the-conspiratorMan kan tycka att ett blodigt inbördeskrig skulle kunna räcka som grund för sekellånga konflikter. Men Amerikas förenta stater hade ytterligare ett nord-syd-trauma kvar på menyn innan det var dags att betala notan.

På långfredagen den 14 april 1865 sköt skådespelaren John Wilkes Booth ihjäl Abraham Lincoln på Fords teater dit han och hustrun hade gått för att avnjuta pjäsen Our American Cousin. Namnet på presidentmördaren är välkänt även för icke-amerikaner, kanske till och med det faktum att dådet skedde på en teater. Men jag var inte klar över att den amerikanska rättvisan där och då ville avslöja en större konspiration eller att den också tyckte sig kunna identifiera fler sammansvärjda uslingar. Och då är det ju tur att det finns filmer som The Conspirator.

Filmen är producerad av bolaget The American Film Company, grundat av miljardären Joe Ricketts. Som namnet kanske låter ana har bolaget skapats enkom i syfte att berätta fängslande och sanna historier från USA:s förflutna (“engaging movies for grown-ups based on great American stories” och loggan är en vajande starspangled banner). Men frågan är hur det egentligen har gått med den ambitionen sedan starten 2008?

The Conspirator var först ut och innehåller om inte annat en imponerande rollista — James McAvoy, Robin Wright Penn, Colm Meany, Tom Wilkinson och Kevin Kline. Regisserar gör ingen mindre än Robert Redford. Men sedan då? Parkland (nästa presidentmord: JFK) fick nöja sig med Zac Efron, Billy Bob Thornton, Paul Giamatti och en helt oprövad regissör. Filmen om skeppsbrutna soldater på öppet hav, Against the Sun, ståtade med blott en halvkänd Tom Felton och gick inte ens upp på biograferna.

Kanske har detta stadiga nedåtstigande i de allt uslare intäkternas träsk (The Conspirator kostade 25 mille och drog in 15, motsvarande siffror för Parkland var 10-1,4) verkat avskräckande, för nu går det inte ens att läsa om eventuella kommande projekt på bolagets egen hemsida.

Men hur är det då med filmen som än så länge därmed måste ses som The American Film Companys enda storsatsning och flaggskepp? Ska man se till Redfords övriga filmproduktion (särskilt de senare filmerna) är det kanske inte så förvånande att konstatera att The Conspirator är full av omsorgsfullt produktionsvärde och idealistiskt patos men innehåller desto mindre av en känslomässigt engagerande historia.

James McAvoys advokat Aiken är full av harm över behandlingen av sin klient Mary Surratt i rättsprocessen mot Lincolns förmodade mördare. Men han har inte mycket att sätta mot med ett knappt avslutat inbördeskrig och både en krigsminister, Edwin Stanton, samt en nytillträdd president som vill skipa snabb “rättvisa”. Det går ju inte an att sydstaterna får för sig att nord inte kan utmäta rejäla straff när så krävs. Att dialog och händelseutveckling sätter likhetstecken mellan attityderna mot 1860-talets sydstatare och post-9-11-talets muslimer (eller 50-talets kommunister för den delen…) är knappast en subtil antydan. Snarare något som The Conspirator hamrar hem med finessen hos en björn som hittat en smaskig myrstack. Det latinska talesättet “Inter arma enim silent leges” (In times of war, the law falls silent) får på så sätt stå som ett slags motto för hela filmen.

Som med alla välgjorda historiska filmer lär jag mig för all del en hel del om de händelser som beskrivs men särskilt upphetsande blir det aldrig (vilket tyvärr ofta också är fallet med dessa välgjorda historiska filmer). Framställningen är maklig, närmast pjäsliknande, och färgschemat lätt grådaskigt eller sepiatonat (hur ska vi annars veta att vi tittar på HISTORIEN?!)

Nej, jag kan förstå att The Conspirator inte fått någon större uppmärksamhet (särskilt inte utanför USA) och om de andra två filmerna fortsatt i samma riktning är jag ännu mindre överraskad av att The American Film Company för tillfället lagt sina kameror på hyllan.

star_full 2star_full 2

Annonser