the-godfather-iiDet sägs att den bibliska ”lagen” om öga för öga resulterar i galopperande blindhet. På samma sätt resulterar traditionen om blodshämnd i en jäkla massa döda karlar. När den sicilianska familjen Andolinis överhuvud kommer på kant med den lokale bossen Ciccio hinner både pater familas och den äldste sonen dö innan modern, till priset av sitt eget liv, lyckas få iväg den unge Vito till de Förenta staterna. Här kommer han att bli känd som Vito Corleone och resten är historia.

Fast en ännu inte färdigskriven historia. Förutom att följa Vitos väg till att bli Don Corleone beskriver också The Godfather: Part II hur sonen Michael kämpar för att hålla ihop familjen och samtidigt försöka dra sig ur de soppigaste maffiakonflikterna i New York. Kay och kidsen är fortfarande med på tåget men syskonen Fredo och Connie återbetalar sin brors ansträngningar med att hoppa i säng med den ena golddiggern efter den andra.

Corleonefamiljen har slagit sig på casinoägande och som en följd av det flyttat till Nevada och den idylliska Lake Tahoe. Men det ska visa sig att enklare att ta familjen ur maffian än att ta maffian ur familjen. Snart inser Michael att hotet mot honom kommer från någon med blodsband till honom själv.

Om huvudpersonskapet flöt omkring en smula i den första gudfader-filmen vilar det här tungt på Michaels axlar. Han gör sitt bästa för att slussa över familjen i lagliga affärssfärer men blir gång på gång indragen i de gamla hjulspåren. Samtidigt är det nu en annan tidsanda med senatskommittéförhör och före detta medarbetare som springer och skvallrar för FBI. Michael Corleone är en man full av tvivel på sig själv och frustration över att världen inte beter sig på det sätt han önskar.

Kontrasten mot faderns parallella historia i ett tidigt 1900-tals-New York är därmed stark. Den unge Vito Andolini/Corleone stöter förvisso på svårigheter men hanterar dem med en stoiskhet som imponerar på omgivningen. När familjens ekonomiska överlevnad hotas av den lokale småbossen Fanucci tvekar han inte att göra vad som krävs. Men som kampen som hans son måste utkämpa visar är det betydligt enklare att slå sig fram till toppen än att hålla sig kvar på det ensamma krönet.

The Godfather: Part II sätter också ett helt annat fokus på brödrarelationen mellan Michael och Fredo. I ettan beskrev de korta scenerna mellan Michael och Sonny dem som nästintill jämbördiga men så är verkligen inte fallet med Fredo. Han är en svag man som blir hanrejad, dricker banandaquiris och så gärna vill ha något för sig själv att han kan tänka sig att begå det mest förbjudna brottet för att under några korta minuter få känna sig som en vinnare.

Många har hyllar John Cazales rolltolkning och jag kan inte annat än hålla med. Fredos hopkrupna gestalt får mig också att undra om det ändå inte ligger något i den avsomnade ”vetenskapen” frenologi ety jag sällan sett någon vars blotta huvudform och hårfäste skriker ”loser” på samma sätt som Cazale.

I likhet med ettan är denna uppföljare en välberättad historia även om jag ibland kan tycka att hoppen blir väl abrupta och växlingen mellan nutid och dåtid stör mer än den tillför. Men på det hela taget vidmakthålls känslan av att filmen egentligen bara består av en enda lång räcka nederlag eller avsked.

Frågan är om inte det största av dem alla är det sammanbrott i relationen mellan Kay och Michael som ärligt talat kändes rätt väntat. Scenen mellan Al Pacino och Diane Keaton är giftig och avskyvärd och alldeles, alldeles underbar. Jag tillhör gruppen som under de senaste åren börjat tröttna rätt rejält på Pacinos överspel men här blir det tydligt vad han i alla fall en gång gick för. Hans svartnande ögon när Diane Keaton avslöjar sin stora hemlighet gör att jag allvarligt fruktar för hennes liv. That’s acting, people!

Fortfarande kan jag inte riktigt se den där best-movie-ever-kvaliteten men visst är även denna gudfader-film riktigt bra. Och för att vara en uppföljare är den inget mindre än remarkabel.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser