Ibland lönar det sig att titta i backspegeln. När jag behövde fräscha upp minnet av John Ajvide Lindqvists tidigare novellsamlingar (Pappersväggar från 2006 och Låt de gamla drömmarna dö från 2011) stöter jag på titeln ”Våran hud, vårat blod, våra ben”. Från en Morrissey-låt, minsann. Who could have guessed…

Då fick meningen pryda den unge författarens absolut första berättelse och nu är den alltså återanvänd. Fast novellen ”Våran hud, vårat blod, våra ben” i samlingen med samma namn verkar inte ha särskilt stora likheter med det där första författarförsöket.

Ajvide Lindqvist skriver mer eller mindre detaljerade efterord till sina novellsamlingar och i likhet med Stephen Kings utläggningar i samma form är de minst lika roliga att läsa som själva fiktionen. I fallet Våran hud, vårat blod, våra ben berättar författaren att samlingen främst består av ett antal beställningsjobb. Beställningar till antologier som han oftast först tackat nej till men sedan ändå levererar något eftersom enbart förfrågan satt en krok i hjärnan som måste dras loss på papper.

Kanske är ändå det här en förklaring till att jag upplever det hela som lite trött? Lite…samma-samma? Undantaget i sammanhanget är kortromanen Tjärven som är så bra att jag redan belönat den med en helt egen text.

Trots att novellerna alltså nästan utan undantag är initierade av någon annan, skulle jag vilja påstå att de allra flesta har ett tydligt förenande drag. Förutom 40-pluss-truckervampyren i ”Varför dröjde du?” innehåller såväl ”Vad mig tillkommer” som ”Speciella omständigheter” och ”Hår” icke föraktliga mängder graviditetsskräck. Ska man utöka temat till ”familj”, alternativt ”bobyggande”, är det heller inga större problem att inkludera titelnovellen.

Men mer eller mindre (oftast mindre, faktiskt) odefinierbara hot mot hus och hem samt familj, mödrar, barn och foster räcker tyvärr inte den här gången. Kanske får jag ta till mitt patentsvar i de här sammanhangen – som ickeförälder ligger jag efter i möjligheten eller förmågan att identifiera mig med det hemska?

Jag ser att jag tidigare haft synpunkter på Ajvide Lindqvists förmåga att avsluta sina historier och i det lyckas alla bidragen i Våran hud, vårat blod, våra ben. Men på det hela taget finns här främst ett par spännande idéer som inte kläds i tillräckligt matchade språkdräkt. Det bästa med ”Havssvalget” är faktiskt titeln. ”Varför dröjde du?” innehåller förvisso en liten, liten tveksamhet fram till slutet men i det fallet var det kanske bara jag som tycker mig vara allt för välbekant med vampyrgenren för att blir särskilt överraskad?

”Vad mig tillkommer” innehöll en rolig variant av ett klassiskt övernaturligt väsen men ”Speciella omständigheter” kändes allt för ofullbordad. Allt för mycket eskalering och allt för lite utlösning. Ännu ett klassiskt monster dyker upp i ”Hår” men inte alls på samma påhittiga sätt som i det tidigare exemplet. Titelnovellen är, tillsammans med ”Vad mig tillkommer”, den novell där jag gillar själva idén eller cloun (rejält och imponerande gruvlig!) men av någon anledning inte trakteras tillräckligt mycket av utanpåverket. Ibland glimtar det förstås till av de där detaljbeskrivningarna som författaren är mycket bra på men på det hela taget, som sagt…lite trött.

I sammanhanget kan det möjligen vara värt att nämna att jag precis avslutat Ajvide Lindqvists plats-trilogi. En romansvit som jag för all del inte älskade ohejdat men som var respektingivande i sin experimentlusta. I det perspektivet är det förstås lätt att mycket kan uppfattas som generiskt och det till viss del på orättvisa grunder. Samtidigt gör ett sådant istadigt läsande förstås också att jag som läsare har lättare för att fastna när specifika formuleringar som ”X var inte dummare än att…” återkommer lite väl ofta.

Lyckligtvis avslutas Våran hud, vårat blod, våra ben med en bonuskortis som blir ett välbehövligt uppvaknande i den allmänna slummern. Missa för all del inte åttaåriga Alices uppsats om ”mitt julåv” där tomten kommer med en överraskande present i säcken.

Nedanstående betyg utesluter Tjärven, som jag redan gett 4/5.