Det torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!”
Efter ett besök i bröderna Howards hemtrakter är det inte så svårt att förstå hur ett sådant budskap kan gå hem. Den ekonomiska nedgången har farit fram som en vildsint gräsbrand och mejat ned både folk och fä med övergivna småsamhällen och ödsliga skrotupplag som resultat.
De enda som tycks ha vunnit på utvecklingen är bankerna och de företag som kan smälla upp stora reklamskyltar som lovar ”Fast cash when you need it!” Det vill säga samma skit som drog igång lågkonjunkturen till att börja med.
Med en utmätning av barndomsranchen hotande vid horisonten har bröderna Howard bestämt sig för att slå tillbaka. Lillebror Toby är vanligtvis en laglydig man men kan med förtroende vända sig till den mer brottsligt benägne brodern Tanner. Tillsammans ska de knipa Kapitalet där det svider och få en skön revansch på köpet. Men då har bröderna inte räknat med Texas rangern Hamilton som knappast är beredd att rulla tummarna under sina sista veckor innan pensioneringen.
Referenserna som raskt dyker upp i min skalle vid tittningen på Hell or High Water är Coen-brödernas No Country For Old Men och Sam Raimis A Simple Plan. I det första fallet är det likheterna mellan Tommy Lee Jones sheriff och Jeff Bridges ranger. Nu inleder inte Jeff Bridges med att citera Yates och han tycks ha en avsevärt mer avslappnad och mindre dyster inställning till livet. Men de är bägge lagens män som inte riktigt kan navigera i det nya land som de befinner sig i och som dessutom står på randen till en ovälkommen pensionering. Vilka är de om de inte längre ska se till att lag och ordning upprätthålls?
A Simple Plan är förvisso klart mer frostnupen än Hell or High Water men bägge filmerna innehåller varsitt brödrapar och ett starkt fokus på både familj och den börda som det innebär att vara fattig. Toby Howard kallar det för en sjukdom och det är en smitta som han är fast besluten att rädda sina två söner från. Brorsan Tanner tycker att det banne mig var det finaste han hört sen han konfirmerades och försäkrar sin bror: ”It’s a good thing you are doing”.
Brödraparet i Hell or High Water spelas av Ben Foster och Chris Pine. Jag tycker de lyckas skapa en bra relation sins emellan, av uppgivenhet inför den andres obegriplighet parad med en djupt liggande kärlek som övertrumfar det mesta livet slänger i deras väg. Även om Toby knappast uppskattar att Tanner beter sig galnare än en kokainrusig järv är han aldrig beredd att överge sin bror, come hell or high water.
Hade jag haft koll på detaljerna hade det kanske inte kommit som någon överraskning att brödrafilmen för dagen blev en positiv sådan. Manus är nämligen skrivet av Sicario-författaren Taylor Sheridan. Hell or High Water lyckas på ett fint sätt balansera en viss bister humor med både sorg och melankoli över ett förlorat land, förlorade relationer och inte minst ett ekonomiskt samhälle vars kallsinniga obegriplighet övergår det mesta. Att den sedan till viss del sanktionerar rakryggade manly men att totalt runda det etablerade samhället och dess institutioner är kanske bara vad man kan förvänta sig i The United States of Trump
Detta var en av filmerna på vår numera traditionsenliga SFF-dag. Blev de andra filmspanarna lika fångade av brödernas brottsliga bana? Only one way to find out!
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Filmfrommen
Har du inte sett den?
Movies-Noir
Fripps filmrevyer (inlägg publiceras nästa vecka)
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag minns inte No Country For Old Men särskilt väl, men visst känns de tematiskt närliggande. Spännande då att den ena kom innan Obama blev vald och folket var redo att lotsas in i den här framtiden som inte har plats för de gamla gubbarna (oavsett ålder), och den andra kommer samtidigt som folket ber Trump hitta vägen tillbaka.
Gamla gubbar som känner sig utanför kommer nog aldrig att förlora i aktualitet 🙂
Järv alltså? Har du inte kört med det förut? 😉
Apropå manly mans med pistoler så kom jag att tänka på hur absurt det är för mig det här med att bära pistol. Att det är så vardagligt, kanske inte i hela USA men i alla fall i de bygder i Texas där filmen utspelas. ”Hela byn skjuter på oss!”.
@Jojjenito: Jojomen, en liknelse tillräckligt bra att återvinna 🙂 Just den jaktscenen påminde väldigt mycket om the Simpsons, den blev inte mindre bisarr för det.
Undrar hur många filmer som inkluderar en ovälkommen pensionering? Känns otroligt…gjort. Det är dessutom alltid män som inte vill gå i pension (kan inte påminna mig nån kvinnokaraktär i nuläget i alla fall). Är det måntro för att dom är ensamma stackare vars enda interaktioner med andra människor sker på betald arbetstid? Och den mumlande rassegubben i den här filmen är ju inte ens trevlig mot sina kollegor. Frågan är om han kändes trevligare än han var pga just Jeff Bridges? Om han spelats av någon annan (Christoph Waltz dök upp i skallen), skulle ”rasistskämten” ha gått hem på samma sätt?
Många frågor. Inga svar. Men en bra film hur som helst 😉
@Fiffi: Ber om ursäkt — den här kommentaren hamnade visst lite fel.
Jag kan tänka mig att det var meningen att man skulle uppfatta relationen mellan Bridges och kollegan som ”rå men hjärtlig”. Dock slängde de ju in tillräckligt med grus i maskineriet för att man skulle börja fundera på om partnern kanske bara upplevde den som rå?