The JungleI början av 1900-talet publicerade Jack London boken The People of the Abyss där han beskrev den hjärtskärande och bedövande fattigdomen i Londons slumkvarter. Men tvärs över Atlanten var förhållandena inte särskilt mycket bättre. Bara ett par år senare kom författaren Upton Sinclair med den avslöjande romanen The Jungle, vilken utspelar sig i Chicagos köttdistrikt.

I likhet med London hade Sinclair wallraffat i den miljö han valt för sin roman och det känns inte helt osannolikt att han hämtat en hel del inspiration från föregångaren eftersom The Jungle dessutom innehåller referenser till en ivrig författarsocialist som bland annat spenderat tid på Klondykes guldfält.

Till skillnad från London, som skrev en dokumentär roman, har Sinclair emellertid valt att föra fram sitt minst sagt tydliga budskap genom en familj med litauiska immigranter. De lockas till USA och Chicago med berättelser om goda inkomster och personlig frihet. Det senare kanske är sant, men vad hjälper det när det tidigare är ren och skär lögn?

Efter att ha blivit skinnade på en försvarlig del av sina besparingar under resans gång når Jurgis, Ona, Marija, Elzbieta, Antonas, Stanislovas och de andra till slut Chicago. Både Jurgis och Marija är starka och dugliga och får jobb med en gång men deras lycka är långtifrån gjord. De har exempelvis inte räknat med att medan lönen i USA förvisso är högre än den var hemma i Baltikum är levnadsomkostnaderna i det nya hemlandet också betydligt högre. Så pass höga att en outbildad person knappt kan överleva utan att arbeta alla dygnets timmar.

Medan London fokuserade på fattigdomen i sig, intresserar sig Sinclair främst för arbetsvillkor, kapitalism och alla de sätt varpå Systemet ser till att sko sig på arbetarnas bekostnad. Så länge det finns en hungrig skara kommer lönen aldrig att bli högre än vad den minst krävande anställde kan tänka sig att arbeta för.

Eftersom en stor del av handlingen tilldrar sig inom en bransch som tillverkar livsmedel får författaren dessutom goda möjligheter att avslöja vad det egentligen är som ligger på läsarnas tallrikar. Sjukliga djur, smuts och smittoämnen blandas i en salig röra tillsammans med tillsatser som ska dölja en allt för dålig, härsken eller rentav rutten smak.

Det är uppenbart att Sinclair är uppfylld av en helig socialistisk vrede över de förhållanden som han beskriver. Man skämtar inom köttindustrin att den använder allt på grisen utom skriket, men detsamma gäller förstås för industrisamhället i stort och dess relation till sina arbetare. Människor utnyttjas till max och kastas sedan helt sonika ut från systemet när de blivit obrukbara.

Författaren tecknar en bild av ett brutaliserande samhälle som förråar sina invånare och tränger in dem i ett hörn till dess att de inte har någon valfrihet längre. Inte någon realistisk sådan i alla fall – för männen handlar det om kriminalitet eller svält, för kvinnorna om prostitution eller självmord (”the brothel or the lake”).

Det enda som ens har skuggan av en chans att frälsa de olyckliga arbetarmassorna är som sagt socialismens evangelium. Ska man se det i ett lite bredare perspektiv skulle man kunna säga att det ”helt enkelt” handlar om solidaritet. Så länge var man och kvinna slåss enbart för sig själv och sin familj kommer aldrig något att förändras, då kommer alltid det organiserade storkapitalet att vinna. Eller som Sinclair själv uttryckte det i ett annat sammanhang: ”It is difficult to get a man to understand something, when his salary depends upon his not understanding it.”

Författaren tycks ha nått stor uppmärksamhet, både för The Jungle och ett senare verk om den ”fria” pressen. Tidningen Time ska ha benämnt honom som en man ”with every gift except humor and silence”. Men visst finns det en slags humor i form av nattsvart och bitter cynicism i The Jungle. Berättelsen är blixtrande förbannad och ett intressant samtidsporträtt. Om det sedan är socialismens allt igenom välgörande inflytande som resulterat i att världens arbetare förhoppningsvis har det lite bättre drygt hundra år senare går säkert att diskutera.

Libirvoxkvalitet: Helt ok men kanske inte så inspirerande inläst av en och samma person. Boken finns också att läsa hos Project Gutenberg

star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser