The Turn of the Screw (1898)

alt. titel: Skruvens vridning

Om vi lär oss någonting av Brontë-systrarna Charlotte och Anne är det att det är roligare att trycka in rostiga nålar under tånaglarna än att vara guvernant. Eleverna är lata, oregerliga och otacksamma småjävlar. Föräldrarna skyller aldrig på sina (givetvis) änglalika telningar utan alla problem som än månde uppstå är lärarens fel. Hmmm, saker och ting har kanske inte förändrat så mycket som man kan tro sedan 1800-talet…

Kanske ska man läsa Henry James istället för att få en mer positiv uppfattning om guvernantlivet? Eleverna Miles och Flora är inte bara änglalika utan verkar enligt deras guvernant de facto vara på rymmen från himlen. De är bedårande vackra, artiga och påhittiga. Inte heller finns någon förälder i närheten som kan lägga sig i, barnen har blott en farbror som aldrig visar sig. Faktum är att han är så ointresserad av sina unga myndlingar att han beordrat guvernanten att aldrig störa honom med information om vad som pågår på den brittiska landsbygden.

Kanske är det denna inställning som börjar göra vår namnlösa berättare ändå lite fundersam på vad det egentligen är hon har sagt ja till? Kanske är det det faktum att hon från början inte alls skulle vara lille Miles guvernant men att hon snart får besked om att han blivit utkastad från sin internatskola, anledning oklar?

Nej, Henry James visar i slutänden inte alls upp någon trevlig bild av guvernantlivet han heller. Berättaren börjar se en man och en kvinna röra sig på egendomen och får veta av hushållerskan Mrs. Grose att det tidigare fanns en annan guvernant, miss Jessel, samt en betjänt, Peter Quint. Mrs. Grose antyder att de inte bara hade en ohelig relation med varandra utan att de också korrumperade de stackars oskyldiga barnen. Det är lika så gott att de bägge två nu är döda.

Allt eftersom paranoian börjar komma krypande blir berättaren mer och mer övertygad om att det är något ondskefullt i görningen och att Miles och Flora kanske inte är riktigt så änglalika som de verkar.

Jag läste Henry James klassiska långnovell (eller kortroman) The Turn of the Screw för flera år sedan men fastnade inte riktigt för den. Ärlig talat hängde jag inte helt med på vad som hände eller varför den blivit så hyllad. Det hindrade förstås inte att jag ändå var väldigt nyfiken på den nästan lika berömda filmatiseringen The Innocents och en trevlig julklapp gjorde att jag äntligen fick den spark i baken jag behövde för att ta mig an boken igen.

Fortfarande fick jag dra igenom den ett par gånger för att känna att jag verkligen hängde med på vad som händer och tillsammans med läserfarenheten från The Portrait of a Lady känner jag att James kanske inte riktigt är min typ av författare. Bägge berättelserna är utsökt glittrande men så diamanthårda att min uppmärksamhet liksom glider av dem.

Men även om jag inte kunde gosa ned mig tillsammans med James och hans långnovell på något personligt plan kvarstår förstås det faktum att det är en oerhört välskriven historia. Berättarens sinnesstämning och psykologiska status verkar ha genererat avsevärda hyllmeter litteraturvetenskapliga traktat och jag har full förståelse för det.

James lyckas införa en subtil tveksamhet som, beroende på tycke och smak, gör att man i olika grad kan ifrågasätta vad som verkligen händer och vad berättaren verkligen ser. Ingen annan än hon ser spökena och vill man, finns alla möjligheter att dra det hela så långt att hela alltet skulle kunna utspela sig i hennes eget huvud medan hon sitter i en tvångströja med trassligt hår på Bedlam.

Barnens reaktioner när hon försöker pumpa dem på information är på ytan fläckfritt oskuldsfulla men tolkas som mer och mer lömska och olycksbådande av henne själv. Miles och Floras små bländande leenden är inte längre charmiga utan antar en gemen stämning. Hon vet att de vet att hon vet men de vill aldrig erkänna det rakt ut, utan kommer bara med ambivalenta antydningar. Men hon vet!

Jag kan se James skicklighet men den talar tyvärr inte till mig. Däremot skulle jag ändå vilja rekommendera The Turn of the Screw (en titel som jag fattar för både ska betyda att berättelser bli än hemskare när de involverar barn samt den långsamt stigande paranoian hos berättaren) till alla som är nyfikna på klassiska spökhistorier. Det är aldrig fel att bekanta sig med källorna.

Librivox: Behöver man en annan anledning att lyssna på The Turn of the Screw finns den här. Ypperligt inläst av sajtens bästa inläsare.