Texten publicerades för första gången på bloggen i november 2016.
Det torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!” Efter ett besök i bröderna Howards hemtrakter är det inte så svårt att förstå hur ett sådant budskap kan gå hem. Den ekonomiska nedgången har farit fram som en vildsint gräsbrand och mejat ned både folk och fä med övergivna småsamhällen och ödsliga skrotupplag som resultat.
De enda som tycks ha vunnit på utvecklingen är bankerna och de företag som kan smälla upp stora reklamskyltar som lovar ”Fast cash when you need it!” Det vill säga samma skit som drog igång lågkonjunkturen till att börja med.
Med en utmätning av barndomsranchen hotande vid horisonten har bröderna Howard bestämt sig för att slå tillbaka. Lillebror Toby är vanligtvis en laglydig man men kan med förtroende vända sig till den mer brottsligt benägne brodern Tanner. Tillsammans ska de knipa Kapitalet där det svider och få en skön revansch på köpet. Men då har bröderna inte räknat med Texas rangern Hamilton som knappast är beredd att rulla tummarna under sina sista veckor innan pensioneringen.
Referenserna som raskt dyker upp i min skalle vid tittningen på Hell or High Water är Coen-brödernas No Country For Old Men och Sam Raimis A Simple Plan. I det första fallet är det likheterna mellan Tommy Lee Jones sheriff och Jeff Bridges ranger. Nu inleder inte Jeff Bridges med att citera Yates och han tycks ha en avsevärt mer avslappnad och mindre dyster inställning till livet. Men de är bägge lagens män som inte riktigt kan navigera i det nya land som de befinner sig i och som dessutom står på randen till en ovälkommen pensionering. Vilka är de om de inte längre ska se till att lag och ordning upprätthålls?
A Simple Plan är förvisso klart mer frostnupen än Hell or High Water men bägge filmerna innehåller varsitt brödrapar och ett starkt fokus på både familj och den börda som det innebär att vara fattig. Toby Howard kallar det för en sjukdom och det är en smitta som han är fast besluten att rädda sina två söner från. Brorsan Tanner tycker att det banne mig var det finaste han hört sen han konfirmerades och försäkrar sin bror: ”It’s a good thing you are doing”.
Brödraparet i Hell or High Water spelas av Ben Foster och Chris Pine. Jag tycker de lyckas skapa en bra relation sins emellan, av uppgivenhet inför den andres obegriplighet parad med en djupt liggande kärlek som övertrumfar det mesta livet slänger i deras väg. Även om Toby knappast uppskattar att Tanner beter sig galnare än en kokainrusig järv är han aldrig beredd att överge sin bror, come hell or high water.
Hade jag haft koll på detaljerna hade det kanske inte kommit som någon överraskning att brödrafilmen för dagen blev en positiv sådan. Manus är nämligen skrivet av Sicario-författaren Taylor Sheridan. Hell or High Water lyckas på ett fint sätt balansera en viss bister humor med både sorg och melankoli över ett förlorat land, förlorade relationer och inte minst ett ekonomiskt samhälle vars kallsinniga obegriplighet övergår det mesta. Att den sedan till viss del sanktionerar rakryggade manly men att totalt runda det etablerade samhället och dess institutioner är kanske bara vad man kan förvänta sig i The United States of Trump
Omtitten:
Återigen en film som vann på en omtitt. Mitt filmsällskap satte fingret rakt på avtryckaren när han diagnosticerade Hell of High Water som en film om skuld. Så självklart när man börjar tänka på det! Det mest självklara temat är givetvis monetär skuld men det som gör filmen till något mer än bara en skrevspark mot blodsugarsamhället är de många olika sorters känslomässig skuld som kastas upp.
Bägge brödernas skuldkänslor gentemot den hårt kämpande modern som precis dött och vars gård de nu är på väg att förlora. Tobys gentemot Tanner som påbörjade sin fängelsebana genom att slå tillbaka mot en misshandlande fader. Återigen Tobys gentemot sönerna som han aldrig kunnat stötta på det sätt han önskar.
En scen som verkligen fick filmen att lyfta för min del den här gången var när Toby slår ned en kaxig typ i en spygrön bil som gör misstaget att försöka pistolhota Tanner. Det omedelbara och brutala våldet antyder med all önskvärd tydlighet att bröderna nog inte är så olika ändå, det handlar kanske bara om att Toby är bättre på att kontrollera det.
Och så kan vi väl även slänga in skulden gentemot den amerikanska ursprungsbefolkningen och hårt arbetande mexikaner, artikulerad av Ranger Hamiltons mer eller mindre påhittiga förolämpningar mot sin polispartner.
Bjud dig själv på en riktigt bra film – passa på att se Hell or High Water på streamingtjänsten C More. En start så god som någon på den gratismånad som tjänsten erbjuder.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Och scenen när Alberto berättar för Parker om hur hans folk brukade bo i de trakterna innan den vita mannen fördrev eller dödade dem. Skulden ligger djup och går långt tillbaka i tiden.
Fast låt oss inte romantisera Trumps väljare, det var i stor utsträckning rasism och machokultur snarare än ekonomiskt trångmål som fick folk att rösta på honom.
Är den amerikanska kulturen lika präglad av skuld som den katolska? 😉 Nej, inte romantisera. Däremot jag våga påstå att tajta ekonomiska förutsättningar knappast befrämjar tolerans och medmänsklighet.
Härligt att filmen växte vid en omtitt! Jag ska ge den en chans till i julhelgen tänkte jag.
@Fiffi: Bra plan, det är den värd!
Bra film kort och gott – skådisarna är riktigt bra och den har en story som berör. Anledningen till Trumps vinst? Kanske att man inte hade en vettig motkandidat?
@Filmitch: Ja, den höll oväntat bra måste jag säga. Trumps vinst? Folk är nötter? 😉