Fortsättning på inlägget från tidigare idag…
***
De försonande dragen i den här soppan är förstås att de bästa gialli är både spännande och snygga. Ibland måste man kanske anstränga sig lite mer för att kunna tänka bort den genusmässiga biten men men att det då ändå kan kännas som om det är mödan värt. Rent visuellt vill jag påstå att jag i den här tema-omgången inte sett något snyggare än filmerna som kommer från Mario Bava eller Dario Argento. Ett hedersomnämnande till Luigi Cozzis The Killer Must Kill Again är dock på sin plats i det avseendet.
Stämningsmässigt lyckades däremot Massimo Dallamano också bra med What Have You Done to Solange?, liksom Pupi Avati med The House with Laughing Windows. Duccio Tessaris The Bloodstained Butterfly gjorde mig glatt överraskad eftersom den inte motsvarade min stereotypa bild av vad en giallo ska innebära. Ska man dra alla gialli över en kam torde deras största nackdel (förutom genusbiten) vara att händelseutvecklingen inte sällan är rörig och full med lösa trådar samt att det ibland kan bli ganska långdraget.
Men stopp och belägg! Temat innehåller ju faktiskt mer än ”bara” gialli. När jag passade på att se ett par av de tidigaste filmerna fick jag ju också ett par riktigt trevliga och klassiskt gotiska skräckfilmer på köpet. Den bästa i den gruppen är utan tvekan I Vampri, med en härligt invecklad historia, ett slott fullt med lönngångar och så grymt snygg att det bara är att kapitulera på direkten.
De senare och mer renodlade skräck- eller splatterfilmerna ger inte tillnärmelsevis lika god utdelning. Jag måste erkänna att jag verkligen hade förväntat mig mer från video nasty-regissören Joe D’Amato i och med att både Antropophagus och Rosso sangue var direkt tråkiga. Eftersom jag visste att jag gillade StageFright hade jag också hoppats mer på Michele Soavis La chiesa och La setta. Och så lägger vi de grisiga The House on the Edge of the Park och The New York Ripper samt ett par undermåliga Umberto Lenzi-filmer till det… Ett tecken så gott som något på detta förhållande är väl att mina egna medelbetyg för 60- och 70-talsfilmerna (16 st) ligger på 3,1 medan 80-talsfilmerna (11 st) inhöstar blygsamma 1,8 (IMDb-medelbetyget är mer generöst: 6,9 respektive 6,2). De fåtaliga 90-talsfilmerna renderar ett ännu sämre medel för min del: 1,4.
Så ska jag komma med någon slags rekommendation skulle det väl vara att i alla fall börja med de tidiga gotiska filmerna samt 60- och 70-talens gialli. Börjar man sedan vara trött på livet finns ju alltid La terza madre eller The Strange Color of Your Body’s Tears.
Tack alla som hängt med under mina italienska utflykter, jag hoppas att det varit lika roligt att läsa om äventyren som jag ändå hade med att upptäcka dem. Jag känner mig inte på långa vägar färdig med särskilt giallon men just nu känns det suget att vända blicken mot andra horisonter. Nästa års Halloween-tema, kanske? Jag lämnar er för i år med en lista på de filmer som jag gett minst 3,5/5 i betyg och som jag därmed absolut kan rekommendera.
Jag har själv inte trålat nätet särskilt mycket den här gången efter giallo-kunskap men fann i alla fall en hel del matnyttigt på sidorna GialloScore och The Giallo Files.
I vampiri (1957)
Black Sunday (1960)
Blood and Black Lace (1964)
The Bird With the Crystal Plumage (1970)
What Have You Done to Solange? (1972)
Profondo rosso (1975)
The House with Laughing Windows (1976)
Suspiria (1977)
Tenebrae (1982)
Opera (1987)
StageFright (1987)
Rörliga bilder och tryckta ord 
Tack så mycket för en grym månad med intressanta texter om italiensk kvalitets- och skräpfilm! Mycket imponerande hur du orkar spendera en hel månad åt ett tema, tycker det är hyfsat jobbigt enbart med en vecka.
Ser fram emot att se vad du har för planer för nästa års Halloween!
Tack själv för läsning och roliga kommentarer! Temat går väl ihop sig dels eftersom jag försöker se till att börja se filmena i god tid, dels för att jag inte gör ens i närheten lika mycket research som du.
Som det ser ut nu kommer nästa Halloween att bli väldigt lös i kanterna 😀
Jag tackar för en intressant månad som alltid. Nu var det mycket jag inte sett och en hel del jag troligen inte kommer att se men som sagt intressant och framför allt underhållande. Jag har troligen lite för svårt att uppskatta dessa omotiverade sexscener samt kvinnosynen för att helt falla till föga för genren men ett par tre filmer ska jag spana in iaf.
Lös i kanterna – en ledtråd månne? Spännande.
@Filmitch: Jag kan inte säga att omfamnar genren generellt och utan förbehåll, men det finns något där… Tack själv för att du har hängt med! Och tyvärr, det är inte mycket till ledtråd 😀
Asch! Nåväl då kan jag lägga hjärnenergin på ny inlägg istället.
Go helg förresten
@Filmitch: Jo, du kan nog spara på den där hjärnenergin till något bättre. Och detsamma!