A Hologram for the Kingalt. titel: Kungens hologram

Alla som läst Stephen Kings tegelstensklassiker It har en relation till det amerikanska cykelföretaget Schwinn, märket på Bill Denboroughs trogne springare Silver. Så affärsmannen Alan Clay är alltså inte bara delvis ansvarig för den nuvarande ekonomiska lågkonjunkturen utan också för ödeläggelsen av en idyllisk 50-talsbarndom när han lägger ned Schwinns cykelproduktionen i USA för att flytta den till Kina. ”It seemed like a good idea at the time”.

Därför kan det verka som poetisk rättvisa att Alan i dagsläget själv fallit offer för den sköna nya ekonomin. Skilsmässa från frugan, inget hus och ingen bil. I vad som närmast liknar desperation, för att kunna betala dottern Kits collegestudier, tar han på sig ett säljjobb som inte ens hans anställande chef verkar tro att han ska klara av.

Alan (som i alla fall sannolikt ska vara 50+) ska nämligen försöka sälja ett avancerat IT-kommunikationssystem till den saudiske kungen i konkurrens med bland annat samma land som han tidigare sålde ut Schwinn-företaget till. På plats i Saudiarabien påbörjas en rundgång för Alan som närmast påminner om komediklassikern Groundhog Day, fast utan humorn då. Varje dag försover han sig och måste skjutsas av den snacksalige Yousef och hans fullmatade iPod till en ödslig och obebodd stad mitt ute i öknen där hans team sitter i ett tält utan AC, utan wi-fi och utan mat.

Bakom A Hologram For the King står det tre män, alla rätt välkända inom sitt eget yrkesfack får man ändå säga. Filmen är regisserad av Tom Tykwer, bygger på en bok av David Eggers (som också skrivit manus) och i rollen som Alan ser vi ingen mindre än Tom Hanks.

Av de tre är det Hanks som gör den största insatsen. Återigen bevisar han att han är fullkomligt fenomenal på att spela vanlig, på så sätt påminner A Hologram… en hel del om The Terminal. Han är en man som bjuder in publiken att följa med på en i grund och botten oerhört förvirrande resa som på något egendomligt sätt samtidigt känns trygg. Det är ju Tom!

Tom H, alltså. Tom T gör en i och för sig snygg film som är fullsmockad med symbolik. Ökenstaden framstår mest av allt som en hägring trots glas och betong, Alan har en märklig ryggböld i vilken han förlägger alla sina problem och hans liv och gärningar likt öknens sand till synes har runnit mellan fingrarna utan att han själv riktigt vet hur det gick till. Filmen innehåller också visuella liknelser för Alans egna känslor eller drömmar, alla mer eller mindre surrealistiska.

Men helheten i film och manus går inte ihop sig. Alans tre huvudsakliga relationer i Saudiarabien (hans team, chauffören Yousef och doktor Hakem) löper hela tiden i parallella spår. Det känns oklart om A Hologram… ska vara en slags allegori över den globala ekonomins konsekvenser eller en film om en man som efter många år på drift till slut lyckas skapa riktning i sitt liv.

Den surrealistiska Groundhog Day/Lost in Translation/I väntan på Godot-känslan får dessutom långsamt ge vika för mer traditionella självhjälps- och livscoach-insikter. Först när Alan själv tar initiativ och blir drivande i sitt eget liv (istället för att bara drivas av yttre omständigheter) vänder det. Att han dessutom måste våga bjuda in en annan människa och be om hjälp späder bara på det intrycket. A Hologram… är en film som låter ana ambitioner att göra något som ska gå utöver medelmåttighet och mainstream men där ambitionerna i slutänden kommer på skam.

star_full 2star_half_full

Annonser