Här fortsätter inlägget om tidskriften Astounding stories eftersom det blev så oheligt långt.

***

Astounding Stories 2Om en vital del av dessa historier är mer eller mindre osannolik vetenskap och ingenjörskonst blir det snart tydligt att en minst lika vital del är kvinnor. Inte så att de får vara huvudpersoner (herregud, någon måtta får det väl ändå lov att vara!) men med tanke på att historiernas teman känns väldigt manliga (vetenskap och teknik i äventyrsförpackning) är det påfallande ofta som de samtidigt kräver någon form av kärlekshistoria.

Kvinnornas roll är emellertid också påfallande ofta ambivalent. Å ena sidan är de det som får hjälten att traggla vidare och att ta de där idiotiska riskerna. Tanken på kvinnan är vad som får honom att kämpa vidare, ett rejält incitament när kung och fosterland spelat ut sin roll. Å andra sidan är det inte sällan samtidigt kvinnorna som gör att hjälten får problem till att börja med. Om de inte ramlar och stukar foten eller blir svimfärdiga inför åsynen av ett blodigt våldsdåd blir de kidnappade av skurken som förstås vill ha henne till sin egen. Kvinnorna närvaro är avgörande för utgången av den världshotande händelsen och samtidigt måste de små liven skyddas, vilket alltid komplicerar saker och ting.

Men som så ofta i äventyrshistorier finns det förstås också i dessa “interplanetary stories” två olika sorters kvinnor, de goda och de onda. De goda är inte direkt pryda och behöver heller inte vara väna små violer (Anita Prince i “Brigands of the Moon” får vara både tuff och faktiskt spela en roll i berättelsens upplösning) men det är ingen tvekan om att de är anständiga och goda kvinnor. Typen som inväntar hjälten och mest av allt ändå vill ha en liten familj och ett hus med det obligatoriska white picket fence. De onda kvinnorna beskrivs ofta som “voluptuous” och har namn som “Sensua”. De är kvinnor som försöker ta för sig av hjältens kärlek men det har de givetvis aldrig något för. Bägge typerna är förstås alltid mycket vackra men den onda kvinnans skönhet är hård och kall medan den goda kvinnan är inbjudande och älsklig.

Astounding Stories 3I de historier jag har tagit del av är huvudpersonen alltid en man men det förekommer faktiskt ett par kvinnliga författare, Sophie Wenzel Ellis och Lilith Lorraine. Ellis verkar vara något av en doldis men om Lilith Lorraine (eller Mary Maude Wright som hon egentligen hette) går det faktiskt att hitta lite information på nätet. Hon prövade på att vara både förläggare, kriminalreporter och författare. Noveller publicerades förutom i Astounding Stories också i USA:s första fanzine och redan 1929 hade hon publicerat The Brain of the Planet, en socialistisk och feministisk utopi. Synd att hennes bidrag som just jag tog del av, ”The Jovian Jest”, var rätt trist.

Det är inte så svårt att tänka sig att det nog heller inte var helt lätt för kvinnliga läsare att försöka penetrera den sausage fest som var tidig science fiction men i sektionen Reader’s Corner, som tidningen snart börjar hålla med, är det faktiskt en och annan bröstutrustad läsare som skriver insändare. Vanligtvis inleder de dock med att påpeka att de är medvetna om att de tillhör undantagen i läsekretsen vad gäller kön.

Detta Reader’s Corner är också intressant i det att det gör tydligt hur snabbt tidningen försökte bygga en fanbase och hur pass snabbt läsarna svarade upp mot det. De kommer med både ris (det billiga pappret får ofta kritik) och ros (priset, kvaliteten på historierna och de färgglada omslagen). Inte sällan förekommer detaljerade listningar av det senaste numrets historier, uppdelade på kategorier som ”Excellent” och ”Passable” (män som gillar att göra listor är tydligen ett seglivat släkte…). Redaktionen uppmuntrar insändarna att tänka på Astounding Stories som “our magazine” och det finns en stark gemenskapskänsla bland de här tidiga science fiction-entusiasterna.

Astounding Stories 6Därmed inte sagt att de alltid är överens – en del vill helst se “inter-planetary yarns” medan andra föredrar “riktiga” vetenskapshistorier och betackar sig för de rena äventyrsvarianterna. Huruvida man vill ha repriseringar av genrens klassiker, såväl Wells som Verne som mer moderna författare, tycks vara något av en vattendelare. Det var dock en utveckling som tidningen själv ståndaktigt höll emot under detta första år. Det förekommer inte sällan också upprop för fysiska träffar bland läsare som bor i närheten av större städer så man kan diskutera ämnen som rör vetenskap och möjligheterna som bjuds av “super-science”.

Överhuvudtaget kan jag varmt rekommendera en läsning eller lyssning på Astounding Stories. Även om de inte alltid är välkonstruerade är de outtömligen underhållande och härliga tidsdokument från en era när det var enklare att skriva ihop en kärlekshistoria om en vit man och en vacker, kvinnlig, utomjording än en vit man och en svart kvinna. Eller ännu hellre mellan en svart man och en vit kvinna. För att inte tala om en vit man och en svart man. Vem har sagt att science fiction inte har sina tankemässiga begränsningar?

Astounding StoriesLibrivox

Astounding StoriesProject Gutenberg

Annonser