night-of-the-living-dead-3dOk, jag är (kanske) en småsint människa. Men jag kan inte låta bli att finna viss cynisk humor i det faktum att både regissör Jeff Broadstreet och manusförfattare Robert Valding efter denna inofficiella (det vill säga inte godkänd av pappa George A. Romero) remake av Romeros klassiker från 1968 inte verkar ha fått ägna de kommande sex åren åt något annat än att skrapa ihop pengar för att göra en uppföljare. 2012 kom den och heter Night of the Living Dead 3D: Re-Animation. Det känns ganska talande att de inte haft några andra filmjobb förutom att göra en uppföljare till sitt eget “original”.

Men nu är det alltså denna första 3D-version vi ska ägna oss åt. Och eftersom 3D:n är av den kalibern att det i DVD-fodralet följer med två par “3D-glasögon” av papp och färgad plast måste jag erkänna att jag valde 2D-alternativet som tacknämligt nog också fanns inkluderat.

Det tillhör allmän zombie-kanon att Romeros Night of the Living Dead på grund av en miss från distributören ingår i public domain och det därmed är fritt fram att både se och distribuera originalet samt snatta titel och innehåll. Det bästa Romero själv kan hoppas på är att på något sätt bli inblandad eller tillfrågad innan man hanterar hans debutbäbis lite hipp som happ. Hans godkännande sattes givetvis på kompisen Tom Savinis (tyvärr undermåliga) remake från 1990. Så icke alltså på denna version.

Vilket faktiskt inte på innebär att den på alla sätt är uslare än Savinis remake. Vilket i sin tur och å andra sidan inte nödvändigtvis innebär att det är en bra film…

Nåvälan, det hela börjar nog så välbekant, ett syskonpar i en bil på väg till en kyrkogård. Johnny är ett fullkomligt rövhål mot sin syster och Barb(ra) ser allmänt lidande ut. Men hon hämtar sig uppmuntrande snabbt efter att Johnny blivit attackerad på en annars öde kyrkogård. I vild flykt snubblar hon nämligen till och sträcker sig efter sin handväska. Ska hon passa på att måla läpparna eller pudra sig lite innan den oundvikliga döden, som en Riktig Quinna? Icket, istället drar hon fram en liten fickkniv och slitsar upp sin kjol för att kunna springa bättre. Me like!

Ett par andra manusmässiga uppdateringar och förändringar funkar också riktigt bra. Den klassiska repliken levereras numera medelst SMS: “Coming 4 U Barb”. Barb tar sin tillflykt hos Henry Cooper som inte alls är något ego-kräk men däremot aningens ovillig att kalla in polisen eftersom han driver områdets största majjaodling. Lagom pårökta sitter dessutom hustrun Hallie och hjälpredan Owen och tittar på…gissa vad? Way to go meta, guys!

Barb fortsätter på sin inslagna (och skönt sansade) väg genom att kalla Henry för idiot när hans gissar (i och för sig fullt naturligt) att hennes angripare sannolikt var knarkare. Klart som tusan det var zombies! Hon får snart vatten på zombiekvarnen genom att en av de odöda bryter sig in i huset och inte alls stjäl TV:n eller allt gräs som ligger och skräpar utan raskt kastar sig över Owen för en liten munsbit. Hon får till och med ta honom av daga. Go Barb!

Men ungefär där är det väl också slut på sådant som man kan gilla med den här remaken (vilken dessutom lånar en del från både The Texas Chainsaw Massacre och The Return of the Living Dead). För det är väl bara att bita i det sura äpplet och erkänna att Night of the Living Dead 3D, handlingskraftig kvinnlig huvudperson till trots, inte är någon särskilt bra film.

Det finns en hel del idéer som introduceras med buller och bång men som man inte lyckas slutföra. Filmen innehåller också traditionsenligt kärleksparet Tom och Judy men deras närvaro fyller mest funktionen av att kunna få visa lite T&A när de har sex i en lada innan de odöda gör processen (i och för sig tacknämligt men också rätt abrupt) kort med dem.

Dialogen är dåligt skriven, DV-känslan påtaglig och framställningen (eller klippningen) klumpig. 3D-greppet känns som en fullkomligt onödig gimmick och zombies är extremt lättantändliga (because of…film). Av originalets spänning och dynamik (för att inte tala om samhällskritik) märks absolut ingenting. Rob Zombie-favoriten Sid Haig gör förvisso sällan bort en galningsroll men har föga förvånande inte särskilt mycket att arbeta med här.

Möjligen kan man ge filmen ett par glada tillrop om bra försök men vi vet ju alla att det är sådana snälla saker man kläcker ur sig utan att egentligen mena dem.

star_full 2star_half_full

Zombietyp
Någon slag mellanform — de verkar rätt normalrörliga. Alltså snabbare än klassiska Romero-zombies men inte lika snabba som riktigt snabba zombies. Även här skulle man kunna tänka sig en viss inspiration från The Return… eftersom de har sitt ursprung i läckage från medicinskt avfall.

Omfattning
Svårt att bedöma eftersom det under filmens gång inte förekommer någon kontakt med omvärlden..

Vapen
Mestadels pålitliga alternativ som köksknivar och spadar. Men eftersom de samtidigt är amerikaner är det två urgamla Colt-revolvrar som får inta hedersplatsen i det här fallet. Två Colt-revolvrar som inte avlossats (och sannolikt inte heller rengjorts) sedan slutet av 70-talet. Good call, guys!

Fristad
Finns ingen att tala om i det här fallet, epidemin är så pass färsk att prio ett snarare är att ta sig till en telefon och ringa etablissemanget. Även om det råkar bli en prioritering som skiter sig rejält.

Annonser