american-battleshipalt. titel: Battleships, American Warships

Ibland kan man tycka att produktionsbolaget The Asylum är lite väl snikna när det kommer till att med sina mockbusters rida på vågorna från mer påkostade och framgångsrika produkter, typ Atlantic Rim (Pacific Rim), I Am Omega (I Am Legend), Transmorphers (Transformers) och The Da Vinci Treasure (The Da Vinci Code).

Men när ”riktiga” bolag som Universal slår sina påsar ihop med leksaksföretaget Hasbro och producerar en film (Battleship) som från början bygger på ett spel som egentligen inte kräver något mer avancerat än papper och penna, då kan jag tycka att de får skylla sig själva.

Möjligen blir jag också vänligare inställd till denna Asylum-produktion eftersom vi nyss brötat oss igenom två stycken som var bra mycket sämre (i den mån det finns grader i Asylum-helvetet).

Det fina gamla skeppet USS Iowa är ute på sin sista resa, på väg till en ärevördig pensionering som museiskorv. Ombord finns därför inte bara befälhavare Winston (som är uppriktigt ledsen att se sin ”Old Stick” avföras från rullorna) utan också ett antal museologer anförda av Julia Flynn (vars farfar en gång tjänstgjorde på Iowa) samt, av en något grumligare anledning, ett team stridis-SEALs (som inte har stor mer att göra än att glo på de uteslutande kvinnliga museologernas rumpor).

Samtidigt börjar det regna ned bomber och granater på både nord- och sydkoreanska mål. Syd har USA i ryggen och Nord får hjälp av Kina, vilket innebär att världen snart står på randen till ett tredje världskrig eftersom de bägge supermakterna är övertygade om att det är den andre som står bakom de illistiga attackerna.

Försöken att avslöja anfallarens rätta identitet omintetgörs av kraftiga EMP-signaler vilken får alla elektriska pryttlar ombord på både skepp och flyg att spruta små CGI-gnistor och sedan avge ett moln av CGI-rök.

Då är det ju tur att USS Iowa är så lastgammal (för att citera en heeeelt annan film: ”Old, but not obsolete”) att hon fortfarande innehåller utrustning som överlever en EMP och dessutom är strategiskt placerad. Plus att hon härbärgerar både museologer som kan hantera såväl kortvågsradios som videobandspelare och ett gäng SEALs som mer än gärna tar på sig uppgiften att borda ett främmande skepp som inte ens är synligt för blotta ögat. Ska Iowas besättning hinna hitta bevis för att anfallen är av utomjordiskt ursprung och därmed stoppa ett tredje världskrig mellan USA och Kina?

När jag säger att American Battleships var mindre usel än Atlantic Rim och Mega Shark vs Mecha Shark är det förstås en sanning med modifikation. Det jag tycker att filmen (eller snarare regissör och manusförfattare Thunder Levin) gör bättre än de andra två (och kanske till och med bättre än sin ”tvilling”) är att den berättar sin historia rakt upp och ned utan allt för många obegripliga avstickare eller forcerade abrovinklar.

Det den gör mycket, mycket, mycket (MYCKET!) sämre gäller ”specialeffekterna” som filmen är utrustad med. Givetvis utnyttjar den en hel massa arkivbilder på skepp och flyg som inte har det minsta med filmen att göra. Så när det kommer till att faktiskt visa något som ska passa in i handlingen finns egentligen bara två alternativ.

1. Lägga på CGI-effekter ovanpå arkivbilderna. Ett sjunkande skepp är alltså ett egentligen fullt fungerande skepp där man bara tiltat bilden, lagt på CGI-hav för att täcka den del som ska se ut att sjunka samt lagt på CGI-eld och -rök. Och när jag säger ”lagt på” är det precis vad det ser ut som, det är inte så mycket CGI som urklippta, rörliga bilder.

2. Skapa ett CGI-fartyg. Problemet här är bara att den där mille-budgeten inte räckt till så värst mycket mer än någon av de där killarna som skapar kryckiga och lådlika rekonstruktioner för historiska dokumentärer. Om och om igen får vi se samma kanonrör göra samma åkning och blåsa ur sig lite eld. Ett kanonrör som förvisso är datoranimerat men som mest av allt ser ut som en gråmålad toapappersrulle fastsatt på en likaledes gråmålad låda.

Vad kan då denna budget ha gått till? Inte för att den som sagt var särskilt mycket bättre i något som helst avseende, men Atlantic Rim kostade bara hälften så mycket stålars. Tja, det enda jag kan komma på är att Mario Van Peebles (som spelar kapten Winston) och Carl Weathers (som spelar en general McKraken) måste ha varit betydligt dyrare i drift än Graham Greene.

Som synes har man helt övergett originalkonceptet med ett ”spel” som kräver papper och penna men bara för sakens skull får ändå kapten Winston vid ett tillfälle utropa ”Damn it, they will NOT sink my battleship!”.

Lider du av ett lika svårartat som oförklarligt begär att se en Asylum-rulle välj då åtminstone American Battleships framför nästa Mega Shark– eller Sharknado-film. American Battleships rör sig ändå i samma vatten (heh…) som andra filmer vilka faktiskt förtjänar omdömet så-dåligt-att-det-blir-bra.

star_full 2

Annonser