alt. titel: What We Become

Det känns som om det blivit något av ett mantra att all film som kommer från Danmark och Norge är så mycket bättre än sin svenska motsvarighet. Så en dansk zombiefilm måste man förstås försöka sig på, inte minst med de norska Död snö-filmerna i ryggen.

I den idylliska villaförorten Sorgenfri är den traditionsenliga sommarfesten i full gång men allt är inte riktigt som det brukar. Det har kommit oroväckande nyheter om ett sjukdomsutbrott på ett närliggande ålderdomshem och börjar man inte lite till mans känna sig något krasslig? En förtvivlad äldre dam vill ha hjälp med att ta hand om maken som dött knall och fall framför TV:n men väl på plats ligger det ingen dör på golvet.

Allt det här är dock inget som gör lämnar några större avtryck på tonårige Gustavs radar. Han är nämligen fullt upptagen med att drömma om och spana på den heta Sonja som precis flyttat in tvärs över gatan. Sonja, som i sann tonårsfilmstradition inte tycks ha de minsta emot att bli stalkad utan bara vinkar lite näpet när hon ser Gustav och hans kikare.

Snart har dock vare sig Gustav eller Sonja något större val än att uppmärksamma vad som pågår omkring dem eftersom området invaderas av militär som skjuter skarpt om någon försöker ta sig därifrån. Kan det verkligen bara handla om en vanlig virussmitta som TV-utsändningarna påstår?

När jag nu ändå tagit upp Död snö, låt oss jämföra: zombienazister i fjällen vs zombies i villaförorten – vad känns mer nyskapande?

Nej, Sorgenfri blev tyvärr inget exempel på hur mycket bättre icke-svensk film ”alltid” är. Istället var den en sådan där rulle där man undrar hur det kommer sig att någon överhuvudtaget påkostat dess spridning. Inte för att den är remarkabelt dålig utan för att den inte bjuder på något som helst nytt. Klipp sönder en fem, sex, långsamma zombiefilmer, blanda och ge och häpp, så har vi Sorgenfri.

Det man möjligen kan notera är att produktionen antagligen inte hade någon särskilt stor budget vad gäller effekter, för de är förvånansvärt sparsmakade med tanke på genren. Allt vi får är lite fejkblod, några kladdiga sår och den gamla klassikern: viftande armar in genom fönstret.

Hade Sorgenfri haft ungefär samma innehåll men varit mer undermålig med avseende på teknisk kvalitet och skådespeleri hade man kanske kunnat se en viss charm i den. Avfärdat den som ett ambitiöst studentprojekt. Nu blir den tyvärr bara tråkig för alla som sett mer än en zombiefilm tidigare.

Är du sugen på lite långsamma zombies kan Sorgenfri med fördel ses via streamingtjänsten C More. Kanske också passa på att utnyttja deras erbjudande om en hel gratismånad, då hinner man med många zombies.

Annonser