X3: 90-tal (1997-1999)

En lineup som innehåller namn som Sarah Michelle Gellar, Jennifer Love Hewitt, Freddie Prinze Jr, Ryan Phillippe, Selma Blair, Brandy, Joshua Jackson och Reese Witherspoon – could it BE more 90’s?! En klassisk betoning som för övrigt återupprepas i en av dagens filmer.

En serie som förutom Friends osar (sent) 90-tal är Dawson’s Creek, vars status känns något osäker i dagsläget. Den finns allestädes närvarande i popkulturmedvetandet men hur många är det som egentligen sett den de senaste åren? Det var dock en serie som tillsammans med en räcka filmer under just andra halvan av 90-talet gjorde författarnamnet Kevin Williamson osannolikt välbekant.

Två av dem var slasherpastischerna I Know What You Did Last Summer och I Still Know What You Did Last Summer. Ser man dem nu framstår särskilt den första filmen som närmast outhärdligt 90-talistisk både vad gäller kläder, frisyrer och filmernas allmänna atmosfär. Eller också var det bara Williamson som hade förmågan att inkapsla den atmosfären i sina alster?

Upplägget är kanske fortfarande välkänt? En grupp kompisar är oförsiktiga med kombon bilkörning-sprit och lyckas köra ihjäl en person. Istället för att ringa polisen dumpar de liket i havet bara för att ett år senare bli påminda om händelsen bland annat via obehagliga lappar. Ytterligare ett år senare (vilket gör att en korrekt, men föga klatchig, titel skulle vara I Still Know What You Did the Summer Before Last) är det fortfarande en galen seriemördare som har en hangup på den där påkörningen, trots att det nu är ett (nästan) helt annat gäng som förflyttat sig till Bahamas.

Bägge filmerna vilar så tungt mot alla möjliga slasherteman att man nästan skulle kunna tro att de var parodier eller åtminstone nästan överdrivet självmedvetna. Williamson och Wes Craven hade förvisso redan kört den meta-varianten i Scream som kom ett par år tidigare. Om jag är rätt informerad ska dock manuset till I Know… ha föregått det till Scream, vilket inte känns helt osannolikt. Därmed blir dock de filmerna heller inte lika bra som Scream, ett faktum som säkerligen också hänger ihop med Wes Cravens kompetens. Regissörerna Jim Gillespie och Danny Cannon har man ju liksom inte hört så mycket om efter I Know…-filmerna.

Av någon anledning är det särskilt kläderna som osar 90-tal i mina ögon. Det är många stickade tröjor med gärna lite för långa ärmar på tjejerna, ribbstickade vita linnen på väldeffade pojkkroppar hade blivit poppis igen och nog minns ni väl de bara magarnas förlovade tid?

Plus filmernas respektive soundtrack förstås – här har vi band som The Offspring, Korn, Swirl 360, Imogen Heap, Lamb och Hooverphonic.

Just de välbekanta låtvalen (The Verve, Blur, Skunk Anansie) går igen i filmen Cruel Intentions. En ungdomsrulle som jag också passade på att riva av i hastigheten eftersom den, tack Sarah Michelle Gellar och Ryan Phillippes namn på rollistan, påminde mig om den första I Know…-filmen. De flankeras av Selma Blair och Reese Witherspoon i denna adaption av 1700-talsromanen Les liaisons dangereuses.

Eftersom denna tredje film utspelas i Manhattans övre echeloner och dessutom i sin scenografi ska andas raffinerat 1700-tal snarare än en arbetar- och medelklassig kuststad blir det förstås något svårare att se det typiskt 90-talistiska i kostym och omgivningar. Då får man istället njuta av en ensamble som tycks ha lika roligt med sina överdrivna roller som det är för oss som tittar.

Cruel Intentions är lika subtil i sitt budskap om yta och äkta kärlek som en brunstig noshörning men är fortfarande förvånansvärt underhållande. Vill du överdosera på sent 90-tal finns det knappast bättre kandidater än slasherpastischerna I Know… och Cruel Intentions.

I Know What You Did Last Summer (1997)

I Still Know What You Did Last Summer (1998)

Cruel Intentions (1999)

6 reaktioner till “X3: 90-tal (1997-1999)”

  1. Är tiden mogen för att de där musikvalen skall kännas nostalgiska på ett bra sätt? När jag såg I Know… i somras var jag inte riktigt mottaglig för Mighty Mighty Bosstones och Our Lady Peace.

  2. Jag gillar den nya vågen av slasherfilmer som kom på 90-talets andra hälft, även om jag redan i den åldern (11 när Scream kom) gillade 80-talsperioden mer. Har alltid hållit uppföljaren I Still Know högre än originalet, trots störningsmomentet Brandy. Tror det är atmosfären, känslan av instängdhet den skapar.

    En sak filmerna också påminner mig om är som du säger, hur jävla 90-taliska dom är. Det var ett ganska hemskt årtionde sett till musik och kläder, 80-talets klädval är ju åtminstone roliga att se tillbaka på.

  3. Njae, alltså 80-talets kläder kunde man ju skratta åt redan på 90-talet och musiken har alltid ägt. 90-talet… not so much.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: