alt. titel: Absurd, Antropophagus 2, Horrible, The Grim Reaper 2, Monster Hunter, Zombie 6: Monster Hunter

Jag är antagligen knäpp, men när jag nu hade chans att också se Joe D’Amatos andra video nasty-film Absurd kunde jag inte låta den slippa förbi.

Det enda uppföljarpotential Absurd har i förhållande till Antropophagus är att “originalet” slutade med att kannibalen Klaus Wortmann (alltså George Eastman eller Luigi Montefiori som han ju egentligen hette) stod med händer fulla av sina egna inälvor medan den andra filmen öppnar med nästan samma scen. Fast nu heter George Eastman istället Mirkos Tanopoulos och har smitit från något slags kyrkligt experiment som gjort honom till en regelrätt zombie. Samt komplett galen.

Läkaren på sjukhuset som opererar Mirkos kan intyga att mannen mycket riktigt regenererar (nästan) alla sina celler tre gånger så snabbt som vanliga människor. Det är det enda bevis som behövs för att polisen Engleman ska tro på den främmande prästens ord (”I serve God with biochemistry”) om en odödlig man vars enda svaga punkt är hans hjärna.

Engleman ringer förgäves på backup men ikväll är ju den Stora Matchen och därför står inte en enda polisman att uppbringa i jakten på en mordisk galning. Det enda raka blir att utrusta prästen med en pickadoll samt en polisbil och ge sig ut på jakt efter tvåmetersmannen (George Eastmans främsta egenskap var, som vi minns från Antropophagus, att han var 2.06 lång).

Vilken i sin tur likt en värmesökande missil dras till huset där den sängliggande Katia och hennes lillebror Willy ivrigt väntar på sjuksköterskan Emily som hjälper Katia medan hon försöker bli bättre efter en ryggskada.

Fool me once Joe D’Amato, shame on you. Fool me twice, shame on me. Absurd blev helt klart min sista Joe D’Amato, för Jesus vilka tråkiga filmer den mannen gör! Återigen är det George Eastman som skrivit manus och återigen bör varken den sysslan eller hans ”skådis”insats ha krävt särskilt stor ansträngning. På det hela taget har vi en slags zombieslasher där alla effektpengarna gick åt till de två första morden (en styck borr/spruta samt en styck bandsåg) och sedan är det inte mycket att hurra för.

Joe D’Amato kallas i förtexterna för ”Peter Newton” och manusförfattaren George Eastman för ”John Cart” men den någorlunda vane skräckfilmstittare känner att det börjar osa katt när både fotoframkallningen och musikproduktionen enligt samma förtexter skett på plats i Rom. Det är natt under större delen av handlingen som sker utomhus och den kan därför äga rum i princip var som helst. Musikmässigt är vi mycket långt från artister som Goblin, här bjuds det snarare på en slags generisk slinga som i alla fall för min del låter som om den skulle platsa betydligt bättre i en porrfilm.

Den här gången ställer jag mig också helt frågande inför video nasty-kategoriseringen men det är möjligt att D’Amato efter Antropophagus stod på någon slags svart lista som per automatik flaggade även för hans senare film(er). I klassisk slasherordning har vi ett mord typ var 10:e minut eller så men däremellan händer så rasande lite att det är helt uppenbart att D’Amato förväxlat ”händelselöshet” med ”spänningshöjare”. Till slut börjar jag nästan gråta av tristess över att under oändliga minuter behöva titta på Willy, alternativt Willy och Katias föräldrar, som i sin tur tittar på den Stora Matchen på TV.

Men ok, lite roligt var det att se föräldrarna och deras vänner stå och äta spagetti samtidigt som de tittade på amerikansk football. Det kändes som den perfekta stormen mellan Italien och USA. Det var också en smula intressant hur lik skotten Charles Borromel (som spelade polisen Engleman) var antingen en smal Robin Williams eller Martin Short, beroende på vinkel. Annars torde bästa filmtrivian vara det faktum att motorcross”tonåringen” som blir mördad av George Eastman någonstans i mitten inte är någon annan är Michele Soavi, vilken sex år senare skulle komma att regissera den fullkomligt överlägsna StageFright (filmen där en viss Luigi Montefiori hoppade in för att spela mördaren. It’s all connected…)

Annonser