alt. titel: The House on the Edge of the Park

Hur skulle Tom och Lisa ha kunnat gissa att deras medbjudna gäster så fullkomligt skulle knäcka deras lilla fest? Här hade de tänkt sig ett stillsamt samkväm i goda vänners lag och så gick det käpprätt åt helvete.

Fast det där stilla samkvämet var kanske inte så oskyldigt ändå – Tom, Lisa samt deras lika rika och överlägsna vänner Gloria, Glenda och Howard bjuder med bilmekanikerna Alex och Ricky för att kunna skoja lite med pöbeln. Få dem fulla och (ännu) dum(mare), lura dem att strippdansa framför tjejerna och spela av dem deras pengar på poker.

Ricky är en enkel själ och vägrar lyssna på Alex som snart är överklassynglen på spåren. Alex är inte mer kompis än att han snart ger slaget förlorat. Istället tar han sig an att agera på de där sugande blickarna som Lisa hela tiden gett honom, ända sedan de möttes i garaget faktiskt. Men Lisa är inte bara en uttråkad liten rik flicka, hon är också en cock tease av rang. Så kan vi verkligen anklaga Alex för övervåld när han till slut plockar fram den där rakkniven som han tog med sig innan de åkte?

Hade jag sett The House… när det begav sig 1980 hade jag velat sätta mig ned med Ruggero Deodato, lägga en varm film om hans axlar, kanske ge honom något varmt att dricka. Få honom att orka berätta vad det var som gick så förbannat fel. Nu lär det ju vara ett överspelat kapitel.

Men samma år som Deodato fick ur sig den snaskiga men ändå hyfsat intressanta Cannibal Holocaust rev han alltså av denna enbart snaskiga film. Den ska tydligen ha tillkommit under tre veckors arbete, så vad vet jag, det var kanske ett sidoprojekt som regissören pulade ihop medan han klippte kannibal-filmen eller något liknande? Tyvärr gör The House… att jag till viss del börjar ifrågasätta de fördelar jag ändå tyckte mig se med Cannibal Holocaust eftersom även manusförfattaren Gianfranco Clerici står bakom bägge produkterna.

För The House… bjuder inte på något mer än riktigt otrevlig “mjukporr” och fler dumheter än jag trodde att det var möjligt att packa in i en film. När Alex väl börjar go crazy bananas med sin rakkniv är det lilla von oben-gänget så handfallna att jag ganska snart börjar tycka att de förtjänar att slås sönder och samman. Mestadels står de bara som en skock får och storögt tittar på medan Alex i lugn och ro kan ägna sig åt att slå en av dem. De beter sig allihop som om han vore beväpnad med en kärnvapenstridsspets, ett kilo mjältbrandssporer och en tre-fyra uzis istället för sina nävar och en kniv som inte ens är särskilt användbar som attackvapen.

Och som om detta inte vore nog är det alltså alldeles för mycket fokus på kvinnornas kroppar. Vi bjuds på både bröst och buske medan David Hess i rollen som Alex kommer undan med att flasha rumpan ett par gånger. Han framställs också som obegripligt attraktiv, en ”stud”, för mer än 20 år yngre kvinnor. Och säga vad man vill om David Hess aura, men attraktiv är den banne mig inte! Däremot har jag full förståelse för att Deodato, efter Hess prestation i Wes Cravens The Last House on the Left, ville använda skådisen i en liknande roll.

Nå, tillbaka till ”the sexy bits”. Jag vet inte om jag läser in för mycket i just den detaljen, men kan inte låta bli att notera att Tom och Howard blir betydligt mer upprörda när Alex anklagar dem för att fuska än när han vällustigt lovar Ricky att de ska ta för sig av ”the cunts” samtidigt som han hotar Glenda med kniv. Inte bara en gång förekommer den här tvivelaktiga antydan om att kvinnor nog ändå tänder lite, lite på en livsfarlig våldtäktssituation.

För att inte tala om när Ricky, efter att ha förföljt Gloria med en trasig flaska, yttrar de magiska orden ”I don’t want to harm you” och hon ba’ ”’amen då så!”, raskt slänger av sig klänningen och ömsint tar hand om sin osäkre älskare. Kontrasteringen mellan Gloria och Rickys ”fina” samlag och Alex som lustfyllt drar rakkniven över en annan kvinnas kropp fattar jag inte alls poängen med. Det här får mig som sagt att också börja ifrågasätta Cannibal Holocaust – var den kanske bara ett sätt att få visa upp lite naket, den också? Bara något lite bättre packeterat?

Vill man inte hänga upp sig på genuskroken, går det för all del bra att göra det på mångfaldskroken också. Glenda är av afrikanskt ursprung medan alla de andra är ljushyllta. Gissa vem av kvinnorna som aldrig på allvar utsätts för Alex och Rickys påstötningar och därmed aldrig heller får en central plats i handlingen? I just det här fallet är det förstås ingen central plats som man skulle eftersträva, men ändå…

Och som lök på laxen avslutas filmen med en oväntad vändning som i och för sig är oväntad så det räcker till eftersom den inte förklarar ett skit, utan bara gör det hela ännu mer obegripligt. En vändning som fick mig att sucka ”Men vad fan…” för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Personligen kan jag inte se några som helst försonande drag med The House… Den skulle kunna vara home invasion-spännande men blir det aldrig eftersom tittarna redan vet att Alex är en farlig kille (filmen inleds med att han våldtar och dödar en tjej) och han ju bjuds in av Lisa och Tom. Utan den här spänningen blir det förstås också ganska tråkig eftersom filmen därmed bara blir en ändlös loop av lama flyktförsök och infånganden. Budgeten till specialeffekter måste i sanning ha varit minimal eftersom det bara skärs lite med rakkniven och det ser inte ens särskilt bra ut. De mångahanda sexuella anspelningarna är alla mer eller mindre motbjudande. Slutklämmen är idiotisk. Alltså: undvik till varje pris!

Annonser