1983 års tio bästa filmer

Ett kort avbrott i zombiekavalkaden. Men frukta icke, de är tillbaka imorgon!

***

Den digitala industrin börjar flexa sina muskler: Arpanet har helt övergått till TCP/IP, datorn Apple Lisa introduceras och världens första 3D-printer ser dagens ljus.

Och så rullar förstås den matkulturella imperialismen på: i Sverige kan vi smaka Coca-Cola Light för första gången och McDonald introducerar sina Chicken McNuggets.

Ett stort år för gamla Svedala när vi skaffar oss en ny nationaldag och en ung sångerska i gul byxdress och stövletter vinner melodifestivalen. I kategorin “Händelser man kanske helst inte vill minnas” återfinns Sveriges första (diagnosticerade) offer för den nya sjukdomen med det obegripliga namnet aids.

De som försvinner framför och bakom kameran är: George Cukor, Gloria Swanson, Gunn Wållgren, Louis de Funès, Desmond Bagley och Luis Buñuel.

10. Scarface
Det är tveksamt om Scarface i nuläget är mest känd för att Al Pacino spelar över ordentligt för första gången, vadandes i knädjupa högar av kokain och patronhylsor, eller för sin förmåga att inspirera småskurkar till att vilja vada i knädjupa högar av kokain och patronhylsor. Samt kläcka ur sig ett citat som strikar ut sig från att tas upp nedan genom att börja vara rejält utnött.

”I’m Tony Montana! You fuck with me, you fuckin’ with the best!”

scarface-pic

9. The Dead Zone
Som vanligt har jag alltid älskat boken långt över filmen, men för att vara en filmatiserad Stephen King är The Dead Zone verkligen inte dålig. Tyvärr har filmen kanske fått ny aktualitet genom likheterna mellan Greg Stillson och en viss amerikansk presidentkandidat. Johnny Smith, var är du när vi behöver dig?!

”You cowardly bastard! You’re not the voice of the people, I am the voice of the people! The people speak through me, not you!”

the-dead-zone-pic

8. The Man With Two Brains
Om inte annat en film som förtjänar sin plats på listan för att påminna om att det fans en tid när Steve Martin var riktigt, riktigt dumrolig och inte bara mys-komedi-rolig.

“I don’t know. I’ve always just loved to kill. I really enjoyed it. But then I got famous, and – it’s just too hard for me. And so many witnesses. I mean, *everybody* recognized me. I couldn’t even lurk anymore. I’d hear, ‘Who’s that lurking over there? Isn’t that Merv Griffin?’ So I came to Europe to kill. And it’s really worked out very well for me.”

the-man-with-two-brains-pic

7. Flashdance
Jag har nästan en starkare relation till soundtracket än filmen eftersom det dröjde länge innan jag såg den. I mitt huvud har jag så att säga dansat betydligt mer med Irene Cara än Jennifer Beals. Men vattenscenen är en klassiker…

”Can I start again?”

flashdance-pic

6. Psycho II
Jo, det fanns uppföljare på 80-talet också och en del av dem var ju riktigt bra (VSB: #4). Eftersom Psycho II kom så pass långt efter originalet är det än mer imponerande att man lagt lite ansträngning på att få till en riktigt bra historia som nästan är mer sorglig än otäck. Filmens räddning var sannolikt att Anthony Perkins återvände till sin paradroll.

”It’s starting again.”

psycho-ii-pic

5. The Meaning of Life
Inte lika helgjuten som Life of Brian, inte lika rolig som Holy Grail. Men det är klart att en Monty Python-film försvarar sin plats på listan, inte minst tack vare ett hejdundrande soundtrack. ”Every sperm is sacred”! ”Christmas in heaven”! ”Not the Noël Coward song”! Men när Mr. Creosote dyker upp blundar jag och håller för öronen.

”Well, I mean, we’ve got two children, and we’ve had sexual intercourse twice.”

the-meaning-of-life-pic

4. Return of the Jedi
Inte vilken uppföljare som helst, utan en uppföljare till en uppföljare. Eller tredje delen i en trilogi om man vill vara lite tristare. Den klart svagaste i denna original-trilogi men absolut inte sämre än att den är listvärdig i ett lite skralt filmår (i bemärkelsen att jag inte sett särskilt många filmer). Filmen är bäst så länge vårt tappra gäng befinner sig på Tatooine, inte minst eftersom man då kan dagdrömma om att göda sarlaccen med ewoker.

”A Jedi Knight? Jeez, I’m out of it for a little while, everyone gets delusions of grandeur!”

return-of-the-jedi-pic

3. WarGames
Klassisk ungdoms- och kalla kriget-thriller som på sina ställen fortfarande är grymt spännande. På andra ställen är den grymt dator-daterad men vad spelar det för roll när vi bjussas på Matthew Broderick som datorgeni och Ally Sheedy i dunväst.

”Greetings, Professor Falken.”

wargames-pic

2. Zelig
Ingen riktig lista utan en mockumentär! Här låtsas Woody Allen att han är en mänsklig kameleont och det blir finstämt och småputtrigt på typiskt Allen-manér. En lite bortglömd film från regissörens CV kan jag tycka.

“I worked with Freud in Vienna. We broke over the concept of penis envy. Freud felt that it should be limited to women.”

zelig-pic

1. To Be or Not To Be
Mel Brooks mest finstämda film, vilket säkerligen beror på att det är en remake på en Ernst Lubitsch-film. Förfärligt fin är den i alla fall och det beror till stora delar på den gudomliga Anne Bancroft. Men övriga casten är inte dum den heller – José Ferrer, Christopher Lloyd och Charles Durning.

”Oh look, a piano! With KEYS! And it WORKS!”

to-be-or-not-to-be-pic

Några bubblare gick det väl att skaka fram också: Danton, Cujo, Octopussy.

Innan jag avslutar måste jag förstås uppmärksamma det faktum att 1983 är året då inte mindre än tre (3!) olika Stephen King-filmatiseringar hade premiär. En av dem finns med på listan, en är en av bubblarna men vilken är den tredje (klicka på länken om du vill veta svaret)? Kan någon av de andra Filmspanarna ha petat upp den på sin lista månne?

Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Jojjenito
Filmmedia
Absurd Cinema
Flmr
Filmfrommen

21 reaktioner till “1983 års tio bästa filmer”

  1. Håller nog med om att det var ett ganska blekt filmår. Fast ett rätt fint år för komedier.

    Jag hade definitivt haft med The king of comedy, The right stuff, Videodrome och Sans Soleil. Samt allvarligt övervägt att inkludera Risky business, Trading places och första Päron till farsa-rullen.

    Apropå Stephen K: Dead zone minns jag som bra och Chrstine är inte så tokig, ändå. Cujo är jag dock inget fan av.

  2. Två överlapp enda filmen jag inte sett är din åtta och ingen av de övriga nio ogillar jag direkt även om Scarface lider av en pinsamt dålig Pacino och Star wars av att jag börja heja på Impiret i samma ögononblick som Ewokerna kliver in på scenen.

  3. @Henrik: Genrellt är jag inte jättesåld på National Lampoons och dina andra alternativ har jag antingen inte sett eller inte sett på väldigt länge. Och hur kan man få för sig att Christine är bättre än Cujo?! Crazy… 😉

    @Filmitch: Ewokerna fastnar lite i halsen, men det _är_ ju ändå Star Wars.

  4. @Sofia: Well, nog för att det finns en del effektiva skrämselscener i Cujo (och foto av Speed-mannen Jan De Bont!), men Christine – som också är ojämn – är förvånansvärt underhållande med tanke på den ganska tramsiga premissen. Bra skådisar i biroller också (Robert Prosky, Harry Dean Stanton m.fl.)
    Men ingen av filmerna håller jag som någon av de bästa King-filmatiseringarna, bevars… (Det är det nog ganska få som gör.)

  5. @Filmitch: Sedär, då kanske vi kan återuppta bekantskapen igen 😉

    @Henrik: Problemet kan möjligen ligga i att jag upplever gapet mellan bok och film som så mycket större i Christine.

  6. Fyra överlappningar med WarGames, Star Wars, Flashdance och Scarface.

    Jag blir riktigt sugen på To be or not to be, både originalet och denna. Men den kan kanske klippas i något Mel Brooks-maraton? Inget planerat, men det känns i magen som något som skulle kunna vara något.

    Zelig är jag sugen på att se om. den är bubblare hos mig. Likaså Steve Martins film.

    Meningen med livet var jag dock aldrig riktigt förtjust i. Det kändes som om det bara var ett antal sketcher uppradade efter varandra…!

  7. Många bra filmer. Din etta blev en bubblare. Jo visst är den bra. Jag gillade den otroligt mycket som liten. Men originalet är en så mycket bättre film. Kanske den hoppar ner i betyg enkom pga jämförelsen…

  8. Klart jag petade in din dissade King-filmatisering på min lista. 🙂

    Jag håller med dig om att 1983 känns som ett skralt filmår. Jag inbillar mig att jag sett lika många filmer från 83 som övriga år på 80-.talet men det rockar inte direkt, året alltså.

  9. @Henke: När det gäller To be or Not To Be kanske du ska lyssna på David och främst sikta in dig på originalet — det tror jag skulle kunna passa dig! Inte för att det för all del någonsin är fel med ett Mel Brooks-maraton 🙂

    @David: Här är det förstås nostalgin som får fälla avgörandet — jag såg originalet först i vuxen ålder. Och så älskar jag som sagt Anne Bancroft i remaken.

    @Fiffi: Klart 😀

  10. Då ska vi se.

    10. Oj oj, nej det känns tungt att se favoriten här nere. Etta ska den givetvis vara – och jag är ingen småskurk utan filmälskare 😉

    9. Bra film, helt klart listvärdig. Men din kommentar om en viss presidentkandidat var lite stark. Vilken av de två det än handlar om 🙂

    8. Tror inte jag sett denna faktiskt, även om jag trodde det först.

    7. Håller med, musiken (av Giorgio Moroder) gör filmen till stor del.

    6. Kan faktiskt hålla med om att denna uppföljare inte alls är tokig. Såg den för inte alltför länge sen och den var över förväntan.

    5. Gillade den inte, men minns inte mycket av den.

    4. Svagast i trilogin, men ändå bra för det mesta. Björnarna är ett stort minus.

    3. Charmig ungdomsfilm man gärna ser om fler gånger.

    2. Inget favorit-Woody, men helt ok.

    1. Aha, lite överraskande måste jag säga. Har förvisso inte sett denna version, dock originalet som jag verkligen gillade. http://moviesnoir.blogspot.com/2013/12/to-be-or-not-to-be.html

  11. @Movies-Noir: Angående presidentkandidaterna — tyvärr tycks det ju som om det inte alls behöver vara en psykopat av Stillsons kaliber för att utgöra ett reellt hot 😉

  12. 4 filmer i gemensamma lådan. Det kunde varit värre. 😉

    Steve Martin på listan. Applåd!
    Och…det känns faktiskt som den här Scarface-placeringen är mer rätt än min egen…kanske ändå. (om den nu envisas med att vara med på listan)

    Men….Psycho II? PSYCHO II??!??

  13. Grymt bra att du hade med både Return of the Jedi och Dead Zone, jag hade nog gissat att du skulle ha placerat Dead Zone på en högre placering. Men jag håller med dig om To be… Episk!

  14. Kul att Psycho II kom med på listan, är ju en genuint bra rulle. Nästan lite galet att den var så bra så länge efter första ikoniska filmen.

  15. @Steffo: Tja, alla kan ju inte gilla allt. Vad vad det du inte tyckte funkade? Mitt intryck är att Psycho II ses som en rät respektabel uppföljare

    @Magnus: Episk! 🙂

    @Pappan: Jamen visst blir man lite imponerad av den typen av uppföljare? Tyckte nog detsamma gäller för The Thing-prequelen, oväntat trevlig för att en så tung föregångare.

  16. Fem överlapp, det var ju fler än jag trodde.

    Din etta har jag faktiskt inte ens hört talas om.

    Förresten räknade jag med lite beröm från din sida för att jag hade med Zelig på min lista. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.