This Means WarKanske har regissörproducenten med det vilseledande coola namnet McG gjort något efter den första Charlie’s Angels som skulle kunna motivera hans fortsatta existens inom filmbranschen. This Means War hör inte till den kategorin.

Coola CIA-actionspionerna FDR och Tuck är på jakt efter storskurken Heinrich. Det har lett dem till Hong Kong och en snajsig fest där de försöker snacka upp ett par tjejer samtidigt som Heinrich sprejar kulor omkring sig i ett närliggande rum. Han och hans kumpaner fortsätter att spreja kulor omkring sig när de kommer ut i själva festlokalen och actionspionkompisarna vill inte vara sämre. Det springs och skjuts och går sönder tillräckligt med glas för att utrusta otaliga säsonger av Fear Factor.

Mot slutet är det dock bara ett par skurkar kvar, varav en av dem är Heinrich bror. Efter en hel del trixande och bökande faller (heh…) det sig inte bättre än att Jonas snart är på väg ned mot Hong Kongs gator per expressväg. Han landar föga förvånande oerhört visuellt på en liten VW-bubbla. Viktigare än huruvida bilens förare och eventuella passagerare har klarat sig från den smällen är att visa hur Heinrich plockar en tygremsa från FDR:s svindyra kostym ur sin brors knutna näve. Hans stirrande blick säger med all önskvärd tydlighet: ”This means war”! Hey, det är ju titeln på filmen, how cool is that?!

Tillbaka i Amerikat beslutar sig Tuck för att sluta tråna efter ex-frun Katie och träffar Lauren via en dejtingsajt. De kommer riktigt bra överens och bestämmer sig för att träffas igen. På vägen hem från dejten stöter Lauren av en slump på FDR som hon omedelbart hatar. Varvid han givetvis bestämmer sig för att hon ska bli hans senaste erövring. Ganska snart upptäcker actionkompisarna att de försöka hooka upp med samma tjej. Eftersom de är Manligt konkurrensinriktade och dessutom arbetar på ett ställe som tillåter både det ena och det andra i form av övervakning och bedövningspilar utbyts snart det outtalade budskapet dem emellan: ”This means war!” Hey, det är ju titeln på filmen! Igen! How cool is that?!

Nej, det finns inget coolt med This Means War. Jag skulle nästan kunna gråta mig till sömns vid tanken på att duktiga skådisar som Reese Witherspoon och Tom Hardy lånat ut sina talanger till det här oförblommerade skräpet. Chris Pines deltagande renderar kanske ett par snyftningar, men inte så mycket mer. Manuset andas samma fräschör som ett par väl använda bordellakan, både vad gäller action-vinkeln och romcom-vinkeln.

Självklart ska playern FDR belönas för att han för en gångs skull inte bara drar över Lauren som han gjort med tusen andra tjejer före henne. Självklart ska ex-frun Katie inse att när ex-maken Tuck visar sig vara CIA-agent och inte reseförsäljare får han plötsligt återigen make-potential. Särskilt när han visar att han faktiskt kan smocka till den där vidrigt jobbiga karatepappan som skriker om att ”Pain is weakness leaving the body”.

Jag kan verkligen inte se några som helst försonande drag med This Means War. Närvaron av Reese och Tom gör filmen något mindre usel men inte ens de kan rädda den här soppan. Och att Reeses Lauren skulle välja Chris FDR över Toms Tuck faller ju på sin egen orimlighet. I det avseendet är This Means War inte så mycket actionromcom som ren fantasy.

star_half_full

Annonser