Valerian and the City of a Thousand Planets (2017)

Det känns helt följdriktigt att en man som Luc Besson älskar serier som Adèle (skelskiftesfantasy) eller Valérian et Laureline (sci-fi). Däremot kanske han borde se till att hålla tassarna borta från dem i filmsammanhang? Alternativt ägna lite tid att anamma koncept som ”Kill your darlings” och ”Show, don’t tell”.

Nu ska erkännas att jag inte sett en enda Luc Besson-film sedan The Fifth Element (herregud, vad jag saknar den filmen just nu!) men inte har väl karln alltid varit så här pigg på att medelst pålkran hamra in budskap hos sin publik? Det skulle gå allt för bra (eller dåligt, beror på hur man ser det) att göra ett ölhävarspel av Bessons senaste rymdäventyr varje gång orden ”ekonomi” används i motsättning till ”harmoni”. Kallsinniga militärer i överdimensionerade uniformer och plåtdekorationer mot solblekta hippie-Na’avis.

Och nog skulle jag väl kunnat stå ut med hamrandet om det fanns annat att distrahera sig med. Tyvärr har inte Valerian and the City of a Thousand Planets så mycket att komma med i det avseendet heller. Inledningsvis synes historien intrikat, på gränsen till obegriplig. Något som måste ha stressat Besson så till den milda grad att han fortsättningsvis lagt in tillräckligt med övertydliga förklaringar och berättande dialoger att inte ens Léon Montana skulle sväva i något som helst tvivel om vad som pågår. Expositionen dansar can-can med Rihanna över hela händelseutvecklingen medan de sjunger ”Unecessary times are here again”.

Nähä, men har vi kanske några roliga namn på rollistan i alla fall? Nope, non, nein och njet. Jag tycker i och för sig att det är roligt att Besson valt att göra sina rymdagenter av det yngre slaget istället för att än en gång slänga in fossiler (hur stabila de nu än må vara) av typen Tom Cruise (som förvisso också var upptagen med att slåss med mumier den här sommaren) eller (milda makter…) Christopher Lambert.

Men för att en sådan här simplistisk historia ska kunna lyfta behövs det avsevärt mer skådespelarkrut än Dane DeHaan har i sin puffra. Sätt honom i en film tillsammans med Bryce Dallas Howard och den skulle bli omöjlig att uppfatta med vanliga till buds stående sinnesorgan.

Tidigare fotomodellen Cara Delevingne är klart bättre när hon får arbeta på egen hand, så pass att jag blir lite nyfiken på vad hon ska hitta på efter Valerian… Tyvärr kan jag inte höra hennes rollnamn utan att mina tankar omedelbart går till countrysångerskan Lurleen Lumpkin från The Simpsons (”This is a song I wrote while I was mopping up your dried blood and teeth”) men just det är ju varken Delevingne eller Bessons fel. Rätt ska vara rätt.

Vad som däremot inte är rätt är samspelet mellan DeHaan och Delvigne eller möjligen mellan Valerian och Laureline. Kanske sätts tonen redan i deras första scen tillsammans? Han ska liksom lekfullt brotta ned henne à la James Bond men det finns hela tiden ett passivt motstånd mellan dem bägge. Det ser faktiskt precis ut som när man försöker pressa ihop två negativa magnetändar, mjukt och glidande men icke desto mindre obevekligt. Deras gnabbande låter aldrig naturligt eftersom de inte har någon gnista mellan varandra utan helt enkelt läser vad som står på manussidorna.

Manuset jobbar också emot dem eftersom handlingen dikterar att de stora delar av tiden måste leta efter varandra på de mest omständliga sätt. Rätt ojämlika sådana också. I sökandet efter Valerian krävs att hon blir manetproktolog. I sökande efter Laureline krävs att han sitter igenom en strippshow med Rihanna. Ok, kanske inte så ojämlika i alla fall…

Det är omöjligt att se Valerian… och inte göra jämförelsen med tidigare nämnda The Fifth Element. Det Besson vunnit på att göra ett omtag efter tjugo åt är tekniken. Tyvärr har han förlorat i de flesta andra avseenden. Over the top balls out galenskaper mot sammanbitet allvarliga budskap. Bruce Willis mot Dane… (jag är ledsen, jag kan inte ens slutföra den jämförelsen). Gary Oldman mot Clive… (sorry, samma problem igen). De enda som känns någorlunda jämbördiga är faktiskt Milla Jovovich och Cara Delevingne.

Valerian… har inte öppnat särskilt starkt på biograferna och jag har inga problem att förstå det. Tyvärr tycks Besson själv ha gått in med rätt mycket kosing och detta är inte filmen man borde försätta sig i personlig konkurs för.

Vem vet, kan de andra filmspanarna ha hittat mer förlåtande drag hos Valerian…?
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Har du inte sett den?
Movies-Noir

10 reaktioner till “Valerian and the City of a Thousand Planets (2017)”

  1. Hahahaha. Stående ovationer. Du är hård men rättvis!

    Jag vet inte om det blir personlig konkurs för den gode Besson men du kan ju inte klandras i alla fall. Du som nu har sett filmen två gånger på bio!!

    Usch vad mycket sämre detta var än förväntat. Denna film är som inversen av Femte elementet, som antimaterian till den äldre filmen. Damn!

    Christopher Lambert… LOL

    Castingen är groteskt usel. Jag ska inte förkasta Cara för all framtid, hon får ett rent fat nästa gång hon dyker upp i en film. Men hon har fan inte en chans mot Milla i dessa två jämförbara roller. Jag måste dra en gräns i sanden och stå upp här! 😉

  2. ”hålla tassarna borta” är en fras jag ofta förknippar just med Besson. Inte ens Det femte elementet är speciellt bra – tycker jag.

  3. Är verkligen Det femte elementet så bra i jämförelse? Eller var den bra för sin tid? Jag föreställer mig att det ställs helt andra krav nu.

    Menar du att deras ständiga jagande efter varandra är en brist? Jag tänker att filmen kunde varit ännu bättre om de spenderat mindre tid tillsammans och mer på sina separata äventyr.

  4. Bryce Dallas Howard, vad har hon gjort för ont nu då?

    Vem skrev jag om nyss? 😉

    @Carl: Tror Sofia menar precis det du nämner: när Cara slapp samspela mot Dane så lyfter sig filmen en aning ur dyn.

    Jag undrar också lite över Det femte elementet. Har alltid hållit den väldigt högt men jag har inte sett den sen jag såg den på bio och det vill jag inte ens tänka på hur länge sen det var.

  5. @Henke: Alltid 😀 Men vad är det som gör Milla så bra i dina ögon? Själv har jag främst sett henne i Resident Evil-filmerna och där funkar hon för all del men är inte fantastisk vad jag kan se.

    @Filmitch: Besson är ojämn för min del — Léon, Big Blue och Fifth Element är riktigt bra men resten varierar.

    @Carl: Själva jagandet var inga större problem om det inte vore för att det resulterade i att en stor del av dialogen bestod i att de hela tiden skrek varandras namn 😉

    @Jojjenito: Jag såg om Fifth Element för typ fem år sedan och tyckte i alla fall då att den höll. När det gäller den där skådisen som är helt opersonlig är problemet att hon är helt opersonlig 😉

  6. Jag såg om Femte elementet när jag kom hem i lördagskväll och kan meddela att jag tyckte om den lika mycket nu som när den hade premiär.

  7. Jag kan ju tillägga att jag också sett om Femte elementet flera gånger och alltid fortsätter uppskatta den. Men jag kan omöjligen se den för första gången igen som en nysläppt film.

  8. @Fredrik och Carl: Trevligt att höra. Inte minst håller den betydligt bättre än vad man kanske trodde att den skulle göra när man såg den för första gången?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: