Gangsters, Guns and Zombies (2012)

Med en titel som Gangsters, Guns and Zombies är det ingen större idé att dra skämt om Guy Ritchie-rip offs eftersom filmen knappast hymlar varifrån den tagit sin inspiration. Och eftersom det ska vara en Guy Ritchie-rip off börjar Gangsters… mycket riktigt med gangstrar som måste fly efter ett halvlyckat bankrån.

”-lyckat” eftersom de tycks ha fått med sig en hel del pengar. ”Halv-” eftersom en av dem blivit skjuten (säg med andra ord hej till Quentin Tarantino och Reservoir Dogs också) och nu är frågan hur man ska agera för att så snart som möjligt skaffa hjälp men samtidigt se till att inte åka fast.

Men väl framme vid sjukhusets akutintag måste gänget än en gång fly hals över huvud eftersom läkarna på plats är mer än lovligt sugna på lite mellanmål. Nu börjar också de ”människo”horder som skymtat förbi flyktbilens vindruta få sin förklaring, särskilt i skenet av de fragmentariska radiosändningarna som pratar om allt (fast mest om zombiesmitta) utom de livsviktiga fotbollsresultaten.

Huvudpersonerna presenteras följdriktigt (ni hade kanske missat att det är en Guy Ritchie-rip off vi snackar om här?) med freeze frames och utskrivna namn, detsamma gäller de olika platser som gänget tar sig till (The Hospital, The Safehouse, osv). Inledningsvis blir vi guidade av den ironiska berättarrösten som tillhör den unge Q, nykomlingen i gänget.

På detta extremt rangliga ramverk har sedan regissör och manusförfattare Matt Mitchell hängt upp en hoper mer eller mindre putslustiga zombiescener som sinsemellan inte håller ihop särskilt mycket. Vi har zombieclowner, pensis-zombies med gåstolar och det skvätter generöst med blod när brudgummen sticker ned sin attackerande zombiebrud med ett paraply. Utöver det verkar filmen dock inte haft möjlighet att lägga särskilt mycket budget på fysiska effekter eller make up. Ärligt talat törs jag inte gissa hur stor budget den här filmen har kunnat kosta på sig överhuvudtaget.

Men visst, har man inte så mycket att komma med när det gäller vare sig manus eller kosing är komedi förstås en smart väg att gå. När filmen så övertydligt visar att den inte tar vare sig själv, sitt manus eller zombietemat på så stort allvar har den ju redan ryckt undan mattan för den mesta av kritiken man eventuellt skulle kunna komma dragandes med.

Nu får jag nöja mig med att konstatera att även om Gangsters… innehöll ett par småroliga scener hade den i övrigt inte så mycket att komma med. Shaun of the Dead och Zombielands topplaceringar på zombiekomedihögen är än så länge ohotad.

Zombietyp
Klassiska långsamma zombies. Smitta genom oidentifierat virus, vars snabba spridning hänförs till nedskärningar i vården..

Omfattning
Den känns som om vi ser början på en total zombiekalyps.

Vapen
Allt som kan användas som vapen används, gärna för komisk effekt. Den klassiska motorsågen gör ett framträdande trots att det är ett vapen som Max Brooks avråder från att använda.

Fristad
Det känns som om våra protagonister faktiskt läst The Zombie Survival Guide. Huset man så småningom kommer till är barrikaderat så gott det går samtidigt som man inte gör misstaget att stanna kvar allt för länge.