De härdade New York-maffiabossarna med radarparet Benny Chains och Teddy Deserve i spetsen oroar sig för återväxten i de egna leden. Ingen i den yngre generationen tycks ha cojones eller hjärna nog att kliva i de hårdkokta äldre männens fotspår.

Möjligen kan den dåliga återväxten ha något att göra med att de inte är särskilt villiga att släppa fram någon i den yngre generationen. Benny Chains egen son Matty avfärdades som en vekling av Teddy när han vid tolv års ålder inte klarade av att skjuta en man som skulle ha varit ansvarig för att Benny vid tillfället satt i fängelse.

Men nu har Matty tillsammans med kompisarna Chris, Johnny och Taylor fått nog. De tigger till sig en möjlighet att få göra ett i grunden enkelt jobb åt Benny som handlar om att frakta pengar. Uppgiften går till Johnny Marbles eftersom han har ett plan och pilotlicens. Tyvärr har Johnny Marbles också en svaghet för lite recreational drugs men försäkrar Matty att han varit ren i ett år. Eller ja, tio månader. Eller…ja, ni fattar.

I Montana går saker och ting rejält åt helvete och Johnny Marbles tvingas ringa upp Matty för att berätta att han förlorat pappa Bennys pengaväska. Nu måste killarna försöka luska runt lite i staden Wibaux som är lite för liten för att deras aktiviteter ska förbli diskreta samt utrustad med en lite för smart och företagsam sheriff.

Duon Brian Koppelman och David Levien verkar gilla två saker: att jobba ihop och göra filmer om skurkar. Tillsammans har de inte bara skrivit och regisserat Knockaround Guys utan också arbetat med filmer som Rounders och Ocean’s Thirteen. Det borgar förvisso för en viss nivå på själva hantverket i filmen men ska jag vara helt ärlig ger den mig inget som jag inte sett förut.

Barry Peppers Matty nojjar över att inte nå upp till sin pappas förväntningar samtidigt som han helst skulle vilja ta avstånd från de smutsiga familjeaffärerna. Taylor Reese spelas av Vin Diesel som med sedvanlig grusröst, men kanske något sömngångaraktigt, porträtterar sin lojale slagskämpe. Och det smärtar mig att behöva säga det eftersom jag gillar lille Seth Green, men hans Johnny Marbles skiljer sig inte nämnvärt från dussinet andra knarklosers som han spelat i andra filmer.

På samma sätt avviker knappast vare sig Dennis Hopper eller John Malkovich från sina respektive uppsnitslade banor som maffiarävarna Benny och Teddy. Filmens överraskning göms istället i Tom Noonans sheriff eftersom han känns som en lite ovan skådis i sådana här sammanhang.

Historien bjuder på lite pengajakt, stenade puckon, slagsmål, skjutvapen och en antydan till mexican standoff men följer skurkfilmsstandardmall 1A och blir därför aldrig vare sig särskilt spännande eller rolig. Det enda man kanske får vara tacksam över är att Koppelman och Levien i alla fall inte gått i fällan att försöka efterapa Guy Ritchie.

Annonser