X5: Spider-Man (2002-2014) #3

Ännu lite fler tankar om allas vår Spider-Man.

***

Men är det något kvinnorna i någon av dessa fem Spider-Man-filmer inte behöver bekymra sig för är det sin identitet. Det kan förvisso vara knöligt att vara så dödligt kär i en upptagen kille som Peter Parker, men den allt överskuggande frågan ”Who am I?” är förbehållen vår hjälte och hans antagonister.

Jag gissar att det här ständiga identitetskrisandet och jonglerandet med kärlek, studier, jobb och Spider-Man-göromål är vad som till stor del utgjort seriens dragningskraft. Peter kämpar med allt som vanliga tonåringar kämpar med, bara det att hans oregerliga pubertetshormoner tar skepnaden av för tidig nätutlösning och blå-röd spandex.

För som farbror Ben så riktigt påpekade: ”With great power…” Ja, ni känner igen det där nu och ansvar är ju inte alltid en dans på rosor. Redan i Raimis andra film lägger Peter spindeldräkten temporärt på hyllan, något som i och för sig bland annat beror på att han förlorat sina krafter på grund av kärleksproblem och stress. I den tredje filmen blir han attackerad av en utomjordisk symbiot som bokstavligt talat svärtar ned den färgglada dräkten. Under dess inflytande blir den ordentlige grabben inte bara en lättprovocerad slagskämpe utan också en kvinnotjusare av stora mått. Något som främst signaleras genom att Tobey Maguire börjar kamma håret i en slags svettig halvlugg, vilket tydligen är oemotståndligt för alla tjejer.

Men det är som sagt inte bara Peter som måste kämpa med sitt jag, i princip alla filmernas skurkar lider också av olika former av identitetsproblem eller -konflikter. Norman Osborn härbärgerar i sitt sinne Green Goblin, vars galna lockrop även påverkar sonen Harry. Doc Ock står länge under kontroll av sina slagfärdiga och intelligenta robotarmar medan den tidigare nämnda utomjordiska symbioten får sina värdar att utveckla rätt otrevliga personlighetsdrag. I likhet med Norman Osborn hör forskaren Curtis Connors rösten från alter egot The Lizard i sitt eget huvud och monsterskurkens födelse är dessutom en konsekvens av att han inte kunde acceptera den han var. I det här avseendet blir Max Dillon, aka Electro, något av ett unikum. Hans problem ligger nämligen i att hans identitet är så intetsägande att den nästintill är ickeexisterande och därmed orsakar ett rejält mindervärdeskomplex.

Pappor, pinglor och personlighet skulle man alltså lite slarvigt kunna sammanfatta de här fem superhjältefilmerna. Inga särdeles exklusiva historiebyggarelement när det handlar om superhjältar måste man väl erkänna. Det som tog mig lite på sängen vid denna omtitt var hur pass dåligt Sam Raimis filmer hade hållit för tidens tand. Jag hade för mig att både ettan och tvåan var rätt underhållande Marvelrullar men nu satt jag mest och suckade över hur ålderstigna de kändes, både vad gällde serie-adaption (alldeles för övertydligt berättande), effekter och genusperspektiv. Tobey Maguire är i och för sig en helt ok lite halvtöntig Peter Parker men kan tyvärr inte smila upp sig utan att han ser fullkomligt efterbliven ut.

Då kändes rebootarna The Amzing Spider-Man 1 och 2 avsevärt bättre uppdaterade med en tuff Emma Stone och en Andrew Garfield som med sin ostyriga kalufs avger en mer melankolisk air jämfört med Maguire. Tyvärr försökte reboot nummer två klämma in alldeles för många olika historier på en och samma gång med förväntat virrigt och splittrat resultat.

Det man bör hålla i minnet är att Sam Raimis första Spider-Man var en förhållandevis tidig Marvel-film och att de enda riktigt framgångsrika superhjältefilmerna som producerades under samma period (2002-2007) var X-Men och i viss mån Ang Lees Hulk. Med den lavin av filmer som blev resultatet av Marvel Studios intåg på arenan 2008 är det kanske lätt att glömma bort hur pass lite det fanns att jämföra med. Och i förhållande till Fantastic Four måste ju erkännas att Spider-Man 1, 2 och kanske till och mer 3 framstår som riktigt underhållande, jämställda och välgjorda filmer.

Spider-Man (2002)

Spider-Man 2 (2004)

Spider-Man 3 (2007)

The Amazing Spider-Man (2012)

The Amazing Spider-Man 2 (2014)

7 reaktioner till “X5: Spider-Man (2002-2014) #3”

  1. Se där ja!
    Detta var en mustig och underhållande ”avhandling” om Spidey! Kul att du tog dig an dem i ett enda sjok så att säga. Har bara sett Garfields dubbla Spider-äventyr en gång vardera. Kan man möjligen våga sig på en omtitt…?

    Bra spaning i slutet här i dagens post…om att när Raimis första försök i genren kom..så fanns det ju inte så mycket annat att jämföra med! Det är så lätt att glömma det i dag när nya superhjältefilmer vräks ut nästan varje månad! Och förstås, i takt med att CGI-tekniken hela tiden rusar på i 180…så märks det ju så oerhört på bara ett par års mellanrum. Puh! Var ska det sluta?

    Och ha nu en skön helg! 🙂
    Och glöm inte smaka på det bärnstensfärgade!

  2. Tack, roligt att du gillade det. Tja, när man väl har sett en Spidey-film rullar det liksom på av sig självt 🙂 Det är nästan lite farligt med den enormt snabba utvecklingen, senaste gången jag tittade började till och med LOTR se lite ålderstigen ut — the horror 🙂

    Tack detsamma X2. Ska bli spännande att se på Instagram vad du har hittat till den här helgen. Själv har jag en ölprovning innanför bältet så jag kanske har fyllt min kvot för veckan?

  3. Tackar för genomgången och visst har du nailat Spiderman – pappor, pinglor och personligheter. Det finns väl ingen superhjälte som haft det så svårt med sitt alter ego som Spiderman – har tappat räkningen på hur många gånger han lagt dräkten i soptunnan.
    Ang. LOTR frun ser om det för ??? (tappat räkningen) denna helg och visst känns en hel del effekter lite taffliga vid de kort glimtar jag fått.

  4. @Filmitch: Vad ska Spider-Man göra i framtiden när det inte längre finns några soptunnor? Och rotar han alltid upp den igen eller har han ett outtömligt förråd?

    Ser man på, vi led oss precis igenom Warg-scenen i Two Towers 🙂 Och de effekterna var inte ens bra när det begav sig 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: