The Departed (2006)

Är det för tidigt att börja uppladdningen inför Oscars-säsongen? Här är i alla fall en film som tog hem något av en storslam vid galans 79:e upplaga.

***

För att vara en Martin Scorsese-rulle måste erkännas att både Colin Sullivan och Billy Costigan är oväntat schyssta killar. Men visst, allt är ju relativt. Dels gör de bägge saker som man kanske helst inte ska göra som en rakryggad medborgare. Dels kryddas historien också med närvaron av Francis Costello och han är verkligen ingen schysst kille.

Costello är en av Bostons storgangstrar och drar sig varken för mord, misshandel eller avancerat häleri. Han tog Colin Sullivan under sina vingars beskydd, såg till att ynglingen blev polis och därmed kunde tjäna som hans egen lilla mullvad. Nu har han istället Billy Costigan bland sina hejdukar och tycks hysa en viss respekt för den unge mannens kaxighet och kallblodighet. Det han inte vet är att Billy är polisen egen lilla mullvad, en undercover-position som innebär en aningens större anspänning är Colins som kan knata runt i polisens korridorer och leva ett till synes helt normalt Murphy-liv (Murphy ska tydligen vara den irländska motsvarigheten till Svensson).

Så småningom får förstås Colin och Billy nys om varandras existens, men inte så mycket mer än att det finns en tjallare på varje sida. Vem kommer att avslöja vem och hur många kommer att dö på kuppen?

De allra flesta känner väl vid det här laget till att The Departed inte bara blev en ohyggligt populär film 2006 (och på 2007 års upplaga av Oscarsgalan) utan att den också bygger på en Hong Kong-förlaga med titeln Infernal Affairs. En rätt bokstavstrogen remake får man ändå säga, med undantag för att den amerikanska polisen svär som borstbindare och det extra spänningsmomentet med misstankarna om Costellos inblandning med FBI.

Överhuvudtaget är The Departed en trevlig thriller och välspelat på de fronter där det har betydelse. Jack Nicholson håller sin Costello hyfsat fri från voluminösa överspel. Både Matt Damon och Leonardo DiCaprio övertygar som Colin och Billy. Visst hade det på ett sätt varit roligt att se dem i omvända roller, men samtidigt ligger det förstås i linje med deras respektive uppdrag att Damon ska framstå som helylle och DiCaprio som stissigt labil.

Däremot vet jag inte riktigt om jag tycker att jag kan ge samma betyg till deras poliskollegor. Martin Sheen är förstås alltid pålitlig men både Alec Baldwin och särskilt Mark Wahlberg framstår som så lättantändliga att jag ifrågasätter deras professionella kompetens. Lika tveksam känner jag mig inför det för min del helt meningslösa triangeldramat mellan Damon, DiCaprio och Vera Farmigas psykolog Madolyn.

På ett sätt borde det vara ganska enkelt att göra just undercover-thrillers, det ligger ju ett givet spänningsmoment i ansträngningen att upprätthålla en identitet som inte är din egen. Hur långt kan du tänka dig att gå för att inte spräcka din täckmantel? Vem kan du lita på? Men på samma sätt som i den senare Spotlight eller varför inte Mystic River har Scorsese också lyckats göra en i det närmaste egen aktör av staden Boston, denna märkligt hårdkokta katolicismens högborg på amerikanska östkusten. Det är grått och sammanbitet och utan misskund. Försöken från rättvisan att ens ta rygg på sådana som Costello är närmast omöjligt utan offer som i efterhand kan synas obarmhärtiga.

The Departed är bra, men jag vet kanske inte om den är så bra att den förtjänade en Oscar för både bästa film och bästa regissör. Det är emellertid den sortens omdömen som är väldigt bekväma att göra i backspegeln.