Deliver Us From Evil (2014)

Regissör och manusförfattare Scott Derrickson vekar ha bestämt sig för att det här med övernaturliga skräckfilmer är hans grej. Efter The Exorcism of Emily Rose och Sinister har han i Deliver Us From Evil återigen snokat upp en ”verklig” exorcismhistoria.

Stentuffe polisen Ralph Sarchie och hans lika stentuffa kollega Butler arbetar i South Bronx – ett av New Yorks mer hårdföra polisdistrikt. Det är döda spädbarn och mänsklig ondska på löpande band. När paret tvingas ta hand om ex-marinsoldaten Jimmy som gör våldsamt motstånd finns det inget i fallet som får dem att misstänka något annat än en drogpåverkad man som slagit sin fru.

Men när de strax efteråt åker till Bronx Zoo för att leta rätt på en kvinna som ska ha slängt ned sitt eget barn i lejoninhägnaden börjar det bli lite märkligt. Kvinnan, Jane Crenna, verkar försöka gräva ned sig i golvet i lemurinhägnaden samtidigt som hon nynnar på The Doors. I lejoninhägnaden har en målare samtidigt bara lämnat sina grejor och gått därifrån.

När Sarchie efteråt kontrollerar övervakningsfilmerna från djurparken ser det ut som om Jane slänger ned sitt barn efter att ha kommunicerat med målaren vilken i sin tur tycks kunna kommunicera med inhägnadens invånare. Sarchie själv både hör konstiga ljud och ser märkliga ansikten skymta förbi på filmen.

Skumt kan tyckas men Sarchie har under många år agerat på sin ”radar”, sina ”hunches”, när det gäller polisarbetet. Han kommer också i kontakt med prästen Mendoza som vet att berätta att det mesta som poliser stöter på är vanlig, sketen, mänsklig, sekundär ondska. Det som påverkat Jane är emellertid en primär och äkta ondska, ”spiritual in nature”. Sarchie förhåller sig föga förvånande något skeptisk men allt eftersom fallet med Jane och Jimmy utvecklar sig ska han få anledning att omvärdera den attityden. Även det föga förvånande…

Ralph Sarchie är alltså en verklig person, en ex-polis vilken extraknäckt (och extraknäcker) som exorcist och demonolog. Det som händer i Deliver Us From Evil är dock rent påhitt från början till slut, så man får anta att kosingen för rättigheterna till Sarchies bok Beware the Night (publicerad 2001, innan han slutade som polis) primärt betalade för att filmaffischen skulle kunna ha texten ”inspired by the actual accounts of an NYPD sergeant” i en fet, röd font, större än filmtiteln.

Nå, helt oavsett en verklig bakgrund eller inte är Deliver Us From Evil tyvärr ingen bra film. I likhet med Sinister handlar Deliver Us From Evil i grunden om en man som har allt för svårt att släppa sitt ego och sin karriär och därmed riskerar sin familjs överlevnad.

Men medan Ethan Hawke fick mig att sympatisera och förskräckas med hans författare ger Eric Banas polis mig absolut inget att gå på. Tidigare har jag ändå oftast gillat Bana men här är han banne mig stelare än om han haft en automatkarbin uppkörd i röven. Särskilt när hans prestation kontrasteras mot Édgar Ramírez präst Mendoza. Ramírez får mig kanske inte övertygad om att det finns demoner men jag är åtminstone beredd att lyssna när han pratar om dem.

Själva historien är egentligen rätt simpel eftersom huvudpoängen är att Ralph Sarchie ska börja tro på demoner och deras förmåga att besätta människor. Men genomförandet (och den slutgiltiga exorcismen) är i de flesta avseenden generiskt och tråkigt. Sarchie bevisar sitt dåliga faderskap genom att missa dotterns fotbollsmatcher. Tror vi han kommer att få anledning att ångra sig? Är demoner gothsminkade med hoodies på sig?

Det där klaustrofobiska mörkret som jag tyckte funkade så bra i Sinister blir här allt för snabbt ett trött grepp för att Eric Bana och Joel McHale ska få chans att rikta ett skakigt polisficklampssken i skumma vinklar och vrår. Varför ska det regna hela tiden? Och vilken funktion spelar den förvånade kollegan som vi i två korta klipp får träffa när han observerar Mendoza och Sarchies exorcism bakom en envägsspegel?

Effektsmässigt finns förvisso få saker att klaga på men något ska man väl ändå få för 30 mille? Förutom rätten att använda namnet på en polisexorcistdemonolog.

Demonstatus:
Efter att Édgar Ramirez ett otal gånger uppmanat vår antagonist ”Tell me your name, demon!” får vi det. Jungler… Alltså, wtf Scott Derrickson?! Om man nu ska hitta på ett demonnamn istället för att gå på klassiker som Baphomet eller Astaroth borde det väl gå att hitta något bättre än ett andra klassens Batman-skurknamn, marginellt coolare än Condiment King?

Alltnog, i likhet med Sinisters Bughuul kan Jungler besätta personer via bilder, i det här fallet en särskild kombination av pictogram och latinska ord. Och nog borde väl förmågan att börja käka upp sitt eget ben räknas till otursförföljelse eller förtryck?

11 reaktioner till “Deliver Us From Evil (2014)”

  1. Funderade huruvida denna hade något utöver det mer mediokra när den kom. Emily Rose har jag alltid hållit väldigt högt bland moderna rysare för sin förmåga att både krypa in på skinnet i skräck och för att engagera narrativt och även om jag inte förtrollades helt av Sinister hade den några rentav fantastiskt läbbiga moment och en ovanligt kreativ ljudbild. Deliver us from evil kändes dock alldeles för mycket ”Saw med demoner” på förhandsmaterialet och jag kände där att jag sannolikt inte skulle kunna relatera ett skit till karaktärerna. Den verkar rulla lite på tomgång och di fick mig inte att omvärdera om jag ska se den mycket snart eller ej.

  2. Amen, ohmen, nämen, jamen….ååååå vad svårt det här blir. Jag läser din text och vet att jag sett filmen men minns den ytterst knapphändigt. Så kollar jag upp min recension och OJ, jag gillade den visst när jag såg den på bio. Jag blev tom rädd! Men efter att ha läst din text kommer jag ICKE se den igen för att dubbelkolla min åsikt 😉

    http://www.fiffisfilmtajm.se/deliver-us-from-evil/

  3. Emily Rose – 7.5 av 10
    Sinister – 6.5 av 10

    I jämförelse med liknande filmer:
    The Exorcist – 8.4
    Insidious – 6.0
    The Conjuring – 5.7
    The Conjuring 2 – 6.2

  4. @Fiffi: Det finns nog bättre omtittar att lägga tid på. Tror jag 😉

    @Jimmy: Känns som att vi tycker rätt lika om din ranking. När det gäller The Exorcist är jag dock mycket kluven — den är både jättebra och ganska sunkig…

  5. Först trodde jag att jag gillat den här ganska bra…men sen såg jag på min egen rec att jag gav den en knapp tvåa…så kan det gå. 😉

    Trevlig helg! 🙂

  6. The Exorcist (…för att glida över på den en sekund…) är mästerlig under typ två tredjedelar och sedan ganska sunk-OK i en tredjedel. Men den överhängande del den är mästerlig på är något jag avgudar å det grövsta. Slår till och med The Shining.

  7. @Jimmy: Utan att tänka efter det minsta skulle jag hålla dem för jämnbördiga. Eventuellt med en liten övervikt för Kubrick. Men stämningen i The Exorcist inledningsvis är oerhört svårslagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: