filmspanarna_kvadrat_svAnas älskade farmor börjar bli lite till åren och kan inte längre använda sitt badkar trots att hon älskar att bada. Så trots att omgivningen ifrågasätter varför Ana skulle gå i land med just det här projektet när hon aldrig lyckas fullfölja någonting överhuvudtaget bestämmer hon sig för att installera en dusch hos sin farmor.

Av det vi får se av Ana under den här filmens gång torde tricket för den unga kvinnan vara att hon aldrig själv behöver fullfölja något eftersom hon tycks vara expert på att få andra att göra det åt henne. Ni vet, en sådan där personlighetstyp som man kan beundra så länge hon befinner sig på en film men som man sannolikt skulle strypa i verkliga livet eftersom hon utnyttjar folk till max. Hennes liv tycks vara en enda lång räcka av utnyttjade tillfällen, lånade verktyg, lånade kläder, ”lånade” bilar och hantverkshjälp.

baden-badenKanske är jag lite orättvis mot Ana men problemet med Baden Baden är att vi aldrig får se några konsekvenser av det som händer eller det hon gör. Den enda gången som någon direkt reagerar är när hon blir utskälld efter noter för att hon varit försenad med en skjutsning som ingår i hennes jobb. Lösningen för Ana är enkel – under resten av filmen har hon inget jobb alls.

Jag vet inte om det här var medvetet hos regissör och manusförfattare Rachel Lang men som koncept kan jag i och för sig tycka att det är en intressant tanke som nästan känns juvenil – utskällningen framstår som helt orättvis eftersom vi inte vet hur hon blivit försenad. I fortsättningen får vi se en massa val och handlingar där Ana rimligtvis borde ha kunnat förutse vad som skulle komma att hända men då är som sagt konsekvenserna som bortblåsta.

Intressant men tyvärr inte speciellt engagerande. Särskilt inte som Ana själv framstår som en synnerligen fukttätad gås från vilken vatten kan rinna av i strida strömmar. Filmen ger oss ingen uppfattning om ifall hon genomgår någon förändring eller utveckling som person. Inledningens utskällning får henne att gråta men sedan vidhåller hon samma stabila humör oavsett vad som händer. Och om Ana inte bryr sig, varför ska vi tittare göra det?

Det stora undantaget till den här regeln är också det som jag upplevde som filmens styrka – relationen mellan Ana och hennes farmor. Salomé Richard är konstant duktig i rollen som Ana, men med hennes obesvärade personlighet är det som sagt svårt att fästa sig vid henne. Den enda person hon genuint verkar bry sig om, i så motto att hon är beredd att offra egen möda, är Claude Gensacs farmor. I scenerna dem emellan lyser en självklar och lättsam kärlek som gör att åtminstone jag blir lite mer vänligt inställd till Ana.

Baden Baden är den typ av film som egentligen inte har en uttalad handling, det hela hänger på att vi får följa Ana under ett par sommarmånader som är fyllda med betydligt mer än bara badrumsrenovering. Samtidigt som jag kan se att filmen åtminstone är välspelad eftersom alla medverkande känns helt naturliga i sina roller är det ett berättargrepp som jag inte är så förtjust i. Baden Baden är ingen dålig film men den får mig att längta efter saker som anslag, fördjupning, upptrappning och klimax.

star_full 2star_full 2

SFF picBaden Baden var första filmen ut på filmspanarnas SFF-dag och både Jojjenito och Fripps filmrevyer har redan hunnit skriva om den.

Annonser