Jag tror minsann att bloggen fått tema-tokspel under första halvan av 2019. Knappt har vi avslutat måndagarna med Hasse Ekman, lördagarna med Batman och så en hel musikalvecka innan är det dags igen. I give you…Mel en masse!

Inspirerad av ett av musikalveckans inslag, filmatiseringen av scenmusikalen The Producers, vänder vi den här gången alltså blicken mot en viss Melvin Kaminsky, mer känd som Mel Brooks (ett namn som han juridiskt bytte till redan i tonåren). Detta är en regissör som alltid haft en stark position i mitt filmliv men där jag hittills aldrig systematiskt gått igenom alla hans filmer i kronologisk ordning. Nu var det dock dags.

Mel Brooks föddes 1926 i Brooklyn, son till två inflyttade judiska föräldrar. Hans far dog när Mel bara var två år gammal och den korte gossen (1.65 lång) blev ofta retad i skolan. Som så många andra komiker lärde han sig den hårda vägen att möta livet med ett skämt eller två i beredskap. Förutom en kortare sejour i Tyskland under 1944 och 1945 tycks han från 14 års ålder ha arbetat som komiker, bland annat bland hotellen och nattklubbarna i området som kallades ”de judiska alperna” i staten New York.

Successivt rörde han sig dock närmare TV-mediet och 1949 blev han anställd av vännen Sid Caesar att skriva skämt för serien The Admiral Broadway Revue med en lön på 50$ i veckan. Under Sid Ceasar kom Mel att arbeta tillsammans med författare som Neil Simon och Carl Reiner (pappa till Rob). Flytten från New York till Hollywood kom 1960 och efter ytterligare fem år hade Mel skaffat sig ett tillräckligt stort nätverk för att kicka igång sin egen TV-serie, Get Smart. Komikern visade redan här sin förmåga att tänka framåt: ”I wanted to do a crazy, unreal comic-strip kind of thing about something besides a family. No one had ever done a show about an idiot before. I decided to be the first”.

Hans idéer om en tokrolig Hitler-musikal hade dock svårt att hitta sponsorer. Både producenter och bolag backade flera meter. Till slut lyckades Mel hitta både backning och distribution genom bland andra independent-bolaget Embassy Pictures (vilka senare jobbade med både David Cronenberg och John Carpenter). Slitet med The Producers lönade sig väl vid den 41:a Oscarsgalan när Mel kammade hem priset för bästa originalmanus och därmed slog Arthur C. Clarke och Stanley Kubricks 2001 på fingrarna. Resten är, som man brukar säga, (film)historia.

Ska vi snacka priser är Mel en av få personer som kan ställa upp en Oscar samt flertalet Emmys, Grammys och Tonys på spiselkransen. Men får han säga det själv var en av hans livs största vinster giftermålet med skådespelaren och sångerskan Anne Bancroft från 1964 till hennes död 2005. De är föräldrar till en viss Max Brooks, känd för sina zombieprestationer i form av böckerna The Zombie Survival Guide och World War Z.

I mina ögon är särskilt 70-talets Mel Brooks närmast oöverträffad inom humorgenren. Eller åtminstone var det innan denna omgång omtittar. Kanske kommer jag tvingas omvärdera min barndoms komiska juveler? Den som lever och läser får se. Häng med på en omgång Mel en masse vettja! Start som sig bör med The Producers från 1967 imorgon dag.