Scanners (1981)

Det måste ha varit något parapsykologiskt i luften som surrade under 70- och 80-talen. Nu beror det kanske på mina filmpreferenser men det känns som att räckan CarrieThe FuryScannersThe Dead ZoneFirestarter säkerligen kan kompletteras med flera andra filmer om människor som kan få saker att hända bara genom att tänka dem. De finns för all del kvar i populärkulturen även idag men har då fått dra på sig mutantkostymen.

Men även själva historien i Scanners påminner inte så lite om grunden i exempelvis X-Men. Vi har potentiellt farliga människor med krafter som vanliga människor inte besitter. En av dem, Darryl Revok (kan det vara det coolaste skurknamnen någonsin?), verkar ha ondsinta planer på gång, oklart vilka.

Därför vill företaget ConSec och Dr. Paul Ruth skicka iväg nyupptäckte scannerämnet Cameron Vale att infiltrera Revoks grupp för att ta reda på exakt vad han är ute efter. Men väl ute på egen hand upptäcker Vale att det finns en grupp ”snälla” scanners som försöker stå emot Revok och hans sinneskontroll.

Trots att David Cronenburg alltid varit en högst närvarande regissör i min filmvärld har jag egentligen inte sett särskilt många av hans filmer. Och det är klart, när det kommer prettosmörja som Maps To the Stars tappar man ju sugen en smula. Men Scanners ska ju vara en klassiker så det är klart att den måste ses.

Själva mysteriedelen i filmens historia överraskar mig en smula, här trycks det ganska hårt på Det Onda Företaget som dels vill skrota Scanner-programmet för med konventionella vapen (klart att det är ett vapenföretag!), dels inte alltid spelar med öppna kort. Redan när vi presenteras för den nye säkerhetschefen Braedon Keller förstår vi att här är en man vars mjölpåse inte är särskilt jungfrulig. Och vad är egentligen Dr. Ruths planer för Cameron och hans Scanner-vänner?

Nej, jag skulle säga att det är historien (som ändå får tittaren att upprätthålla ett visst intresse) i kombination med bilder och stämning som gör mycket av lockelsen i Scanners. Den färgglada annonsen för undermedlet Ephemerol i tidningen Life ser kanske inte mycket ut för världen men klippen mellan Revoks malande röst och det närmast obscent äppelkindade och glada spädbarnet är fantastiskt hotfullt.

De överlappande ansiktena tycker jag visar på ett bra sätt hur Revok totalt tar över sina underhuggares sinnen medan personerna i den ”snälla” scannergruppen fortfarande kan hålla kvar i ett jag samtidigt som de förenas i sina medvetanden.

Och bara idén med att ge Revok ett litet, litet ärr i pannan är otroligt smart eftersom man aldrig kan se det utan att tänka på den där borrmaskinen han tryckte in för att bli av med rösterna i huvudet.

Ni kanske märker att jag fastnat lite i Revok-spåret? Inte så märkligt då denne intensive man spelas av Michael Ironside som ser komplett galen ut hela tiden. Scanners största svaghet torde vara att han ska matchas av Dylan McDermott-lookaliken Stephen Lack och det säger ju sig självt att det är en förlorad sak. Lack är inte dålig, bara oerhört blek och fullkomligt ointressant som protagonist.

Vad som däremot inte är ointressant är den klassiska huvudexplosionsscenen (det ÄR ju ändå Cronenberg vi snackar om här). På YouTube finns en kort video som beskriver allt jobb som krävdes för att få till en bra effekt. Då får man exempelvis veta att bland det som flög omkring var gamla hambugare (”because we lived on that crap”). Inte det minsta värdelöst vetande!

7 reaktioner till “Scanners (1981)”

  1. Jag gillar den här filmen skarpt. Den är intressant, unik och bra berättad. Och jag älskar ljudet och musiken i den. Visst har den svagheter, men samtidigt betydligt mindre sådana än flertalet lågbudgetfilmer från samma period. Den kostade bara 3,5 miljoner USD men drog in över 14 miljoner USD enbart i USA, så det var en bra och smart satsning.

  2. Delar dina tankar om denna film. Ironside och hans Revok är bäst, det hela funkar bra med stämningen som skapas och ett par scener sticker ut, inte minst ”huvudscenen”.

    Personligen föredrar jag denna typ av film som i princip handlar om vanliga människor i en vanlig värld, istället för att det ska vara serietidningsformat på det hela som det blir med X-Men och annat. Denna, The Dead Zone, Firestarter och liknande är så mycket mer effektiva i mina ögon. Fast det är väl en smaksak och personlig preferens, så klart.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2011/04/scanners.html

  3. @David: Cronenberg har en unik stil, det är det ingen tvekan om

    @Movies-Noir: Mja, jag kan finna ett visst nöje även i mer serietidningsartade parapsykologiska thrillers 🙂

  4. Minns inte mycket av filmen men i alla fall så mycket att den klämde sig in på min topp-10-lista över 1981 års bästa filmer.

    Cronenberg är nog en favoritregissör hos mig. Gillar Eastern Promises, A History of Violence, eXistenZ, The Dead Zone och The Brood bl a. Och så Videodrome, höll på glömma den.

  5. @Jojjenito: Jag tror att jag skulle behöva hets-titta lite för att komma in i Cronenberg-tänket. Som det är nu är det hela mest ”helt ok”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: