Big Bad Wolvesalt. titel: Big Bad Wolves

En lite flicka försvinner och med tanke på hur hon återfinns hade det kanske varit mer barmhärtigt om hon fått fortsätta att vara puts väck. Både polis och därmed också flickans pappa är benhårt övertygade om att förövaren är en lärare vid namn Dror.

Polismannen Micki försöker slå ur Dror en bekännelse, vilket kanske inte är så lyckat. Dels därför att Dror inte säger flasklock, dels därför att den högst oegentliga polisinsatsen hamnar på Youtube. Micki blir suspenderad vilket å andra sidan ger honom fria händer att fortsätta förfölja Dror. Men tack vare Youtube-filmen har han nu också en konkurrent i form av den sörjande fadern Gidi.

Gidi är förstås ännu mer beslutsam om att klämma sanningen ur gärningsmannen och går metodiskt tillväga. Han köper ett avlägset beläget hus med en rejäl källare och utrustar det med en hel del beprövade verktyg. Sådana som exempelvis kan användas både för att hamra på spikar och hamra på händer.

När titeln Big Bad Wolves fladdrade förbi på Filmnet mindes jag att det var ett par filmspanare som talat väl om den och det är ju inte varje dag man sätter sig framför en israelisk film. Själva historien är egentligen rätt enkel och det enda jag funderar över och faktiskt aldrig får svar på är hur det kommer sig att polisen (särskilt då Micki förstås) så tydligt bestämt sig för att just Dror är skyldig till brottet. Med tanke på att han jobbar som lärare ända tills dess att Youtube-videon blir för genant för skolledningen kan han ju knappast vara tidigare dömd för den typen av brott.

Men en förhållandevis stor del av filmen utspelar sig där nere i källaren och samtidigt som jag inte kan påstå att det skapas någon olidlig spänning hålls hela tiden ett intresse vid liv. Inte minst tack vare filmens speciella blandning mellan brutalitet och absurd humor. Det Big Bad Wolves gör så bra är att kunna förmedla mörk humor samtidigt som de plågor som särskilt Dror får utstå inte blir de minsta komiska.

Tortyren av hans allt mer lemlästade kropp känns i alla nervändar och jag känner att Michael Bay nog hade kunna tjäna på att ha sett Big Bad Wolves både en och två gånger innan han satte igång med Pain & Gain. För samtidigt som själva våldet egentligen inte är det minsta humoristiskt innehåller filmen en surrealistisk situationskomedi som lurar mig att skratta nästan mot min vilja.

Till den här särpräglade balansen måste också läggas slutet som i alla fall för mig kommer som en rejäl överraskning och som på ett mycket bra sätt bryter allt vad komisk stämning heter. Det är knappast någon risk att Big Bad Wolves skulle bli beskylld för att vara en film som får folk att skratta åt pedofilibrott.

star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser