zombielandVem hade kunnat tro att ett par kilo sociala fobier och en nypa OCD ovanpå det skulle vara något som kan rädda livet på en. Men när galna ko-sjukan utvecklas till galna människo-sjukan och de smittade till på köpet blir kannibaler visar det sig att vår huvudpersons isolering och nojjor ska verka till hans fördel.

Förutom ett par åldrande föräldrar i hemstaden Columbus, Ohio, känner han ingen tillräckligt väl för att utsätta sig för fara och ett liv levt i försiktighet betalar sig plötsligt genom en uppsättning strikta regler.

Men inte ens i The United States of Zombieland är en människa någon enslig ö och ynglingen som kallar sig Columbus stöter snart på människor som får honom att mot all förmodan rucka på sina regler. Först och främst har vi den burduse Tallahassee som mer än gärna tar död på varenda zombie han ser, ju fantasifullare desto bättre. Dessa två vapendragare blir sedan inte bara en, utan två gånger blåsta av systrarna Witchita och Little Rock som skördar både vapen och fordon från männen.

Ska man se zombiefilmer som en egentligen primärt mänsklig komedi, alternativt tragedi, spelar Zombieland på den andra planhalvan jämfört med Night of the Living Dead, 28 Days Later… eller Exit Humanity (wait for it…). För här innebär inte andra människor ett hot, utan en fristad och familj. Fyra vinddrivna existenser hittar mot all förmodan varandra i det vidsträckta och ödsliga landskapet som numera främst befolkas av kannibalsjuklingarna. Tillsammans är de både starkare och mentalt stabilare även om det innebär att man ibland får överge sina tidigare principer.

Zombieland lägger fokus på de mer humoristiska aspekterna av en zombieapokalyps och därmed faller möjligheten till någon större spänning. Men filmens stora behålling är som så ofta annars dynamiken och relationerna mellan de fyra personerna. Odd couple-förhållandet mellan Jesse Eisenbergs nervösa oskuld Columbus och Woody Harrelsons bad ass Tallahassee är oväntat finkänsligt för att vara den här typen av film, gemenskapen mellan Columbus och Emma Stones bad ass Witchita likaså. Vid sidan av de vuxna klarar sig också Abigail Breslin med den äran som 12-åringen vilken tvingats bli vuxen allt för snart. Och även om jag vid första titten blev lite trött på att tjejerna i slutänden måste räddas av männen lättas det den här gången upp en smula av att jag lyckas uppfatta repliken “I think they actually might require our assistance this time”. Den prekära situationen blir därmed ett undantag, inte regeln.

Fokus på de mänskliga relationerna innebär dock lyckligtvis inte att Zombieland också är allvarsam eller tråkig, för det är den inte. Filmen bjussar på en mer sammanhängande historia än exempelvis Shaun of the Dead men med en del flashbacks som ger det hela en anda av episod-film där man kan slänga in diverse zombielustifikationer som inte nödvändigtvis måste hänga ihop så värst bra (VSB: Zombiekill of the week).

Dessutom är Zombieland ganska klurigt filmad med Columbus regler i 3D-skrift och ett idogt användande av slow motion. Det märks att regissör Ruben Fleisher (som tvingades vara vegan i en vecka för att Woody Harrelson skulle ställa upp) har vana från både musikvideo- och reklambranschen (och att kanske ha tjuvkikat lite, lite på Shaun…)

På det hela taget ett trevligt återbesök, Zombieland hade hållit bättre än jag vågat hoppas på. Men till Shaun of the Dead har den fortfarande en bit kvar.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Zombietyp
Frågan är om begreppet zombie ens är applicerbart här? Monstren tycks snarare vara ovanligt agressiva och motståndskraftiga kannibaler. Columbus har förvisso sin regel med “the double tap”, men det finns inget som säger att det enda som tar hand om en zombie är ett huvudskott. Zombiesarna är dessutom lika lite eller mycket rörliga som vilka människor som helst (alltså varken Romero-sega eller 28 Days-rappa) och de tycks dessutom kunna lära sig av sina misstag allt eftersom de blir hungrigare och hungrigare.

Omfattning
Oklart, Columbus beskriver bara vad som hänt i USA. Det har inte gått så värst lång tid efter kollapsen får man anta eftersom det exempelvis fortfarande finns gott om både mat, vatten, el och bensin. Det enda som saknas är Tallahassees älskade Twinkies.

Vapen
Som vanligt i USA föredrar alla fyra inblandade skjutvapen och följer därmed inte på minsta sätt Max Brooks rekommendationer. Men man kanske kan tänka sig att det fortfarande är ett så pass tidigt skede att de överlevande inte behöver bekymra sig för att hitta nya skjutvapen. Ju större desto bättre.

Fristad
Märkligt nog tycks det inte finnas något större behov av att förskansa sig. Kan man bara rensa en byggnad på zombies första gången man kommer dit är det sedan rätt lugnt. Inom rimliga gränser förstås, det är fortfarande inte jättesäkert att tända upp en hel nöjespark mitt i natten.

Annonser