land-of-the-deadEfter tjugo år och fyra filmer med en genomsnittlig IMDb-rating på 5,9 (remaken av hans egen Dawn… landar på 7,4) insåg George A. Romero vad som behövde göras: falla tillbaka på de trogna zombiesarna. Kanske var det också tidigare nämnda remake som fick honom att återupptäcka dragningskraften från de odöda horderna?

Zombieapokalypsen har haft grepp om mänskligheten ett bra tag, eller i alla fall så pass länge att zombiesarna börjat betraktas som vardagsmat. Förvisso potentiellt livsfarlig vardagsmat, men ändå. De med tillgångar har bland annat förskansat sig i en lättförsvarad del av Pittsburgh medan de utan tillgångar får jobba för brödfödan.

Lonern Riley Denbo leder ett team som raidar de förut så aktiva stadsdelarna på förnödenheter, typ mediciner och konserver. Hans högra hand Cholo är av en lite mer entreprenöriell natur och håller också ögonen öppna efter varor som går att sälja med god förtjänst. Ifall någon råkar bli skadad i den processen är det deras problem, Cholo is looking out for number one!

Rileys team kan dock verka i någorlunda säkerhet eftersom man kommit på att zombies blir som förtrollade av ett rejält fyrverkeri. Så länge pansarfordonet Dead Reckoning smäller av pjäser som om det vore fourth of july förblir de odöda på en och samma fläck, längtansfullt stirrande på himmelsblomstren. Men vänta här nu…? En före detta bensinmacksägare verkar ha kämpat sig ur de allra lägsta stadierna av zombiefiering och lyckas dessutom få med sig sina odöda kollegor. Nu vidtar en tvättäkta zombie walk med sikte på det påkostade smörgåsbord som är skyskrapan Fiddler’s Green.

Japp, Romero tar alltså upp zombiestafettpinnen igen med Land of the Dead som är den första delen i en ny trilogi där uppföljarna är Diary of the Dead samt Survival of the Dead. Grejen är att när man granskar hans regissörsfilmografi lite närmare kan det eventuellt finnas anledning att ifrågasätta hans ikonstatus. Eller åtminstone vara ärlig och säga att den mer eller mindre uteslutande grundar sig på hans första zombietrilogi som absolut är både suggestiv och nyskapande. Ett långsamt narrativ för långsamma zombies.

Åtminstone lyckas Romero inte särskilt bra med att än en gång uppfinna sitt eget zombiehjul på 00-talet. Land… innehåller å ena sidan många av de tröttsamma hoppa-till-effekter som han nogsamt undvek före milennieskiftet medan han å andra sidan behållit sitt samhälleliga patos vilket nu dock blivit smärtsamt övertydligt.

Rikingar som skor sig på arbetarklassen är avskyvärda människor. Giriga och egoistiska svin som inte bryr sig om någon annan och som därför förtjänar att dö i ett hav av hungriga zombies. Arbetarklassen är för all del inte mycket mer sympatisk den, men den har i alla fall en anledning (utsugna av överklassen) till att fylla skallarna med korkad (och dödlig) zombieunderhållning. På gatan gäller djungelns lag, men det är förstås en lag som i slutänden är skriven av utsugarna. Håll massorna i chack med bröd och skådespel, så är de för upptagna för att hitta på dumheter som revolter och upplopp.

Det här med frivola distraktioner är för övrigt något som också gäller zombies. Först när zombien “Big Daddy” kan få sina kompisar att ignorera de vackra men ack så efemära fyrverkerierna kan de göra gemensam sak och storma Fiddler’s Green. Möjligen ser vi här nästa steg i zombieevolutionen eftersom Big Daddy också visar sig vara beredd att ta steg som andra zombies tvekar inför. I det känns det som om Romero kanske än en gång har haft Richard Mathesons klassiker I Am Legend i bakhuvudet. Hur länge dröjer det innan mänskligheten reduceras till en legend om Big Daddy får fortsätta sin utveckling?

Land… är för all del en helt ok zombierulle men inget som står ut från mängden av andra zombierullar från andra sidan milennieksiftet. Och jämfört med andra filmer än hans egna får den nog se sig slagen av exempelvis både 28 Days Later… och Snyders remake av Dawn… Och vad har de gemensamt? Snabba zombies, I’m just sayin’…

Den här gången såg jag Director’s Cut som innehåller hela fyra minuter mer zombieklägg än originalversionen — oh joy!

star_full 2star_full 2star_half_full

Zombietyp
Romerozombie 2.0? I alla fall om man tänker på Big Daddy, de andra zombiesarna är av den klassiskt hasande typen. Den här gången verkar det eventuellt som om alla som dör blir till zombies. Alternativet skulle vara att mannen som hängt sig själv och sedan vaknar upp igen gjorde det på grund av att han visste att han var smittad.

Omfattning
Jag minns faktiskt inte om det i filmen nämns något om en global invasion men större delen av USA verkar i alla fall vara utslaget.

Vapen
Vi skulle väl inte vara i USA om det inte var skjutvapen som gällde? Men lagom tunga prydnadsföremål funkar de också om det kniper.

Fristad
Nog hade mänskligheten fixat sig en liten sweet spot där i Pittsburgh, men det står samtidigt klart att alla försvarsbarriärer bygger på att man förutsätter att zombies kommer eller inte kommer att göra vissa saker. Gå på flodbottnen, exempelvis. Big mistake, guys!

Annonser