trumanalt. titel: Vänner för livet

En man står vid en kanal i Amsterdam och gråter. Han har just sagt farväl till sin son för kanske sista gången men sonen vet inget. Varför ska han lida och kanske sumpa ett gäng tentor när ett sådant besked lika gärna kan vänta några veckor till? Men det börjar bli ont om tid för Julián som lider av svårartad lungcancer. Han har bestämt sig för att avsluta alla behandlingar, de skjuter ju ändå bara upp det oundvikliga. Det är bland annat på grund av det här beslutet som vännen Tomás kommit till Madrid från Kanada för att spendera några dagar i sin döende väns sällskap.

Det dröjer inte särskilt länge innan det blir klart vilken typ av film Vänner för livet kommer att bli. En pratfilm. Om Vänskap och Döden. Yay…

Nejdå, visst kan sådana filmer vara både nödvändiga, bra och engagerande. Vänner för livet prickar definitivt in de två första alternativen för min del, men halkar kanske däremot lite på det sista. Berättandet får ta sin tid och detta är vad man skulle kunna kalla för en mindfulness-film. Den utspelar sig här och nu, samtalen rör sig om det som händer med Julián och hans kropp. Med en historia av att ha fällt kvinnfolk på löpande band och ett yrke som skådespelare är det hans viktigaste redskap som nu sviker honom.

Jag kan tycka att det är rätt befriande att inte behöva lyssna till en massa minnen om hur de två kompisarna var häradsbetäckare i 25-årsåldern (eller vad de nu kan ha delat för upplevelser) men samtidigt har jag svårt att bli helhjärtat involverad i det som händer.

Otvetydigt är dock att detta är skådespeleri på hög nivå – jag tvivlar inte en sekund på de två herrarnas vänskap som i sanning tycks vara utan botten med tanke på hur samtalet och relationen böljar fram och tillbaka dem emellan. Vredesutbrott varvas med uppgivenhet och en stor portion ömhet. Spanske Javier Cámara som spelar Tomás var en ny bekantskap för min del (han ska tydligt vara med i Almodóvars Tala till henne) men argentinaren Ricardo Darín (gissa vilken roll han spelar?!) kändes igen från kortfilmen ”Bombita” i underhållande Wild Tales.

Som synes finns det knappast något egentligt fel på Vänner för livet. Filmen och dess nyanserade relationer är trovärdiga och välgjorda. Många scener är roliga, hjärtskärande och ömsinta. Det är bara min upplevelse det är fel på. Mea culpa.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Malmo_Filmdagar_2016_crop_100Vänner för livet var en av filmerna som visades under Malmö filmdagar och jag hade sällskap av Henke när jag såg den.

Annonser