vampiresHar man nu en gång köpt på sig en tegelstenstjock vampyrantologi känns det rätt slösigt att bara läsa de typ 20 sidorna som krävdes för den aktuella kursen av totalt nästan 600. Bara att hugga in alltså…

David J. Skal är en amerikansk kulturhistoriker som främst gjort sig ett namn genom att djupdyka i diverse marianergravar som erbjuds inom skräckfantastiken. Hans första bok (från 1990) handlade om olika Dracula-adaptioner och fick kanske främst uppmärksamhet eftersom den innehöll en ordentlig analys av en spanskspråkig Dracula-version som spelades in samtidigt som Tod Brownings mer kända Béla Lugosi-variant. Alltså bokstavligen samtidigt – när Brownings team packade ihop för dagen togs kulisserna över av den spanska produktionen som arbetade natten igenom tills dess att det första teamet kom tillbaka på morgonen.

Efter Hollywood Gothic: The Tangled Web of Dracula from Novel to Stage to Screen följde böcker med titlar som The Monster Show: A Cultural History of Horror, Dark Carnival: The Secret World of Tod Browning, Hollywood’s Master of the Macabre, Screams of Reason: Mad Science and Modern Culture och Claude Rains: An Actor’s Voice (den gode Skal är inte mycket för korta, snärtiga rubriker…)

Så det är med andra ord en rätt välrenommerad typ som står bakom urvalet i Vampires. Som vanligt när det gäller antologier får man sig till livs både högt och lågt men när det kommer till att måla en historisk bild av vampyrlitteraturen tycker jag att Vampires lyckas riktigt bra. Här kan man ta del av klassiker som John Polidoris ”The Vampyre”, Théophile Gautiers ”La morte amoreuse”, James Malcolm Rymers ”Varney the Vampyre”, J. Sheridan Le Fanus ”Carmilla” och förstås ett par smakprov från Bram Stoker.

För min del blev dock den stora behållningen bidragen från författare som Henry Kuttner (”I, The Vampire”), Robert Bloch (”The Bat is My Brother”) och Kim Newman (”Coppola’s Dracula”). Än en gång fick jag möjlighet att konstatera att det som gärna framhålls som nytt och banbrytande ofta har föregångare i en eller annan form. Både Henry Kuttner och Robert Bloch skriver om vampyrer som nästan skulle kunna vara Anne Rices gnällspik Louis och i Kim Newmans påhittade filminspelning undrar jag om man inte kan se en föregångare till The Shadow of the Vampire.

Eftersom större delen av urvalet sannolikt är hämtat från Skals tidigare vampyrantologi som gavs ut 1996 saknar jag däremot en lite saftigare utläggning om de senaste årens vampyrexplosion. Anne Rice får inte heller riktigt det utrymme som hennes popularitet borde ge henne.

Vampires är rikt illustrerad och dessutom pepprad med en massa extra information i marginalerna eftersom formatet är närmast långsmalt. Trevligt i och för sig, men en design som i alla fall för min del kräver en hel del disciplin – först måste man läsa den ena texten klart innan man kan gå tillbaka till den andra. Korsläsning blir vare sig hackat eller malet.

I marginalerna får läsaren dock massor med ytterligare tips på både filmer och böcker om man vill söka sig vidare in på stigarna i vampyrskogen. Själv är jag rätt nöjd för tillfället. Särskilt som jag fortfarande försöker hävda att jag ju egentligen inte tycker om vampyrer…

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser