X3: Kolonialism i korthet (1886, 1895 och 1922)

Av en ren slump blev det idag tre olika texter om böcker som på ett eller annat sätt kan sägas adressera det känsliga ämnet kolonialism eller kolonier. Även om inte alla föll i god jord för min del kan de hittas på den eminenta sajten Librivox.

***

Joseph Conrad: Almayer’s Folly (1895)

Full av hybris över att jag faktiskt tyckte mycket om Joseph Conrads Heart of Darkness tänkte jag fortsätta med den polsk-brittiske författaren. Av någon anledning tyckte jag mig känna igen titeln Almayer’s Folly (kanske för att det var hans debutroman?) och satsade därför det kortet.

Nog fick jag betala för denna hybris och tyvärr inte i form av någon renande katharsis-känsla. Maken till trist bok! Jag började nog om på den en tre-fyra gånger men varenda gång var det som om någon uttalat en Muffliato-formel så fort jag körde igång med ljudboken.

Jag kan säga så mycket att den handlar om en dåraktig och fåfäng holländare vid namn Kaspar Almayer som lever på Borneo. Han är gift med en infödd malaysisk kvinna, ett giftermål som egentligen är under hans värdighet som vit man. Så man och hustru kommer inte särskilt bra överens. Däremot avgudar Almayer sin dotter Nina som i likhet med många andra blandäktenskapsbarn inte känner att hon hör hemma vare sig i faderns eller moderns kultur. Förutom att jag gissar att Nina är en del av Almayers dårskap är han dessutom besatt av tanken på att hitta en gömd guldgruva.

Nej, den här historien hade inget som talade till mig. Jag kunde inte intressera mig för själva händelseförloppet och språket var inte heller något som jag kunde fördjupa mig i. Är man intresserad av kolonialistiska skildringar är Almayer’s Folly säkert en välfylld skattkista eftersom Conrad i kraft av sitt polska ursprung inte delade britternas orubbliga tro på sin egen överlägsenhet men inte heller där orkade jag hänga med. Nej, jag får nog helt enkelt försöka med en annan Conrad.

Librivoxkvalitet: Helt ok, men inget som gör läsupplevelsen mer njutbar

Hugh Lofting: The Voyages of Dr. Dolittle (1922)

Jag gjorde det oerhörda och hade sett både Eddie Murphy och Rex Harrison som den berömde djurdoktorn Dolittle utan att ha tagit del av Hugh Loftings välkända förlaga. Tur att det är lätt åtgärdat med en föredömlig sajt som Librivox.

Jag hade lite halvbra koll på författarens output och lyckades få tag på bok nummer två i serien om Dr. Dolittle som bor i byn Puddleby-on-the-Marsh när han inte är ute och far runt i världen. I The Voyages of Dr. Dolittle är berättaren den tioårige skomakarsonen Tommy Stubbins som till sin stora lycka blir den berömde doktorns assistent och sedermera också lär sig prata med djuren. Tommy brinner av längtan att ge sig ut på äventyr och efter många om och men far han och doktorn iväg på jakt efter doktorns naturvetarkollega, indianen Long Arrow. Med sig på färden har de bland annat den kloka papegojan Polynesia och hövdingasonen Bumpo.

Jag kände att Loftings stil var lite väl barnslig för min del men med tanke på att de första berättelserna skrevs i första världskrigets skyttegravar kan man kanske ursäkta både barnsligheter, juvenila namn och idyllisering av den brittiska bylivet. Lite svårare att svälja är kanske den, givetvis omedvetet, ultrakoloniala attityden som omedelbart gör den gode doktorn till kung över det okunniga Popsipetel-folket när han i princip ensam besegrat deras fiender i krig. På samma sätt är det självklart att den färgade Bumpo agerar som sällskapets kock när de är ute på havet.

Librivoxkvalitet: Mycket bra inläst!

Fergus Hume: The Mystery of a Hansom Cab (1886)

Vem har så skändligen mördat den okände mannen som upptäcks i en så kallad hansom cab i storstaden Melbourne? Den klurige detektiven Gorby lyckas snart upptäcka att det är en viss Mr. Oliver Whyte. Och eftersom det är välkänt att Whyte konkurrerade med den hetlevrade Brian Fitzgerald om den sköna arvtagerskan Madge Frettlbys hand ser det snart mörkt ut för Brian.

Round and round they go… Jag upptäckte först författaren Fergus Hume genom en ”antologi” hos den föredömliga sajten Librivox kallad ”The Rivals of Sherlock Holmes” där hans bidrag ”The second customer and the amber beads” var tillräckligt bra för att jag skulle bli nyfiken. När jag läste på om denne Hume visade det sig att han mest känd för sin första bok The Mystery of a Hansom Cab eftersom den ska ha inspirerat Conan Doyle att skriva om sin superdetektiv i A Study in Scarlet.

Samtidigt är det inte så konstigt att det är efterföljaren som blivit mer känd än ”originalet”, i den mån man kan tala om original i en tid när detektivhistorier tycks ha varit lika vanliga som fattiga slumområden. Dels verkar Fergus Hume ha varit en betydligt mer tillbakadragen man än Conan Doyle, dels är The Mystery… inte lika bra som de bästa Sherlock Holmes-historierna.

Däremot hade boken absolut sina poänger, den var på det hela taget välskriven och med ett intrikat komponerat mysterium med många vinklar och vrår vilka givetvis också letar sig bakåt i historien. Dessutom blev det en extra krydda att historien utspelade sig i Australien och inte London. Vad jag har förstått blev boken särskilt omtalad för sina levande beskrivningar av befolkningen på samhällets baksida och de är minst sagt livliga. Att sedan både klass- och genusperspektiv uppvisar exakt det man kan förvänta sig av en berättelse från det sena 1800-talet är förstås inte något att förvånas över.

Är man nyfiken på tidig detektivlitteratur (och vem är inte det, jag bara undrar?!) är Fergus Hume absolut en bra häst att satsa på.

Librivoxkvalitet: Bra med avseende på både tal och ljud av en och samma person.