moll-flandersalt. titel: Moll Flanders

Det är väl lika bra att erkänna först som sist: jag hade stora problem att ta Moll Flanders på allvar. Åtminstone var gång bokens berättare använde det fulla namn som fått ge boken dess huvudsakliga titel (som den hustler hon är går Moll under många olika namn under sin livstid). Detta eftersom jag omedelbart såg henne som en del av ett familjeträd i staden Springfield där dess huvudman Ned svårligen hade godkänt sin kvinnliga släktings depraverade liv.

Men som Moll påpekar – hade hon egentligen något eget och fritt val när det gällde livsbana? Modern var en dömd brottsling som enbart tack vare det faktum att hon var gravid lyckades undgå bödelns snara. Innan Moll var ens ett år försvann denna moder till den Nya Landet och flickan blev till slut ett välgörenhetsfall för staden Colchesters styresmän.

Trots att hon alltså vuxit upp på någon form av barnhem inser Moll tidigt att det här med att slita och släpa i sitt anletes svett knappast är hennes melodi, hon vill bli en fin dam. Grejen är att alla som hör det tycker att det låter så absurt att hon faktiskt på ett sätt får sin vilja igenom (jag vill inte ens tänka på vad Charles Dickens hade låtit Moll utstå efter att ha uttryckt en sådan önskan).

En fin familj tar sig an flickan och hennes utbildning kommer därför att bestå av sång, dans och franska istället för ett yrke som hon skulle kunna försörja sig på. Fast å andra sidan, som Molls liv kommer att te sig visar det sig att fina manér kan vara en ”yrkes”utbildning så god som någon. Det handlar bara om ett yrke som man inte alltid pratar så högt om.

Molls liv kommer nämligen till en början att uteslutande handla om att skaffa sig en rik man och hon har ett befriande fåtal principer som hon eventuellt måste kompromissa med i det avseendet. Ibland går hon på pumpen i det sociala spelet när det visar sig att hennes tillkommande är lika förslagen och lika utfattig som hon är och ibland spelar ödet henne ett spratt, som när det visar sig att hon ovetandes gift sig med sin egen bror.

Berättelsen om Moll Flanders liv är ett exempel på att BOATS-konceptet är lika gammalt som själva romankonsten. Kanske för att undkomma anklagelser om sensationslystnad kan författaren Daniel Defoe i sin bok nämligen beskriva en kvinna av en högst tveksam moralisk natur och alla hennes handlingar (som mot slutet av hennes yrkesbana till och med inbegriper stöld från små barn) genom att hänvisa till undanflykten att ”det har faktiskt hänt”. Funkar inte det finns alltid brasklappen att historien om Molls brottsliga gärningar ska tjäna som avskräckande exempel för lättlurade män och inte minst barn (som förstås litar på den snälla tanten och inte kan tänka sig att hon skulle sno deras fina halsband)

Framställningen av allt det här är dock så pass pragmatisk att jag osökt kommer att tänka på en urgammal serietripp från Mort Walkers Knasen (Beetle Baily). Den överviktige Schassen (Orville Snorkel) får i uppgift av sin läkare att gå ned i vikt genom att bara äta sådant han inte tycker om varpå man snart ser honom sitta och mula pizza under högljudd utrop om hur äckligt det är.

Moll tycks nämligen vara väldigt bra att gråta krokodiltårar och försäkra den lättlurade läsaren (samt äkta maken) om hur ångerfull hon är när hon gjort något som man kanske inte borde (typ lura den äkta mannen). Men frågan är hur mycket hon egentligen skäms, med tanke på att det aldrig verka föresväva henne att överge sin ”felaktiga” livsstil.

Hennes prio nummer ett är Moll själv och nummer två är att Moll själv har en välfylld börs. Först ganska långt ned på listan kommer vänner och bekanta, makar och de egna barnen (vilka hon inte har några problem att avhända till diverse släktingar utan särskilt många kval).

När det gäller pengar kan man kanske ifrågasätta Molls motiv, hon mer eller mindre rånar alla som låter henne komma undan med det. Lite annat ljud blir det i skällan när vi istället går över till betalningen i natura för att uttrycka det finkänsligt.

Fortfarande i våra dagar är det förstås så att en kvinna som vill vara en troféhustru till en rik partner inte har särskilt mycket mer att byta med än sin kropp. Inte så att Defoe går in på detaljer, men det råder heller ingen tveksamhet om vad Moll pysslar med i sängkammaren. I det avseendet måste boken ha varit fullkomligt chockerande när den kom (eller inte, man var kanske mer luttrad i det tidiga 1700-talet?).

Grejen är att jag upplever att Moll åtminstone ibland går till sängs med alla dessa män för att hon faktiskt vill och inte för att hon känner att hon måste. Om det inte hade varit för risken att bli med barn får jag känslan av att hon skulle ha hängett sig åt denna syssla ännu mer frikostigt än hon nu gör (fast allt som oftast med baktanken att hon ska tjäna en make på affären förstås) Sedan kan man förstås diskutera om det gör Moll Flanders till ett kvinnosexuellt emancipatoriskt mästerverk eller Daniel Defoe till en typiskt patriarkalisk chauvinist som gärna inbillar sig att kvinnor alltid ligger med män frivilligt eller åtminstone alltid har ett privat bakomliggande motiv. Alltså den glada (och generösa) horan i ett nötskal.

Moll Flanders är skriven i en tid när romankonsten fortfarande befann sig i sin linda och jag måste tyvärr säga att den lider av det. Framställningen är deskriptiv och rakt på sak (vi är mycket långt från mr Charles Dickens här…) vilket inte skapar särskilt mycket spänning. Det blir lite som att läsa Molls shoppinglista om det vore så att hon skulle gå och handla på Men ’R Us.

Moll Flanders tycker jag gav mig ytterligare exempel på att 1700-talets litteratur är svår att ta till sig i ett läsupplevelseperspektiv, i alla fall för min del. Samtidigt är den ett intressant tidsdokument och som sagt (för mig åtminstone) förvånansvärt frispråkig. Mer intressant än bra, men absolut inte dålig får nog bli det ambivalenta slutomdömet.

Librivoxkvalitet: Mycket varierande med avseende på tal, men generellt helt ok.

star_full 2star_full 2star_half_full

Annonser