The Stand (1978 & 1991)

alt. titel: Pestens tid

Dags att ta sig an lite klassisk Stephen King! Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har tagit mig igenom den här tegelstenen (marginellt färre än It, gissar jag) och nu var det dags att testa den som ljudbok. Vid det här laget är historien och de enskilda personerna – Fran, Stu, Harold, Nadine, Larry, Glen och alla de andra – så välbekanta att de antagit känslan av bekvämt snuttefiltslyssnande som kan rulla i bakgrunden.

King har själv liknat romanen vid Lord of the Rings men jag vet inte om jag tycker att det är en så välfunnen analogi. Vi har förvisso långa vandringar genom öde landskap och en slags Sauron i den evige skurken Randall Flagg. Möjligen också en motsättning mellan vetenskap och teknik å ena sidan samt förtröstan och tro å den andra.

Men jag uppfattar det som att King, genom sin episkt svepande berättelse i ett post-apokalyptiskt USA, framförallt velat vrida och vända på stora frågor om politik, rättvisa, mänsklighet och moral. Vad är det som utgör grunden för ett samhälle och hur långt är man beredd att gå för att skydda det?

Och visst är King bra på att skriva så att jag hela tiden är intresserad av sociologiläraren Glen Batemans utläggningar eller den rejäle, pragmatiske och ädelmodige hjälten (finns det några andra King-hjältar?) Stu Redmans funderingar. Även de få prominenta kvinnorna (främst Fran Goldsmith och Nadine Cross) får en hel del utrymme för sina tankar, men det är kanske talande att de sällan får gå utöver den rent personliga sfären och relationerna? I det avseendet påminner Frannies ambivalens om Harold Lauders – King har försökt göra henne till en självständig och kraftfull kvinna samtidigt som hennes viktigaste roll blir den som Gravid och föremål för korrumperande Manlig Lust.

Det skulle vara intressant att se om King skulle skriva en annorlunda The Stand idag, rent genusmässigt. Eller, för den delen, rasmässigt (jo, The Stand ÄR präglad i mallen vit heteroman). Hell, med tanke på Kings starka dagspolitiska ställningstaganden skulle det vara intressant att se hur en The Stand anno 2019 överhuvudtaget skulle utveckla sig. Risken är förstås att romanen skulle bli fullkomligt oläsbar eftersom King nu sannolikt skulle ha en mer fokuserad och driven politisk agenda. Det skulle kunna bli mindre av roman och mer av pamflett och fyrbåk.

Men i den bok som King nu en gång skrev känns flera typiska teman igen. Den konturlösa övernaturligheten i någon slags Förste Rörare som ibland har makt, kraft och vilja att påverka eller inspirera romanfigurernas liv och ibland lämnar dem vind för våg. Förmågan hos samhällets utsatta (den mentalt handikappade Tom Cullen och Barnet Joe/Leo) att stå i någon slags närmare kontakt med det övernaturliga.

Den enkla dualismen i det Onda mot det Goda, där bägge krafterna ibland får vara det där övernaturliga och ibland bara vanlig jävla mänsklighet, då inte sällan härbärgerad i en och samma individ (lex Harold Emery Lauder). Hur det Onda ofta är så mycket starkare eftersom det är så mycket enklare. Den successiva uppbyggnaden när pandemin Captain Trips sakta men med obeveklig säkerhet slår ut hela den nordamerikanska kontinenten, som också är romanens bästa del. Det myllrande persongalleriet som både är klangfullt överdimensionerad och samtidigt skulle kunna vara vem som helst av oss läsare.

Där The Stand skiljer sig från, säg It, är att King inte bara i kärleksfull detalj beskriver kampen mellan både det övernaturligt och det mänskliga Onda och Goda utan också röjer scenen för denna omvälvande envig. Captain Trips är förvisso en artificiell sjukdom, men i grund och botten en flunsa om än ovanligt potent. Pandemin är ett biologiskt faktum som ger författaren möjlighet att både låta sina enskilda rollfigurer tampas med maktlöshet, sorg och ilska och beskriva dess vardagstragiska konsekvenser, som när immuna spädbarn svälter ihjäl eftersom det inte finns några vuxna kvar som kan ta hand om dem. Att King lyckas behålla fokus på sina enskilda rollfigurer OCH ett vidlyftigt men tydligt övergripande perspektiv är inget mindre än remarkabelt.

The Stand är så långt ifrån pang-på-rödbetan man rimligtvis kan komma, åtminstone när det gäller Stephen King. Särskilt om man dessutom tar sig an den längre versionen som gavs ut 1991 och inkluderade bortredigerat material från originalet. Ändå tjusas jag fortfarande av alla dessa berättelse och händelser som egentligen inte har något betydelse för själva grundhistorien men som ger mig en inblick i Kings personer och världsbygge.

6 reaktioner till “The Stand (1978 & 1991)”

  1. En av hans bättre. Undrar om inte öppningsscenen vid macken är en av författarens bästa i en bok. Vet inte varför men jag gillar det väldigt mycket. Kanske därför han lyckas kombinera manlig mysighet med ett annalkande hot?
    Har läst båda versionerna och gillar den förlängda.
    Däremot är jag inte lika förtjust i Batemans utläggningar. Första gången helt ok men sedan blev det tjatigt.
    Om början hör till Kings bästa är slutet dock ren och skär västgötaklimax men det är de enda invändningarna jag har mot denna bok. Ligger på plats tio på min lista men har potential av gå upp ett par steg då jag har ett par omläsningar högre upp på listan.

  2. Kanske funkade Glen bättre den här gången eftersom jag kunde lyssna på honom? Och jag håller med, öppningsscenen är otroligt bra. Däremot har jag inget emot slutet, skulle nog tom påstå att jag gillar det. Vid det laget är jag så investerad i historien att jag sväljer det med hull och hår

  3. Jo du där ser man vad en omläsning kan göra. När jag skrev ovanstående kommentar för två år sedan hade jag inte läst om The Stand på många år. I somras kände jag för detta och den vann verkligen inte på detta. Men troligen har jag inte läst boken för sista gången och nästa gång blir det den korta version. På min långa King lista (som jag ej uppdaterat – fy skäms!) lär den förlängda versionen troligen falla ett par hack.

  4. @Filmitch: Ja, deä ser man. Jag lyssnade om långa versionen för inte så många år sedan som synes och jag tror banne mig att den istället vann för mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: