A Christmas Story (1983)

Som vanligt hälsas första advent på Rörliga bilder och tryckta ord med en julfilm. I år tänkte jag vara lite wild and crazy och bjuda på en julfilm varje advent. Vi får väl se hur det går med den ambitionen men än så länge har jag ju en 25%-ig måluppfyllelse i alla fall.

***

Skådisen, regissören, producenten och manusförfattaren Bob Clark var inte bara en mångsidig man, utan har också en minst sagt intressant filmografi. Han är exempelvis ansvarig för den erbarmliga American Pie-föregångaren Porkys, men har kanske satt sitt främsta bomärke inom genren julfilmer. I mitten på 70-talet stod han för en av historiens bästa julslashers, Black Christmas, men det är filmen som kom nästan 10 år senare som har gått till historien.

För att förstå exakt varför A Christmas Story är en sådan klassiker att den blivit förärad en plats i National Film Registry måste man kanske vara amerikan och ha växt upp med filmen på TV år ut och år in. En slags droppen-urholkar-stenen-effekt liknande den som i Sverige funkat för Ivanhoe?

För själv ser jag inte alls storheten med denna episodfilm som följer nioårige Ralphie Parker under ett par veckor innan självaste julafton. Han bor någonstans i Indiana tillsammans med lillebror Randy samt mamma och pappa. Pappa, eller the Old Man som Ralphies vuxna berättarröst kallar honom, för ett ständigt pågående krig mot (1) sin bil, (2) oljepannan i familjens hus och (3) grannens hundar. Han ställer också upp i en massa tävlingar och vinner vid ett tillfälle en lampa i form av ett nätstrumpebeklätt damben.

Ralphie, Randy samt kompisarna Flick och Schwartz blir ständigt jagade och trakasserade av mobbaren Scut Farkus och hans underhuggare Grover Dill. Ralphie väntar också länge och väl på att kunna bli medlem av radioprogrammet Little Orphan Annies Secret Circle. Men alla dessa historier förkolnar vid sidan av Ralphies allt uppslukande, brinnande, längtan efter den ultimata julklappen: ett Red Ryder Carbine Action 200-shot Range Model luftgevär. Utsikterna att få ett sådant ser dock mörka ut eftersom alla vuxnas, från hans mamma till hans lärare till varuhusjultomten, enda kommentar är: ”You’ll shoot your eye out, kid”.

Att A Christmas Story inte riktigt har en story som hänger ihop är inte så konstigt med tanke på att filmen bygger på ett par, tre berättelser av den amerikanske historieberättaren Jean Shepard. Shepard har inte bara skrivit manus till filmen utan levererar också den ständigt närvarande vuxne berättarrösten som reflekterar över sitt nioåriga jags öden och äventyr. Ett grepp som månne känns igen och eventuellt även lånades in just härifrån till TV-serien The Wonder Years.

Och visst är det möjligt att se fler referenser som sannolikt kommer från just A Christmas Story. Till exempel sjungs det julsånger i familjebilen i samband med julgransanskaffning och pappa har utrustat hemmet med ett virrvarr av mer eller mindre pålitliga elkontakter. Känns det kanske igen från en helt annan julfilm?

Visst, det kanske finns en viss lockelse i en historia som utspelar sig under en oskyldigare tid när det värsta som kunde hända var att en nioåring inte sade ”fudge” som en svordom utan ett mycket värre ord som låter nästan likadant. Det som är lite oväntat med hela historien är att dagdrömmaren Ralphie konsekvent ljuger för att klara sig ur diverse knipor och alltid kommer undan med det. Men när allt kommer omkring hänger Shepards små berättelser inte ihop tillräckligt väl, är inte tillräckligt intressanta och skapar inte tillräckligt med engagemang i någon av rollfigurerna.

Å andra sidan… Även om A Christmas Story inte levererade på själva filmfronten gav den en hyfsad utdelning när det gällde värdelöst vetande. Ralphies hett eftertraktade Red Ryder-gevär producerades nämligen på riktigt, av Daisy Outdoor Productions. Företaget Daisy startades redan 1882 för att producera väderkvarnar men efter fyra år bestämdes det att kunderna behövde en lockvara för att göra väderkvarnsinköpet lite smakligare. Och eftersom detta var Amerikas förenta stater, vad var en mer uppenbar lockvara än luftgevär (BB gun)?! Snart blev det givetvis betydligt lönsammare att dumpa väderkvarnarna och helt fokusera på luftgevärsbusinessen. Som vanligt med den här typen av filmer blev Wikipeda-snokandet mycket roligare och mer intressant än filmen i sig.

Nej, ska jag fortsätta att se en Bob Clark-film till jul lär det bli alla gånger bli Black Christmas.