte passar in? Det blir något att fundera på samtidigt som vi eventuellt kan se fram emot ännu en sommar av skogsbränder och katastrofalt låga grundvattennivåer.

star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser