Astounding Stories 1I det allra första numret av pulptidningen Astounding Stories (eller, som den först hette, Astounding Stories of Super-Science) lämnar redaktören Harry Bates en programförklaring: det enda som skiljer “the astounding” från “the commonplace” är tid. Sådant som på 1800-talet skulle ha varit science fiction – telegrafen, flygplan eller telefonen – var vid pass 1930 vardagsmat. Vad är det då som säger att “the astounding” anno 1930 inte någon dag också kommer att tillhöra det alldagliga?

Med den utgångspunkten skulle man eventuellt ha förväntat sig något lite mer jordnära i de första årgångarna av tidningen som finns tillgänglig både i text på Project Gutenberg och inlästa hos Librivox. Noveller som beskriver framtida och potentiella, men ändå realistiska, användningsområden och utvecklingar av samtida vetenskap och teknik. Allt från dödsstrålar till själabyten till vansinnesdroger till föryngringsmaskiner.

Men många av tidningens följetongsnoveller följer snarare den klassiska äventyrsmodellen som man kan hitta hos H. Rider Haggard, Robert Louis Stevenson eller Edgar Rice Burroughs. Vita, västerländska män stöter på förlorade civilisationer och folkslag eller måste bekämpa vad som i allt väsentligt är pirater. Skillnaden är egentligen bara att det hela inte utspelas i någon utbrunnen vulkan utan på en annan planet (”The Pirate Planet”) eller i en annan dimension (”Creatures of the Light”, ”The Atom Smasher”). Möjligen kan de också få hålla till på havets botten (”From the Ocean’s Depths”) eller på insidan av jordklotet (”The beetle-horde”).

Astounding Stories 5Framgången för pulptidningen Amazing Stories som startade 1926 banade väg för andra fantastikmagasin. Mot slutet av 20-talet ville förläggaren William Clayton, som redan hade ett flertal olika pulpmagasin i sitt stall (tex Love Story Magazine, Big Story Magazine, Wide World Adventures och All Star Detective Stories), hitta ytterligare ett område att muta in. Mest eftersom det fanns plats för ytterligare ett färgtrycksomslag på tryckarket som användes för hans andra tidningsomslag.

Den nyligen anställde redaktören Harry Bates förslog då ett science fiction-magasin och eftersom Clayton betalade förhållandevis generösa författararvoden lyckades man locka till sig ganska många av dåtidens kändisar på författarhimlen: S.P. Meek, Murray Leinster, Ray Cummings, Charles W Diffin och Victor Rousseau. Tack vare kvaliteten på historierna och det billiga priset hade man snart en tidning med en respektabel läsekrets. Efter bara drygt ett år förkortades dock titeln till det klatchigare (men inte alls lika charmiga) Astounding Stories. I slutet av 50-talet bytte tidningen återigen namn till Analog Science Fact/Science Fiction och under detta namn (numera Analog Science Fiction & Fact) lever tidningen faktiskt fortfarande kvar eftersom man lyckats få den att lyfta digitalt.

Astounding Stories 4Det är något särskilt med att läsa gammal science fiction även om Astounding Stories historier som sagt inte sällan tar formen av rena äventyrsskrönor. Vi har allt som oftast den typiske hjälten, gärna utrustad med en “steady, steelblue gaze” och givetvis västerländsk, som aldrig står handfallen, inte ens när världens undergång tycks hota (och det gör den ju vanligtvis). Det finns ingen situation, hur prekär den än må vara, som han inte kan lösa med ett välriktat knytnävsslag. Skurken är antingen en genomond utomjording eller en komplett galen människa med gudskomplex. Inte sällan får skurken också hjälp av en slem förrädare som vanligtvis är hjältens rival när det kommer till matters of the heart.

Utgångspunkten är allt som oftast jorden och män(skligheten) eller åtminstone människor som lever på andra planeter som det vore jorden. Jag får intrycket av att många av författarna eftersträvar en förhållandevis hög igenkänningsfaktor eftersom de flesta utomjordingarna också får vara humanoida. Det mesta bedöms utifrån en mänsklig standard – huvudpersonerna i ”Spawn of the Stars” är snara att dra sina slutsatser baserade på utseendet hos den utomjordiske besökaren: ”…an undulating, ghastly something that oozed and crawled [—] Its blinding whiteness made the more loathsome the sickening yellow of the flabby flowing thing that writhed frantically in the glare. It was formless, shapeless, a heaving mound of nauseous matter.” Slutsatser som givetvis bekräftas när otäckingen och hans kompisar börjar attackera.

I enlighet med våra hjältar är den västerländske mannen alltings mått. Det är lätt att nicka igenkännande åt beskrivningar som i en kolonial äventyrsberättelse lika gärna hade kunnat handla om afrikaner eller indianer. Oftast stöter hjältarna på två olika sorters främmande arter, en högtstående och en primitiv. De högtstående humanoiderna är inte sällan grymma typer som ägnar sig åt människooffer medan de primitiva oftast går att tämja i någon mån. Därvid visar de sig alltid vara trogna som hundar och även om de kan få vara både listiga och modiga är det som om deras kompetens och kunskaper aldrig räknas lika högt trots att historierna ofta utspelas på deras home turf. Den finaste komplimang de här historierna kan tillhandahålla är att någon tänker eller agerar som en vit man.

To be continued…

Annonser