Innan man kan skriva om en uppföljare måste man ju skriva om originalet. En av bloggvärldens portalparagrafer…

***

alt. titel: Fantastiska vidunder och var man hittar dem

Vad säger ni? Klart att man funderade jättemycket på hur den magiska Harry Potter-världen såg ut på andra platser än England? Inte det? Nå, här kommer en film som berättar om allt det där som ni inte hade frågat särskilt mycket om.

I alla fall i det amerikanska och historiska perspektivet. Magizoologen Newt Scamander anländer till New York 1926 i akt och mening att anskaffa märkliga kreatur, så väl lagliga som olagliga. Han är en smalare Hagrid med mindre ansiktsbehåring, mer fräknar och snyggare överrock skulle vi väl kunna säga.

Scamander går snart i klinch med både tjänstekvinnan Tina Goldstein och den amerikanska motsvarigheten till Ministry of Magic, Magical Congress of the United States of America (MACUSA). Tina, som förgäves försöker få mer utmanande uppdrag på fältet, tar sig an Scamander för att hans eskapader i bästa fall ska kunna få hennes överordnade att uppmärksamma hennes dådkraft.

Samtidigt hotar en mörk kraft New York och då menar jag inte anti-häx-agitatorn Mary Lou Barebone som håller organisationen New Salem Philanthropic Society och sina många fosterbarn i samma, fasta grepp.

Alltså, jag vet inte jag… Nog för att det var rätt trevligt att återse lite magi-vardag men redan när jag tittade på Fantastic Beasts and Where to Find Them hade jag svårt att gripas av den där känslan av förundran som jag ändå alltid förknippat med Harry Potter. Och nu, mindre än en vecka efteråt, måste jag verkligen anstränga mig för att komma ihåg själva historien.

Jag blev aldrig tjusad av allt som gömdes i Scamanders bedrägligt normalstora resväska, bland annat för att jag upplevde CGI:n som bristfällig. Dessutom är det alltid svårt att få till olika märkvärdiga kritter, särskilt som de ska vara tillräckligt små för att hanteras av människor (lex Porg).

Möjligen beror det hela till viss del på att Eddie Redmayne inte funkade så bra i den rätt fysiska roll som man placerat honom i, han ingjuter inte det lugn och förtroende som skulle behövas. Han lyckade däremot bra med att understryka Scamanders pojkaktighet och aviga sociala sätt. Men när det gäller naturlighet måste han se sig slagen av Dan Fogler som spelar den rundnätte sidekicken Jacob Kowalski. Och trots att manuset inte gav henne så mycket att arbeta med tyckte jag även bättre om Katherine Waterstons Tina Goldstein. Faktum är att jag hittills nog inte sett en enda film där jag inte gillat Waterstons prestation och rollfigur.

Fantastic Beasts… var ett helt ok försök att återuppliva en hel värld men föll tyvärr på att inte ingå i en serie som de tidigare filmerna. Nu saknade jag en hel del bakgrund som kunde ha gett mig ett bättre engagemang för de olika aktörerna.

Annonser