Tourist Trap (1979)

Tourist Trapalt. titel: Dödens mannekänger

(Sommar)semester kan vara ledighet och frihet och inte ett problem i hela världen when you’re on the road again. Men för att komma ut i den där friheten måste man samtidigt lämna hemmets trygga vrå och man vet aldrig riktigt var man hamnar någonstans. Att resa iväg på semester är alltså ett strålande sätt att strax befinna sig i en skräckfilm.

Huruvida Eileen, Woody, Becky, Jerry och Molly är på en regelrätt semester eller en kortare helgutflykt förtäljer inte historien som är Tourist Trap. Men hur det nu är har de bestämt sig för att resa längs med mindre vägar istället för motovägen och då går det som det går.

Woodys skraltiga bil får punka och han kommer aldrig tillbaka från uppdraget att pumpa lite välbehövlig luft i reservdäcket. De tre tjejerna och Jerry tar upp sökandet efter Woody och ett nypåfyllt reservdäck när de åker förbi ”Slausen’s Lost Oasis”. Synd att gänget tycks så förhäxade av skyltarna som utlovar museer och sevärdheter att de missar just den som proklamerar ”Road closed to public”. Och då är den ändå utrustad med en hukande gam.

Till en början tycks oas-löftet uppfyllas med råge. Medan Jerry meckar med bilproblem nummer två hittar tjejerna ett litet vattenfall. De etablerar raskt sina olika roller eftersom Molly (klädd i en höghalsad och långärmad Lilla huset på prärien-klänning) påpekar att de ju knappast kan passa på att bada eftersom de inte har några badkläder med sig. Eileen (i linne och shorts) och Becky (i tubetop och shorts) har givetvis inget emot lite nakenbad.

Men paradiset innehåller en ovälkommen gäst som egentligen inte alls är någon gäst eftersom han är Mr. Slausen och äger hela stället. Han erbjuder sig att hjälpa ungdomarna med bilen om de bara kan vänta en stund vid hans vaxmuseum. På inga villkors vis får de gå ut, inte ens för att ta sig till det närliggande bostadshuset där ”Davey” bor. Behöver jag säga att telefonen är trasig?

Eileen skulle inte vara en collegestudent i en skräckfilm om hon inte tolkar denna uppmaning som en direkt order att inte bara gå till huset utan också klampa rakt in genom ytterdörren. Hon hör ju ändå röster och den var ju ändå inte låst… Kommer Eileen månne att få ångra sitt agerande? Kommer hon till och med månne snart att ingå i ”Daveys” docksamling?

Tourist Trap skiljer sig egentligen inte särskilt mycket från högvis med andra skräckfilmer som bygger på konceptet ungdomar-på-vift-på-amerikanska-landsbygden. Möjligen är den lite tråkigare. Helt klart är den mindre blodig. Vi hade nog hoppats på något rejält att bita i eftersom filmen ingick i boxen ”Studio S och videovåldet”. Japp, detta är alltså en av filmerna som orsakade den famösa Videovåldsdebatten i slutet av december 1980 och som vanligt när man ser den typen av filmer (särskilt så här 35 år senare) undrar man vad uppståndelsen egentligen handlade om.

Tourist Trap är nämligen oväntat icke-våldsam och oblodig. Tyvärr, ska man kanske säga eftersom det innebär att filmen istället för blood ’n guts tenderar att fokusera på ungdomarnas försök att undkomma dockmakaren. För att raskt bli infångade igen.

Historien känns inte särskilt genomarbetad och de ”överraskningar” som väntar runt hörnen kan den någorlunda vane skräckfilmstittaren se på mils avstånd, iklädda sådana där små orangelysande jaktkepsar. Ett visst humoristiskt potential finns förvisso i tjejernas ständiga försäkran om hur ”life-like” alla dockorna är när de ser ut som vilken rapplig skyltdocka som helst i ett utförsäljningsfönster.

Ingen särskild stämning finns här heller, även om det ibland kan glimta till med dockhuvuden och Pino Donaggios musik (komponerad efter Piranha men innan Dressed to Kill). Själv känner jag mig också lite nöjd eftersom jag tyckte att jag fick mina Texas Chainsaw Massacre-vibbar (försök till surrealistisk stämning, landsbygd och en maskklädd man) bekräftade av det faktum att filmerna delar på art directorn Robert Burns.

Så vad lära vi av detta? Att det är en tryggare semester att titta på Tourist Trap än att befinna sig vid densamma. Fast kanske inte lika roligt.

star_full 2star_half_full

5 reaktioner till “Tourist Trap (1979)”

  1. Finfin fredagskapning!
    Men visst känner man ändå en viss kärleksfull nostalgi mot dessa (idag) halvkackiga alster i genren. Man undrar ju vad Studio S-gubben Göran Elwin hade sagt om dagens utbud…? 😉

    För övrigt önskas givetvis en Trevlig Helg!

  2. Grejen är väl att det finns halvkackig och halvkackig 🙂 Ok om det är idéer som inte blivit bra, men här var det ju bara tråkigt…

    Trevlig helg tillbaka!

  3. Hm har inte sett den än men har den s.k Studio S boxen i min äga. Anar att värsta skräckisen i den boxen är själva tv-programmet Studio S (dä f.ö centerpartisten som satt i panelen visade sig varit med i ngn nazzeförening – så mycket för moralens väktare).
    Filmen har f.ö hyllats av King i Dance macabre men jag har insett han han och jag inte riktigt delar samma smak angående film och böcker 😉

  4. @Filmitch: Det var samma box som vi tog vår film ur 🙂 Grejen är väl att om King såg filmen när det begav sig kan den säkert ha upplevts som mycket häftigare. Men tack för tipset, ska kolla upp vad han säger i Dance Macabre om den.

    Trevlig helg tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: