Först ut i Brontë-bonanzans litterära del kör vi på Emilys bidrag.

***

wuthering-heightsSamma år som Charlotte publicerade sin Jane Eyre klämde systern Emily ur sig Wuthering Heights och vilken skillnad mellan systrar!

Jag tog mig an Wuthering Heights direkt efter den lite halvsega Shirley (jag var inte så kronologidisciplinerad när jag läste, Shirley är på ingång. Se epitetet som en teaser) och det var som dricka en lakrits-chili-öl efter att ha hinkat lättöl. Till saken hör säkert också att jag lyssnade på en föredömlig inläsning och inte behövde irritera mig på oinspirerade röster eller obegripliga accenter.

Likt en förstklassig croissant innehåller Wuthering Heights lager på lager av berättare och berättelser. Ramen tillhandahålls av en viss Mr. Lockwood som hyr egendomen Thrushcross Grange i Yorkshire. Han blir lite konfunderad över sin extremt ohövlige hyresvärd Heathcliff och dennes märkliga hushåll vid Wuthering Heights.

Då är det ju tur att Thrushcross Grange kommer med den pratglada hushållerskan Nellie Dean som kan berätta hela den sorgliga historien om hur den snälle Mr. Earnshaw trettio år tidigare tog sig an en liten föräldralös pojke. Hindley Earnshaw hatar sin bror från dag ett medan Catherine, Cathy, Earnshaw skapar ett lika märkligt som tragiskt band till den lille Heathcliff.

Nog för att Wuthering Heights har sina fel och brister men samtidigt måste jag erkänna att jag kan förstå dess klassikerstatus. Historien har ett djävulskt driv trots att den som sagt berättas ur flera olika strupar. Emily arbetar också mycket med gotiska stämningar och atmosfär på ett sätt som i dagsläget förstås kan kännas något stereotypt . Men det är samtidigt svårt att blunda för det faktum att hon är en av de som gjort greppen så populära att de blivit stereotypa.

Ibland gränsar det hela nästan till en spökhistoria med märkliga budskap som hittas i ödsliga och utkylda rum och mardrömmar en masse. Det är stormiga hedlandskap och likaledes stormiga känsloutbrott. Jag kan till och med känna att jag blir lite attraherad av Emilys uppenbara fascination inför särskilt sina manliga rollfigurer som till stora delar är genomruttna ända in i själen. Och samtidigt så plågade och tragiska.

Ok, just det är kanske inte så attraktivt. Varför Heathcliff har kunnat bli en slags ultimat förste älskare har jag lite svårt att hänga med på men det finns uppenbarligen kvinnor som tycker att det är höjden av romantik med en man som brinner så för sin kärlek att han inte tvekar att gräva upp sin älskades kista.

På samma sätt kan jag inte tycka att hans och Cathys relation är särskilt snygg, deras kärlek är snarare en obönhörligt tvingande frestelse som får dem att skada både sig själva, varandra och andra i sin omgivning. Det är en egoistisk och allt konsumerande känsla. Och däri ligger väl en del av lockelsen men boken, gissar jag.

Inte sällan vinner äldre litteratur på att man är bekant med det som berättas, så också Wuthering Heights. Detta var andra gången jag lyssnade mig igenom romanen och det var ett klart lyft jämfört med första gången ut. Inte minst skulle jag rekommendera den eftersom det är en riktigt välberättad historia.

Librivox: Utmärkt inläsning, lika bra som köpes!

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Advertisements