Lite nu och då grips man (eller ja, jag då) av en obönhörlig längtan efter den dumroliga humorn från Wisconsin-trojkan vid namn ZAZ, mer kända som bröderna David och Jerry Zucker samt Jim Abrahams. De kände varandra sedan high school och försökte på 70-talet få Hollywood intresserad av en film som egentligen bara var en samling mer eller mindre roliga sketcher (inte helt olik exempelvis Movie 43 med andra ord).

Efter sju sorger , åtta bedrövelser och ett antal avhoppade finansiärer fick de ihop vad som blev Kentucky Fried Movie (som jag inte sett) i regi av ingen mindre än en nymornad John Landis. Efter det tycks det ha varit relativt raka rör med välkända titlar som Airplane!, Top Secret, The Naked Gun och Hot Shots!

AirplaneJag gissar att Airplane! skulle kunna utgöra en slags provkarta på all världens humortyper, för det känns svårt att komma på någon form av komedi som inte förekommer i denna helt hysteriska film som bara öser på med skämt i alla riktningar.

Just den här vansinniga blandningen tror jag är en stark anledning till att filmen är så pass rolig. En annan är genidraget att använda skådisar som dessförinnan varit med i exakt den typen av filmer som Airplane! parodierar men då i fullt allvarliga roller. Att se hyperseriöse Peter Graves sitta jämte Kareem Abdul Jabaar och fråga lille Jimmy om han någonsin besökt ett turkiskt bad tycks aldrig förlora sin fräschör.

För mig är Airplane! en film som fortfarande håller hela vägen med sin humor trots att den inte bara har ett antal årtionden på nacken utan att jag också sett den ett otal gånger. I det avseendet har den nästan blivit en slags snuttefiltsfilm, en trygghet att falla tillbaka på i både bra och dåliga tider.

Efter Airplane! försökte gänget sig på att göra TV-serien Police Squad! men deras typ av humor tycks inte ha gått hem riktigt lika bra i TV-sofforna. Därför dröjde det ett par år innan Top Secret! (de där utropstecknen tycks de ha varit mycket förtjusta i), en film som sökte sig till nästan en lika klassisk genre som katastroffilmen – spion- och krigsskildringar.

Top SecretMen trots en bildskön och blott 25-årig Val Kilmer som Elvis-vickar på höfterna som tonårsidolen Nick Rivers blir Top Secret! aldrig lika bra som Airplane! Tempot är mindre furiöst och då blir det lite för tydligt att själva historien knappast är poängen med den här typen av film. Nick Rivers olika låtar har för all del rätt roliga texter men de stoppar ändå upp tempot för mycket, det blir helt enkelt lite trist. Humormässigt försöker man sig också på lite mer surrealism än i Airplane! Vällovligt i och för sig, men ett experimenterande som på det hela taget inte alltid funkar så himla bra. Saloonfajten på flodbottnen är dock en otvivelaktig klassiker.

Eftersom jag numera bör kunna titulera mig tjurig gammal tant tycker jag förstås att de bästa av ZAZ:s parodier är klart överlägsna de mer sentida Not Another-motsvarigheterna. Jag inbillar mig i alla fall att det är just blandningen som gör att de fortfarande håller, de gör något mer än att bara använda sig av förhållandevis enkel referenshumor för att få publiken att känna sig smart. Men det är kanske bara nostalgin som pratar. I mina öron är det i så fall ljuv musik.

Airplane! (1980)
star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Top Secret! (1984)
star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser