Eftersom succéboken En man som heter Ove såldes in med fraser som ”för dig som älskade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann!” förpassade jag snabbt Fredrik Backman till islådan. Filmatiseringen av samma succébok gjorde inte mycket för att ändra på den inställningen till Backman som författare.

Men det är ju det här man har bokcirklar till – att testa sådant som man annars aldrig skulle tagit sig an! Därför blev det en läsning av första delen i Backmans serie om ett par mindre orter i Sveriges nordligare trakter: Björnstad.

Björnstad lever i ständig skugga av centralorten Hed. Det enda man har att komma med, förutom diverse A-lagare och huliganer som samlas på Ramonas krog, är det lokala hockeylaget. De är å andra sidan de fruktade ”Björnarna” där särskilt juniorlaget under ledning av tränaren David (vars peptalks främst består av ”VINN!”) gått fram som en slåttermaskin i ligan. Ska de till och med kunna vinna hela härligheten och därmed skänka den slags gloria och stolthet till Björnstad som endast idrott kan förläna?

Det säger sig självt att en idrottsklubb, på vilken man hänger upp en hel orts existensberättigande, är pressad både utifrån och inifrån. Sponsorerna vill givetvis ha avkastning på sina stålar, klubben vill givetvis ha vinnande lag även om det innebär att pusha lovande spelare utöver vad de egentligen mäktar med och den tränare som inte är en lagspelare i de här sammanhangen hänger löst.

Det säger sig också självt att en idrottsklubb, på vilken man hänger upp en hel orts existensberättigande, kan ta sig en hel del friheter. Det finns gräddfiler rakt in i det lokala näringslivet och hockeygroupisarna hänger i klasar runt de bästa spelarna. Samma spelare kommer dessutom undan med en hel del som vanliga dödliga inte gör – de är ju Björnstads stolthet!

Fredrik Backman har spunnit loss rejält i sitt åkallande av en kvävande småstadskänsla där det för många inte handlar om att leva på orten, bara överleva den. Att intressera sig för hockeyn är närmast ett obligatorium och även om du inte är intresserad är du sannolikt ändå berörd på ett eller annat sätt. Gemenskapen kring klubben är både enande och förtryckande och Backman har lagt sig vinn om att framhäva den ambivalensen. Laganda på gott och ont är ett av bokens tydligaste teman.

Tilltalet är det hos en allvetande berättare och ganska snart börjar jag tyvärr tröttna lite på alla de här i mina ögon överdrivet förebådande och illavarslande formuleringarna: ”Det är sista gången de ser varandra under sin barndom”. Detsamma gäller det poetiska och omsorgsfulla språket. ”Första gången publiken buade åt honom gick han hem och grät. Andra gången gick han hem och drack.” Meningar som de här upplever jag som både briljanta och välfunna under bokens första tredjedel men sedan går det lite i stå.

Backman har gapat över mycket i sin Björnstad även om inget kan rucka på basen av laganda och hockey. Till viss del lider kanske boken därmed av att vara den första delen i en trilogi eftersom den på egna ben ibland dansar runt väl vilt. Inom småstaden ryms stora teman som jämlikhet, jämställdhet, sexualitet, karriär, ambitioner, klass och status. I vissa fall är det svårt att komma från känslan av att Backman i Björnstad bara hinner ställa upp spelpjäserna. Särskilt som många av de här spelpjäserna främst finns till för att befolka alla dilemman som Backman vill sätta upp.

Trots de här invändningarna blev jag ändå positivt överraskad av Björnstad. Någon Hundraårings-skröna var boken verkligen inte. Trots att det blev övermäktigt ibland tyckte jag ändå att språket funkade. Det satte om inte annat en speciell ton. Och om Backman själv inte älskar hockey är han banne mig bra på att skriva fram romanfigurer som gör det. För min del blev matchbeskrivningarna Björnstads styrka och då är jag ändå kapitalt ointresserad av den kylslagna sporten.

Backman slänger också in en rejäl skiftnyckel i hockeymaskineriet som på ställer mycket på sin spets. Måhända övertydligt men ändå på ett sådant sätt att jag själv börjar fundera över frågor som jag tidigare kanske inte ens varit medveten om.

Annonser