The Philadelphia ExperimentNär Albert Einstein formulerat sin banbrytande relativitetsteori kopplade han av genom att pyssla med en modell som skulle kombinera elektromagnetism och gravitation. En modell som enkelt uttryckt skulle kunna utgöra en teoretisk bas för en osynlig tidsmaskin.

Einstein var dock en klok herre som dolde sina upptäckter för omvärlden. Det hindrade inte amerikanska flottan att utföra högst praktiska experiment utifrån Einsteins modell med fartyget USS Eldrige. Det säger sig självt att man vid pass 1943 var intresserad av något som kunde göra krigsmaskiner osynliga.

Experimentet genomfördes i Philadelphias hamn och gick föga förvånande helt åt pipsvängen. Eller ja, Eldrige blev förvisso först nästan osynlig, för att vid ett annat tillfälle i en grisblink transporteras till Norfolk som ligger 32 mil från Philadelphia.

Men för att det hela skulle ha någon slags militär funktion måste det ju finnas sjömän ombord på fartyget. Och de mådde helt enkelt inte särskilt bra efter allt osynliggörande och ögonblickliga transporter.

Mannarna som kom enklast undan blev bara hjärntvättade av sin arbetsgivare för att hålla snattran. Andra blev dock komplett vansinniga och ytterligare andra var puts väck. Ännu mer oroväckande var kanske de som blev vrängda ut och in som en slags blodig anatomisk modell eller de som plötsligt befann sig sammansmälta med fartygets metall.

Detta är konspirationsteorin som gått till historien som ”The Philadelphia Experiment”. Till och med för att vara en konspirationsteori bygger den på extremt lösa grunder: två brev från en man som påstod sig ha sett USS Eldrige manifesteras i Norfolk. Men bristen på påtagliga bevis spelar förstås igen roll för entusiastiska konspirationsteoretiker, inte heller det faktum att flottan kategoriskt förnekar att något som ens är i närheten av ett dylikt experimenterande ska ha förekommit. Historien är för bra för att inte vara sann.

Eller i alla fall tillräckligt bra för att utgöra grunden till flera manus. I fallet The Philadelphia Experiment är David Herdeg och Jim Parker matroser på USS Eldrige 1943. När det olycksaliga experimentet går åt helsike blir de transporterade till 1984 och Nevada. Militärforskaren James Longstreet har nämligen utfört ytterligare försök som resulterat i en hyperrymdvirvel mellan de olika årtalen. En virvel som hotar att sluka hela jorden om det vill sig illa.

Men om detta globala hot är David och Jim lyckligt ovetande. De har fullt sjå att försöka förstå vad som hänt och orientera sig i en främmande framtidsvärld. För att få lite hjälp med det kidnappar de Allison under pistolhot eftersom de inte kan köra hennes automatväxlade bil. Men i likhet med kidnappningsoffer världen över inser Allison med en gång att särskilt David är en reko kille och hon verkar inte lida särskilt mycket av sin ”fångenskap”.

The Philadelphia Experiment har den där typiska 80-talscharmen, bland annat i sina lysande och virvlande effekter, där hyperrymden ser ut som insidan på en lavalampa. Både manus och relationsutvecklingen mellan David och Allison kräver inte så lite ”suspension of disbelief” av tittaren. Såväl helikoptrar som bilar och byggnader är synnerligen explosionsbenägna.

Frågan är hur långt 80-talscharm räcker. Hade jag sett filmen när det begav sig och jag blott var 12 oskyldiga år hade jag säkert fortfarande idag kunnat uppleva den genom det där förlåtande nostalgiskimret. Nu gick det inte riktigt lika enkelt och jag tvingas konstatera att The Philadelphia Experiment inte är en särskilt bra film.

Michael Parés porträttering av den plågade David är träig och även om Nancy Allen är en bättre skådis är som sagt Allison och Davids relation så pass osannolik att den inte funkar. Själva manuset bygger alldeles för mycket på orimligt klantiga förföljare som gång efter annan låter Allison och David slinka dem ur händerna. Plus påhittet att kidnappningsbrott helt sonika kan avskrivas om offret själv inte vill anmäla.

star_full 2star_full 2

Annonser